Vänner för alltid (One Direction, Svenska)

Kapitel 23 - Överraskning

Gissa vem som just hittade ett ouppladdat kapitel på sin dator som hon glömt helt?
-

Ett förvånat, och väldigt förvirrat, ljud lämnar mina läppar när hela jag plötsligt skakas runt. Det är inte den bästa känslan att bli väckt av och jag inser snabbt att jag sitter fast inlindad i något. Lika förvirrad försöker jag sätta mig upp och jag får upp mina händer så jag kan gnugga mina ögon. Vad i hela fridens nämn pågår. Jag hör hur Cornie och Whaet skrattar, förmodligen åt mig, när jag frustrerat försöker ta mig ur lakanet.

"Varför gör ni såhär mot mig" säger jag och försöker låta förolämpad, men kan inte låta bli att låta lätt road. Jag får tillslut fram huvudet och suckar när jag ser hur Cornie och Whaet fortfarande sitter på en säng och fnissar.

"Du var omöjlig att väcka. Det är inte vårt fel. Kom igen, skynda dig. Vi ska ut på frukost!" skrattar Whaet och tittar ned på sin mobil för att kolla tiden. Jag rullar runt några varv på golvet och lyckas tillslut ta mig ur lakanet. Jag ställer mig motvilligt upp och gäspar medan jag sträcker på armarna.

"Vart är planerna att vi ska äta?" frågar jag och kastar upp lakanet i min säng igen innan jag plockar fram en klänning och ett par tights ur min resväska. Jag börjar gå mot badrummet för att göra mig klar, men när Cornie svarar "Chez llama" på min fråga måste jag stanna, vända mig om och skratta åt henne.

"Ganska säker på att det är en restaurang i sims" skrattar jag. Hon flinar tillbaka.

"Well, det är en överraskning vart vi ska!" säger hon glatt tillbaka. Plötsligt utbrister Whaet med ett konstigt ljud som får henne att låta både rädd och frustrerad samtidigt.

"Vi ska hem till Sverige idag!" utropar hon. Jag och Cornie stönar tillbaka och svarar med spridda "snälla påminn oss inte" och hyschande ljud. Jag rymmer bort in i badrummet och klär snabbt om från min pyjamas till den svarta klänningen och de blå tightsen. Det sista jag gör är att stirra in i spegeln några sekunder.

Jag hade plötsligt min första pojkvän... eller vad vi nu var och jag skulle nu behöva lämna honom för att resa till ett helt annat land. Vi kände ju inte varande jättebra än, vi hade ju inte känt varandra så länge. Så säger folk säger alltid att långdistansrelationer aldrig funkar. Skulle det göra det för mig? Eller för Cornie? Skulle det ens funka för Whaet? Alla tankar drar ned mitt humör, så jag skvättar lite kallt vatten i mitt ansikte och drar på ett vagt leende. Jag hade ju alltid Whaet och Cornelia som stöd. Alltid.

När jag kommer ut igen står Cornie med jackan och skorna på och hoppar lätt upp och ned på sin plats vid dörren. Whaet sitter på min säng, som är närmast dörren, med sin jacka på och tittar på mobilen. Jag stoppar ned fötterna i mina boots och greppar tag i min jacka och min mobil.

"Let's go, my dudes" säger jag och Cornie är inte långsam på att rycka upp dörren och springa ut i korridoren. Jag följer efter innan Whaet ens hunnit ta på sig skorna. När hon efter några minuter kommer ut efter oss, bestämmer vi att vi ska gå till Cornelias mystiska frukost-plats, så det är vad vi gör. Vi börjar gå nedför gatan. Solen skiner på oss när vi pratar om allt möjligt.

När vi kommer fram till ett litet ställe på hörnet av en gata svänger Cornie av och hon skjuter upp dörren. Det är helt mörkt inne i restaurangen och jag och Whaet utbyter förvirrade blickar.

"Cornie vad-" börjar jag men plötsligt slås lamporna på och där står Harry, Niall och Louis i mitten av rummet vid ett bord och flinar. Bordet är fullt av mat och dryck, allt från bröd till ägg till bönor. Jag hinner räkna till fyra olika juicesorter innan någon säger någonting.

"Surprise?" ropar Louis flinandes. Jag och Whaet börjar skratta och det smittar över sig till Cornie.

"Since our first date ended quite badly with us getting thrown out-" Börjar Niall förklara.

"-and by badly you mean awesome" Fyller Louis I innan Harry avslutar meningen.

"We thought we'd make another attempt on a triple-date"

"That sounds lovely" Grinar Whaet tillbaka och tar några steg fram mot Harry för att kyssa honom på kinden. Harry ler brett mot henne och placerar en hand på hennes midja.

"And the award for cheesiest couple, goes to" muttrar jag tyst, vilket Louis hör eftersom han kommit fram till mig. Han skrattar samtidigt som Harry och Whaet tar sina platser vid bordet.

"It sure does. But we can't let steal it can we?" flinar han och sträcker fram sin arm så jag kan kroka fast min arm i hans.

"Milady" säger han med en överdriven ton och vi går tillsammans fram till en stol, där Louis släpper tag i mig och drar ut stolen så jag kan sätta mig ned. Samtidigt så står Niall och Cornie och tafatt tittar på varandra. Niall sträcker awkward fram handen, som för att skaka hennes av någon anledning, och när Cornie tar tag i hans hand drar hon honom mot sig och ger honom en kort kram istället. Jag säger nästan 'awww' rakt ut .

"Wait, did you hire this whole place?" Frågar Whaet fundersamt när hon ser sig omkring i den tomma lokalen.

"Uhm, maybe?" Svarar Harry med ett leende på läpparna. Niall och Cornie tar tillslut sina platser vid bordet dem med, och vi börjar alla ta för oss av frukostbuffén.