Neutral mark

Promenad

Jag ser efter honom så långt jag bara kan. Egentligen skrämmer det mig för jag känner mig som en stalker eller pedofil, fast jag kan inte sluta! När han är utom synhåll flinar Mali.

''Ni är så söta...'' suckar hon och snurrar lite till på köttet.

Jag himlar med ögonen och vänder mig om så att jag kan se henne i ögonen. Jag ger henne 'inte kul'-blicken. Hon fnittrar åt mig, men jag kan se att hon förstår.

''Jag tror att hjorten är klar nu!'' utropar hon och sniffar på den troligen färdiga köttbiten.

Jag nickar sakta medan hon tar ner köttet från sin pinne och börjar dela den med en klo. Det delar sig fint och lite köttsaft sipprar ur snittet.

Jag knycker åt mig halva stycket och glufsar i mig det utan att blinka. Mali äter på sin under tystnad och verkar tänka på något, för hennes blick är lite tom och 'borta'.

När vi slukat de grillade kötten så står solen fortfarande högt på den molnfria himlen. Jag sitter ner och sneglar på Mali som rastlöst sitter på andra sidan eldstaden. Jag suckar.

''Ska vi göra något?'' frågar jag tillsist och försöker att se henne i ögonen, även om hon inte ser på mig.

''Mm, visst...'' mumlar hon och ser upp på mig. Hennes ögon är lite tomma och sorgsna. Jag höjer bara ett litet ögonbryn åt henne men vill inte fråga om det är något. Hon får förklara om hon vill. Inte för att jag någonsin kommer få en förklaring i vilket fall som helst.

Jag nickar mot skogsbrynet och hon nickar lite kort tillbaka och ler ett matt leende mot mig. Jag börjar tassa mot skogsbrynet och Mali kommer efter.

Jag vet inte riktigt varför hon blir såhär ibland. Bara blir tom i ögonen och leende och skrattande Mali försvinner.

Vi går under tystnad, sida vid sida ner för bergssluttningen och ner mot dalen nedanför. Solen fortsätter att skina och molnen är frånvarande på himlen. Träden börjar växa tätare och blandskogen kommer med fler och fler träd. Plötsligt stannar jag till. Så plötsligt att Mali, som är i sina egna tankar, går in i mig.

Mellan träden kan jag skymta den gnistrande, blå färgen från en sjö. Från sjön hörs det högljudda skrik och plask.

''Kom igen då Marvin!'' hörs en glad röst tjuta. Felix.

''Vänta du bara!'' morra en annan lekfullt. Utan tvekan Marvin.

''Ej, varför tog du mig?!'' hörs en tredje. Definitivt Gustav.

Mali står blixtstilla strax bakom mig med uppspärrade ögon och svansen nästan mellan benen.

''Hur är det?'' frågar jag henne viskande. Jag förstår om hon blir rädd för att det är andra varulvar här, men livrädd?

Mali skakar bara huvudet fram och tillbaka, om och om igen, med blicken fäst på något osynligt på marken framför henne.

''Mali?'' frågar jag henne, oroligare och lite högre än förut. Vad är det med henne?

''Mali!'' nästan skriker jag strängt. Plaskandet i sjön upphör och det gör rösterna också, men jag bryr mig inte för jag är för orolig för Mali.

''MALI!'' skriker jag och puttar till henne med tassen och hennes huvud vrider sig och hon ser på mig med rädsla i blicken. Men precis när hon öppnar munnen för att säga något, hörs ett doft morrande bakifrån.

Och när jag vänder mig om så står en orange varg, en grå varg och en brun varg hukade med tänderna blottade och ett högljutt morrande utsöndrande från struphuvudena.

Marvin?