My boy | Ogmar

Trettiofem

"Ogge du beter dig faktiskt jättebarnsligt nu"
yttrar Omar och ser på riktigt sårad ut vilket får mig att lätta på min argsinthet. Omar ser gång på gång bort mot Amanda som sitter vid glasfönsterena och jag ser på henne med en trött blick. "Jag fattar inte ens varför du beter dig såhär, du vet ju att allt är på låtsas." Fortsätter han och jag vet att han har rätt. Men jag vet inte ens själv varför hon stör mig så mycket. Jag möter Omars blick och försöker att förmedla ett förlåt genom ögonen då jag inte förmår mig själv till att prata just nu. Men han besvarar inte min blick utan ser besviket ner i marken. "Det är faktiskt ett bra tillfälle för oss att lära känna varandra, alla tre." Säger han tillsist och jag nickar stumt. Ett djupt andetag fyller mina lungor innan jag följer efter Omar bort till bordet igen.

Amanda ser upp från sin telefon och ler varmt vilket får ilskan att påbörjas på nytt. Men den här gången försöker jag att skjuta bort den och fäster blicken på en punkt utanför fönstret då jag intagit min plats längst in. Regnet öser ner över Lisebergsområdet. Människor springer omkring efter skydd och för varje minut som går blir det färre och färre människor. Antagligen försvinner dem bort genom utgången.

En lös spark på smalbenet får mig att se upp och möta Omars irriterade blick. "Oscar kan du försöka anstränga dig lite?" Yttrar han och jag himlar med ögonen innan jag fäster blicken på Amanda. Då hennes kinder är aningen rödrosiga och blicken lite flackandes mellan oss antar jag att det är hon som ska säga något.

"Jo jag ville bara säga att jag verkligen inte är ute efter att förstöra något mellan er, så ni vet."
Jag nickar bara och ser återigen ut på dem nu tomma gatorna. Av någon anledning blir jag så otroligt irriterad så fort Amanda öppnar käften. Varför stör hon mig så mycket? Är det att hon är så perfekt? Med den perfekta kroppen, mjuka lockarna och blyga leendet är precis en sådan tjej Omar kanske skulle falla för. Hon är ju förfan skitsnygg. Ser ju ut som en modell. Åh juste, hon är en modell..
Aningen sårat och nervöst ser Amanda ner i bordet innan hon harklar sig. "Eh jag kanske ska gå..." Yttrar hennes mjuka stämma innan hon lägger ihop besticken och hänger den becha kappan över armen. "Nej nej, Amanda du behöver absolut inte-" försöker Omar men hon nickar bara lite tveksamt. "Jo jo, det är ingen fara." Svarar hon och ler oskyldigt innan hon vinkar lite besviket. Jag ger henne en sista hatisk blick innan hon rör sig mot utgången.

Omar suckar högt och till hastigheten av en blinkning hörs ljudet av en stol som skjuts över golvet och han har rest sig upp. Med snabba steg rör han sig genom den nu nästan tomma restaurangen och jag skyndar mig så gott jag kan med skam på rösten efter honom.
"Omar!"

Skamset går jag ut ur restaurangen och ser mig om efter honom. Den fuktiga luften slår emot mig och jag ryser av regnet som blöter ner mina kläder. Ett fåtal människor fyller omgivningen.

När jag väl fått tag i honom tar jag utmattat tag i hans arm vilket får honom att snurra runt och möta min blick med besvikna ögon. Ilskan över att han blir så här arg på mig över Amanda och att han faktiskt försvarar henne skjuter jag ifrån mig. Omar betyder alldeles för mycket för mig och det sista jag vill är att bråka med honom. Just nu är det att bli sams med honom som faktiskt betyder mest.
"Förlåt." Yttrar jag ärligt och ser in i dem kastanjebruna ögonen. "Ogge hur ska det här gå om du inte ens försöker? Jag vill inte heller att vi ska behöva smyga med det här, men om du kommer ihåg så var inte det här mitt beslut. Jag vill ju bara få det till att funka!" Yttrar han brustet och förtvivlat och jag ser hur han är nära till att börja gråta. Och bara av att veta att det är pågrund av mig han mår såhär ger mig skuldkänslor. Får mig att släppa alla mina egna känslor för en stund och bara fokusera på att vi ska bli bra igen. "Snälla förlåt, jag ska bättra mig." Yttrar jag bedjandes och ser hoppfullt in i hans ögon. Men han förblir tyst...

***

Ska jag byta till detta omslaget? Vad tycker ni? 💓💓