Neutral mark

Inledning/nåt

Jag vaknar av att min mobil plingar till. Jag fumlar efter den där den ligger på nattygsbordet och lyser i det mörka rummet. Jag kan se solen bakom rullgardinen som försöker att bryta sig in genom fönstret. Den ljusa skärmen visar 06:03 och under står det "ett nytt meddelande"

Jag låser upp telefonen, bara för att finna att meddelandet är från Derek. Jag ler lite för mig själv. Att sitta bredvid honom i förrgår gjorde min dag tiotusen gången bättre. Jag saknar det lite redan. Men jag vet inte riktigt vad det kommer att leda till, men det tar vi då.

"Kan vi göra något idag?" står det i pratbubblan. Jag fnissar lite.

"Du menar i natt? Klockan är bara 6!!" skriver jag tillbaka.

"Men förlåt för att jag väckte dig :$... Men nu när du är vaken: kan vi göra något idag? :)"

Han vill verkligen göra något idag! Jag ler ännu bredare medan mina trötta fingrar knappar på skärmen.

"Okej, men kan du vänta 3 timmar? D:"

"Nepp."

Jag stönar. Vad han har bråttom då. Visst vill jag träffa honom, men inte mitt i natten.

"Ses på ängen om en halvtimme, morgonmänniska!"

"SES!"

Jag sätter mig upp och stäcker på mig. En stor gäsp smiter ut ur min mun. Jag kravlar ut ur sängen och lunkar fram till rullgardinen och drar upp den. Det är fantastiskt väder, med inte ett moln på himlen medans solen sakta klättrar upp för horisonten.

Jag hör ett trött morrande bakom mig och vänder mig om, bara för att se en trött Shelby som sömndrucken tittar på mig från mattan nedanför min säng. Jag går fram till henne och kliar henne under hakan. Hon blundar och njuter en liten stund innan hon hoppar upp på min säng och lägger sig belåtet ner, högst upp bland kuddarna.

Jag byter om och smyger ut genom rummet och ner för trappan och sedan vidare ut till hallen. Jag tar upp mina nycklar ur nyckelkorgen och går ut genom dörren så tyst jag kan. Jag låser dörren men när jag vänder mig om så hoppar jag till. Derek står på uppfarten och ser på mig. Jag ler och går ner för trappan.

"Hej konstiga morgonmänniska!" hälsar jag.

"Hej konstiga, morgontrötta person!" svarar han.

Jag höjer ett ögonbryn åt honom och han börjar skratta.

"Vad var så viktigt att du väcker mig klockan sex första dagen på sommarlovet och inte träffar mig på ängen som bestämt?" frågar jag. Det måste vara viktigt.

"Tja, det är ganska viktigt." säger han och tittar ner i marken. Jag ser oroligt på honom. Han har händerna i byxfickorna och den ljusblåa t-shirten är lite skrynklig. Som vanligt.

"Hey, vad är det?" frågar jag och lägger en hand på han axel.

"Bra, flocken ska åka till Sirdir på söndag..."

Wow, Sirdir, den neutrala marken. Det är ända stället i landet där alla varulvar kan vara utan att behöva slåss med varandra. Gud vad jag vill åka dit!

"... och någon föreslog att vi skulle ta med den där konstiga, vita, osmarta, stöddiga, Omegan..."

Jag blir plötsligt alvarlig. Är han seriös? Han bjuder med mig?! Jag glömmer helt att han retades med mig och kallade mig osmart.

"KLART ATT JAG VILL!" skriker jag och kastar mig om halsen på honom. Han ler och kramar tillbaka.

Jag ska åka till Sirdir!

~~~~~~~~~~A/N~~~~~~~~~~~~~~

Så, det här är fortsättningen på min förra historia, Omegan.

Okej, jag måste erkänna, när jag skrev Omegan, trodde jag aldrig att den skulle få fler än 8 kanske möjligtvis 10 läsningar, men när den första dagen den var publiceras får 78 läsningar, började jag freaka.

Och nu har den över 3000 läsningar.

WTF!??!

(Och jag har behövt skriva om den där siffran säkert en 5 gånger!)

Jaja, nu tycker jag såhär:

#Ni läser fortsättningen

#Förhoppningsvis så tycker ni om den

#Och så skippar vi alla A/N i slutet eller/och början på kapitlen och spara dem till slutet av historien

Så om vi gör det här så ses vi i slutet, okej?

Oj, just det!

Jag dedikerade de här första kapitlet/inledningen till min fiiiina bästis EmmaStenborg, som ni också borde tacka, för hon har vart på mig och bokstavligen tvingat mig att skriva fortsättningen. (Vem vill inte veta var jag har planerat ut mellan Hanna och Derek? ;) )

Japp, så tack Emma och alla andra fantastiska läsare som tålmodigt väntat på Neutral mark.

Ses!!

// siggeisthedog