när murarna faller

Kapitel 22

Julius lyckades till slut övertala mig att stanna hemma hos honom tills mina föräldrar kom hem.
"Jaha, vad ska vi göra då?" frågade jag efter att ha smsat Frida, Maja och Isak att det inte var något viktigt jag ville när jag hade ringt dem.
"Jag vet väl inte, vad brukar icke-vänner göra?" sa Julius och flinade.
Jag himlade med ögonen.

Det blev tyst. Våra blickar fästes vid varandras. Julius flin försvann. Han såg ut att debattera med sig själv om något. Gång på gång öppnade han munnen för att säga något, men avbröt sig själv.
"Fuck it, jag pallar det inte mer" utbrast han till slut och innan jag hann reagera så hade han flyttat sig närmare mig och pressat sina läppar mot mina.
Gud vad jag hade saknat dem där läpparna. I några korta sekunder kändes allt bra. Allt var perfekt. Men sedan hann tankarna ikapp mig. Varför kysste han mig? Gillade han mig? Eller försökte han bara få mig att ha sex med honom igen? Vad var det han inte pallade längre? Varför bjöd han ens in mig till honom? Var det här hans plan hela tiden?

Jag puttade Julius ifrån mig. Förvånat såg han på mig.
"Jag tänker inte ha sex med dig" sa jag bestämt.
Julius log svagt. Han skakade på huvudet.
"Ella," började han, men jag avbröt honom.
"Nej, sluta. Jag går härifrån om du inte kan hålla dig borta från mig. Jag vill inte ha sex med dig" sa jag, nästan lite irriterat.
"Jag gillar dig" sa Julius lågt med blicken fäst vid min.
Jag hann inte registrera hans ord och skulle precis tjafsa emot när jag insåg vad han egentligen hade sagt. Han hade sagt att han gillade mig. Julius gillade mig. Hjärtat hoppade över ett slag och ett brett leende spred sig på mina läppar.
"Vad sa du?" frågade jag, trots att jag visste exakt vad han hade sagt. Jag ville bara höra det igen.
"Du hörde mig, jag tänker inte säga det igen. Första gången var tillräckligt jobbigt" sa Julius och flinade åt mig. Jag kunde inte hjälpa att le.
"Jag förstår inte vad du har gjort med mig. Jag menar, jag är en fuckboy, jag har inga känslor. Men du, du förändrade något. För, jävlar vad jag gillar dig, Ella" fortsatte han förklara.
Jag satt tyst, studerade hans fina leende och glädjefyllda ögon.

"Men hallå? Ska du inte säga det tillbaka? Nu har jag fan skämt ut mig tillräckligt, säg det bara snälla" utbrast Julius efter några tysta sekunder.
Jag skrattade.
"Julius, jag gillar dig också" sa jag.
Ett stort, nöjt leende spred sig på Julius läppar.
Han lutade sig fram och kysste mig mjukt, varsamt. Det pirrade i magen. Drömde jag? Hade Julius nyss sagt att han gillade mig?
Efter kyssen log Julius mot mig, inget flin, inget skrockande, bara ett fint, mjukt leende.
"Jag tänker ändå inte ha sex med dig, bara så du vet" sa jag varnande.
Julius skrattade. Han tog tag i min hand och började stryka min handrygg med hans tumme.
"Vet du? Jag bryr mig faktiskt inte. Jag vill bara vara med dig" svarade han mjukt.
Jag blev chockad av hans svar, men sjukt glad. Jag hade förväntat mig ett spydigt, sarkastiskt svar, men istället fick jag ett ärligt, fint svar.
Jag log.

Vi bestämde oss för att gå upp till Julius rum och se på film. Vi la oss i hans säng och satte på en actionfilm från Netflix på skärmen som satt på väggen mittemot hans säng.
Julius låg på rygg och jag låg på sidan tätt intill honom. Han hade sin arm under min nacke och höll om mig. Jag var så lycklig.

En timme senare kom Ulrika hem tillsammans med Viggo.
Vi hörde steg utanför dörren in till Julius rum och jag förväntade mig att Julius skulle släppa taget om mig och låtsas som ingenting, men han höll kvar sin arm när Ulrika öppnade dörren.
Hennes förvånade blick granskade mig och Julius.
"Ella!" sa hon, aningen tvekandes, men ändå glatt. Jag log generat och drog upp handen i en vinkning.
"Stannar du på middag?" frågade hon och sken upp i ett leende.
Jag tvekade i några sekunder.
"Ja, det gör hon" svarade plötsligt Julius. Jag vände blicken mot honom och han flinade mot mig.
"Härligt, vi ses där nere om en halvtimme" informerade Ulrika innan hon stängde dörren.

"Jag kanske inte vill äta middag med dig" sa jag retsamt. Julius höjde ögonbrynen.
"Vem tackar nej till självaste Julius Lindberg?" utbrast han självsäkert.
"Jag" svarade jag enkelt.
"Synd, för just du är fast med mig ett bra tag framöver" sa Julius och blinkade med ena ögat mot mig. Jag skrattade innan jag böjde mig fram och kysste honom.

•••
Jag tänkte ha en Q&A på den här boken, vad tycker ni om det? Vore det kul? Svara ja eller nej på det här kapitlet, inga frågor här!!!! Om de flesta vill ha en Q&A så kommer jag ha det efter nästa kapitel eftersom jag tror att ni kommer ha en del frågor efter nästa kapitel (;
Kommentera!!!!
Puss & kram <3