Summerbreak

Kapitel 16

👥 - NI FÅR ETT KORT KAPITEL IDAG, eftersom att jag verkligen inte är på bra humör...

Den var sådär kall, okänslomässig. Stel. Och obehaglig. Men ni vet, när man bara inte orkar bry sig? När man tänker att man skulle klara sig fint utan honom - och när man tror att allt är så bra, men när det egentligen är sämst.

Aa ungefär så är det efter mitt och Felix uppbrott.

Vi pratar knappt med varandra, jag kanske tackar honom när han håller upp dörren, eller svarar när han frågar vad klockan är. Han har försökt prata med mig rätt så ofta, men jag stänger honom ute.

Dom andra killarna har vart riktigt snälla mot mig. Speciellt Omar.

Jag vet inte varför men han har liksom vart där för mig väldigt mycket nu under senaste tiden.

Och han den där badboy Liam grabben, ja han du.

Bli inte arg, eller chockad. Inte besviken heller. Meen vi låg med varandra.

Okej fine. Jag var inte berusad, inte han heller. Det bara slog oss, kanske skulle det ändra på våran syn om varandra. Vi hade såna där små, pytte små känslor för varandra. Men det betydde absolut inget.

Jag kan ju inte neka att det inte var skönt eller så. Jag menar han var ju dessutom grym på att kyssas.

Men allt med barnet, Felix, Omar och att han bor i San Francisco. Det skulle aldrig funka - vi övertygade varandra att inte göra om detta. Och vi har faktiskt inte gjort det.

Jag blev lurad av mig själv. Jag har gått runt och trott att han krossade alla tjejers hjärtan osv, då jag var den som krossade hans.

Han har dock ingen flickvän längre, men ändå känner jag mig skyldig.

Han lämnade henne för mig, jag lämnade Felix. Men inte för han.

Jag kan verkligen inte ha ett förhållande. Jag tror inte på kärlek. Inte längre. Har jag någonsin gjort det?

Jag minns hur allt bara var så damn ljust, bra, kul, glatt och underbart.

Ååh, jag minns då jag och Felix var bästavänner och INGET mer.

Då vi åkte frittfall på grönalund, jag minns till och med att vi köpte bilden. Vi såg båda ut som två livrädda, livlösa kycklingar.

Ååh, och den gången vi inte vågade hoppa från 5an. Vi trodde en haj skulle hoppa upp och äta oss när vi väl var i luften.

Men sedan hoppade vi tillsammans.

Och den gången vi skulle åka till Göteborg för att överraska Omar på hans födelsedag. Det slutade med att vi satt kvar på tc eftersom att alla 3 tåg blev inställda. Men han hade ju Albin.. och Mia? Eller var det så dom hette. Mira var det , juste.

Att förtränga alla dessa minnen, och all dess lycka. Det gick bara inte.

Allt var så vitt förut. Nu är det bara snön som syns, det ända som fortfarande var vitt.

-

Jag drog på det nya överkastet som mamma köpt till mig över sängen.

Oh juste, varken hon eller killarnas föräldrar hade blivit arga. Dom tyckte Spanien var helt lugnt. Det hade dock vart roligare om dom hade blivit en aaaning arga och vi fått något straff.

Bebisen i magen då? Låter inte ens ett dugg komplicerat. Gone. Abort. That's all. Om jag ska berätta lite mer detaljerat så sa min mamma att det var något sådant som händer. Hon tog även ett snack med Felix... Vi bestämde oss för att inte berätta för hans föräldrar.

Det är dock det ända positiva i mina tankar just nu. Och att jag fyller 16 om bara några dagar. 6 dagar faktiskt. Idag är det måndag vilket betyder skola, och sen. På fredag DÅ fyller jag. Vilket innebär FEEST!!

_

Kläderna jag tog fram redan igår satte jag på mig.

Mörkblåa jeans med hål lite överallt, en mysig tjocktröja som Liam hade glömt i sovrummet efter aa ni vet vad..

Nej men usch.

Jag slängde fort av mig tröjan för att inte behöva tänka på honom hela tiden. Nu måste jag fokusera på skolan.

Istället satte jag på mig en stickad vit tröja och rullade upp ärmarna.

Jag plattade mitt hår och tog ett tjockt lager med mascara så ögonen skulle se täta och långa ut.

Frukosten stod redan framme så den slängde jag i mig fort.

Jag tog på mig min tjocka svarta Hollies jacka med stor päls på luvan, och mina korta ljusbruna uggs. Till det hade jag bara min long champ väska, den var mörkblå och i storlek medium. I den lade jag lite allt möjligt. Tuggummi, en necessär, smink, borste & sådana tjejsaker.

Men en sån här riktigt jävla stor Stockholms orre var inte helt fel.

Jag satte i mina hörlurar och gick mot busshållsplatsen. Skolan låg bara några hållplatser ifrån. Egentligen kunde man gå, men det blåste och snöade på samma gång. Så nae.

Jag kände hur någon rykte i min axel och jag drar fort ur hörlurarna och vänder mig om.

Där står Max med röda öron, snöflingor i sitt Liam Payne liknande hår. Och sin adidas väska som säkert bara var full med en massa kexchoklad. Liksom hans senaste uppdateringar på twitter..

" heej Celiné " sa han och kramade mig.

Jag tog av mig den fluffiga luvan och besvarade hans kram.

" har du sett felle? Han svarade aldrig på när han skulle komma, han har min Xbox dosa "

Jag tittade bakom honom där jag ser Felix komma gåendes. Jag signalerar med huvudet att Max ska kolla bakom sig. Han tackar och börjar snacka med Felix.

Jag tog på mig luvan igen och satte igång musiken. Bussen var tom och jag satte mig längst bak.

Självklart sätter sig Max och Felix på sätena brevid mig.

Jag tar upp min bok och börjar läsa den.

' The perks of being a wallflower '

Kan vara bland den bästa bok jag någonsin läst. Charlie, huvudpersonen i boken. - han är inte ett dugg lik mig, men ändå är han min soulmate. Om ni inte läst den, så tycker jag att ni kan börja göra det.

" wow, sen när började du läsa? " frågade Felix och dom båda började fnissa.

" sen jag insåg att böcker är det ända som förstår mig " sa jag tillbaka och gav dom ett falskt leénde.

Dom tystande till och kollade ner på sina skor. Det kallas att skämmas. Stelt.