The Lost Sister

Kapitel 3

Kapitel 3
~Tidshopp~
Emmas POV
Jag sprang fram mot Percy, som pratade med Grover. De och Annabeth skulle på ett uppdrag, de skulle ta sig till dödsriket för att hämta åskviggen. Som Zeus trodde att Percy hade stulit, Mr Himmelsfejs har aldrig haft något förstånd. Percy såg lite förvirrad ut när jag kom springandes, eftersom vi inte brukade prata med varandra, vi hade inte sagt mer än hej till varandra när vi delade stuga.
" Percy, Luke skulle egentligen ge dig den här gåvan, men han är försvunnen så jag ger den till dig istället," jag räckte fram ett par gympaskor, de såg helt vanliga ut och var vita med snören. Han såg konstigt på dem. Fast det är klart, han kan ju inte veta att de kan flyga.
" Ehm tack Emma," sa han och jag suckade.
" Maia," sa jag och ett par vingar fälldes ut.
" Wow," sa Percy och hoppade till " coolt!" jag log mot honom och han log tillbaka.
" Luke snodde dem från vår pappa Hermes, jaja, de är från Luke iallafall," jag rodnade, varför skulle jag svamla så mycket? Jag var inte kär i Percy, nej tack, men jag har alltid lätt för att rodna, förutom när jag ljuger. Vilket jag gör ofta, som tur är.
" Okej, men tacka Luke då," sa han och gick bort till Keiron som väntade vid lägergränsen med Annabeth och Grover. Jag vände mig om och bestämde mig för att springa till bågskyttet, trots att jag suger på bågskytte. Det brukade inte vara några där så här tidigt på morgonen, men min bästa vän Alex från Aphrodites stuga var där. Du skulle troligen inte tro att hon var en dotter till Aphrodite när du först såg henne. Hon hatar smink och klär sig som en kille och hon älskar att slåss, hon har även kort klipp brunt hår. Jag trodde att hon var en kille första gången vi träffades.

Flashback
Jag sågr hur en kille, sprang gråtandes ut ur Aphrodites stuga. Jag hörde hur de andra ropade glåpord efter honom, man såg att han var arg. Jag följde efter honom, ner till sjön där han slängde sig i sanden.
" Ehm, hej," sa jag och han hoppade till och såg på mig.
" Åh hej, jag trodde att du var dem," hans röst var feminin och jag förstod direkt att det var en tjej och ingen kille som jag hade trott från början.
" Vad hände?" frågade jag försiktigt och satte mig i sanden bredvid henne.
" Varför frågar du?" frågade hon misstänksamt.
" Du såg upprörd ut," sa jag enkelt " men jag kan gå om du vill," jag gjorde en ansats att resa mig upp när hon sa.
" Okej, jag blev retad av alla i stugan, för att jag inte ville göra slut med min flickvän för att krossa hennes hjärta, man måste tydligen krossa någons hjärta för att vara ett fulländat barn enligt Aphrodite. Selena är schysst, men Drew hennes andre man är en mardröm," sa hon snabbt och kollade frågande på henne.
" Din flickvän?" frågade jag nyfiket, jag hade aldrig träffat någon som var homosexuell, på skolan som jag och Luke gick på innan lägret, eller sha innan vi rymde hemifrån och stötte på Annabeth och Thalia. Var alla homofober eller så fort två killar pratade med varandra, sa alla det var ihop. Likadant med tjejerna.
" Grace från Apollons stuga," sa hon och såg plötsligt misstänksamt på mig " du är väl inte en spion från Aphrodites stuga?" jag skrattade och hon såg förbryllat på mig.
" Nej, jag är Emma från Hermes stuga," sa jag och pillade med en sten som jag hittat
" Alex, från Aphrodites stuga," sa hon och jag rynkade på pannan.
" Är det ett smeknamn för Alexandra?", hon såg plötsligt lika sur ut som förut och jag ångrade att jag frågade.
" Nej, det är mitt namn," sa hon irriterat
" Okej, förlåt för att jag frågade då," sa jag surt och började gå tillbaka mot stugorna.
" Vänta!" ropade hon och jag vände mig mot henne.
" Ledsen om jag var så sur, men vi kan väl ändå vara vänner?"
" Självklart!"

" Hej Alex!" ropade jag, pilen som hon hade spänt ven iväg och kom långt bort från mitten.
" Du störde min koncentration," sa hon irriterat, jag ignorerade henne och tog en båge. Vi pratade inte, vi bara sköt. Vår vänskap var så, inga ord men ändå stark. När vi hade skjutit ett tag, tog Alex fram en vattenflaska och drack några klunkar.
" Vill du ha?" frågade hon och räckte fram den, jag skakade på huvudet.
" Nej, men Keiron ville prata med dig, mig och Grace i stora huset," sa jag, Grace hade blivit min vän, när jag och Alex blev vänner. Hon var världens snällaste och såg ut som en älva när man såg henne, hon brydde sig om alla och struntade i om någon mobbade henne.
" Vad vill Keiron prata med oss om?" frågade Alex förbryllat och jag ryckte på axlarna.
" Ett uppdrag?" frågade jag och hon stirrade på mig som jag var dum i huvudet.
" Tror du själv på det?" hon visste redan vad jag skulle svara, nej. Det var en chans på miljonen att beviljas ett uppdrag. Fast Percy hade fått ett och han hade varit på lägret i en vecka och jag har varit här sen jag var sju.
" Vi får väl gå till Stora huset och ta reda på det då." sa jag och börja springa " sisten dit är en bajskorv!"

HÄR HAR NI ETT KAPITEL!

Hej
Förlåt att jag är seg
Jag har stora planer för Jack( 😈😵- ser ni? Betyder död!!!!!! Nä men jag har stora planer för honom)

Glad ❤-dag i efterskott.
Det här är en fin liten text jag hittade
Blood is red
Ocean is blue
If you fall to Tartaros
I'll fall with you

Något sådant!

Ses i nästa kapitel!