när murarna faller

Kapitel 40 - Julius perspektiv

Jag klarade det inte. Jag visste att det skulle sluta såhär. Jag visste att jag blev såhär när något gick fel. Det gick inte att kontrollera. Det fanns inget jag kunde göra åt saken. Jag var alldeles för förstörd. Jag var beroende, manipulerad. Jag var en hemsk jävel.

Moppen gick i maxfart och jag satt med spänd kropp och bet mig hårt i tungan för att inte skrika rakt ut. Två starka strålkastare riktades plötsligt mot mig och jag vinglade till av chocken. Jag hade ljugit för Ella. Självklart hade jag mer än 0,2 promille i blodet. Jag hade också ljugit för henne att hon inte skulle oroa sig. Självklart borde hon varit orolig, jag var påväg att göra något riktigt dumt. Jag skulle såra henne, som jag hade gjort många gånger innan. Hon förtjänade så mycket bättre. Jag förtjänade inte en så fantastisk, lojal och omtänksam tjej som henne. Verkligen inte. Jag var en hemsk människa. Jag var en idiot. Jag var ett jävla svin. Men jag kunde inte göra något åt det. Jag var fast. Jag var förstörd. Förgjord. Och allt var pappas fel. Även om jag inte tyckte att jag kunde skylla på någon annan än mig själv, även om jag visste att det var mig det var fel på, så kunde jag inte låta bli att skylla på pappa. Han hade förstört mig. Det var jag säker på. Men vad var det för ursäkt? Att pappa förstörde mig gav mig verkligen inte rätten att förstöra Ella. Jag var tvungen att skärpa mig, men jag visste inte hur.

Strax därefter var jag framme vid Viktors hus. Anledningen var att han hade fest ikväll. Det var lördagskväll, vilket innebar att det alltid gick att hitta en fest någonstans, men under veckan hade jag hört grabbarna snacka om att Viktor skulle ha fest. De hade frågat om jag skulle komma och jag hade svarat att jag kanske skulle svänga förbi om jag inte hade något bättre för mig. På senare tid hade de märkt att jag inte hade varit lika aktiv med fester och tjejer, men jag envisades med att jag visst var det. Jag sa att jag hade tröttnat på vårt gymnasium och hade gått på nästa. De gick såklart på det så ryktet om mig som skolans fuckboy hade nu ändrats till stans fuckboy.

Som tur var så hade inte Ella fått reda på något. Jag hade ju lovat henne att försöka bättra mig så att vi till slut skulle kunna visa oss som ett par officiellt. Men det kändes så långt ifrån. Ett mål som aldrig skulle kunna uppnås. Det visste jag.
Jag behövde ha bekräftelse. Jag behövde ha status. Och jag fick det genom att spela på tjejer, visa mig cool inför grabbarna. Jag visste att det var vidrigt gjort, men vad skulle jag göra? Jag var beroende av deras bekräftelse. Jag var beroende av att vara den killen som alla killar ville vara, den killen som alla tjejer ville ha. Den killen som alltid fick vad han ville, den killen som alla var rädda för, den killen som alla dyrkade.

Jag svängde in på uppfarten och stannade moppen. Snabbt klev jag av och drog av mig hjälmen. Min blick svepte över trädgården. Folk stod här och där och spydde, skrattade, hånglade, drack eller pratade. Musiken dunkade ända ut på gatan. Jag suckade irriterat och drog handen genom håret.
Med knutna nävar och spända käkar gick jag raka vägen in.

På vägen ryckte jag åt mig en ölflaska som någon ynklig kille höll i handen. Han blev irriterad, men gjorde inget åt det, vilket var smart för jag skulle spöat skiten ur honom. Jag var inte på humör.
Jag trängde mig igenom folkmassan in i köket där jag hämtade en drink som jag svepte i mig direkt.

I ett hörn stod Markus och pratade med en tjej från skolan. Hon gick i ettan och jag blev aningen förvånad över att det var ettor på festen. Tvåor brukade inte bjuda ettor, bara tvåor och treor. Men mig gjorde det ingenting. Jag tog hellre en tjej i ettan för då skulle snacket gå bland ettorna och inte tvåorna, vilket innebar att Ella inte skulle få reda på något. Jag fnös åt mig själv. Vilken jävla idiot jag var.
Innan jag gick fram till Markus och tjejen så svepte jag i mig ännu ett glas. Jag behövde vara riktigt full om jag skulle klara av det här. Precis som förra gången.

Jag vinglade fram till dem och ställde mig bredvid Markus. För att inte ramla la jag armen över hans axlar.
"Ser man på, har du slut på tjejer på det andra gymnasiet?" utbrast Markus skrattandes. Jag flinade.
"Vem har vi här då?" frågade jag och vände blicken mot tjejen. Jag ignorerade Markus kommentar totalt, men han brydde sig inte.
"Heidi, hon går i ettan" berättade Markus.
"Hon kan väl prata själv?!" muttrade jag irriterat mot Markus.
Heidi vände generat blicken mot mig. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra.
"Markus, är du snäll och lämnar oss ifred?" mumlade jag medan jag studerade Heidi noggrant.
Markus lämnade oss flinandes.
"Good luck" mumlade han på vägen ifrån oss.
Jag vinglade till en aning när Markus stadiga axlar försvann. Istället placerade jag handen precis bredvid Heidi som stod lutad mot väggen.
"Vill du ha lite kul?" mumlade jag lågt med kisande ögon. Jag bet mig i läppen och böjde mig fram mot henne.
Hon svarade inte, alltså tvekade hon. Därför lutade jag mig fram ännu mer och snuddade hennes läppar med mina, men jag kysste henne inte. Jag vek undan med mina läppar och började kyssa min väg ner för hennes hals. När jag hade kommit ner till nyckelbenet så flyttade jag upp huvudet och mötte hennes ögon. Hennes blick var hungrig, desperat efter mer. Jag flinade. Självklart.
"Du behöver inte svara, jag vet exakt vad du vill" viskade jag mot hennes öra.
Jag tog tag i hennes hand och ledde henne upp för trappan. Vi gick in i första bästa sovrum.

Heidi la sig ner på sängen. Min blick svepte över henne. Hon var vacker, precis som Ella. Men Ella var så mycket vackrare, så mycket finare, så mycket bättre. Och ändå sårade jag henne. Min Ella.
Mina ögon vattnades. Irriterat skakade jag på huvudet och letade tillbaka till ilskan som var det som drev mig i det här läget. Jag letade i mina tankar. Vad var anledningen? Kom jag inte ens ihåg anledningen? Spriten som just nu cirkulerade i min kropp gjorde inte så att hjärncellerna fungerade bättre.
Men plötsligt kom minnet tillbaka. Pappa. Pappa hade ringt från fängelset. Ända sedan höstlovet, då jag hade pratat med mamma om att hon inte skulle besöka pappa längre, så hade hon inte gått dit. Och det hade pappa nu märkt. Han ringde upp mig i ilska och skällde på mig, självklart var det mitt fel. Allt var mitt fel.
Han sa att om mamma inte fortsätter komma och hälsa på honom så kommer han se till att jag, mamma och Viggo får ett helvete när han kommer ut. Men vad gjorde det. Även om mamma fortsatte hälsa på honom så skulle vi få ett helvete när han kom ut. För han var en helt galen jävla psykopat.

Precis som jag.

•••
Ojojoj, vad håller Julius på med?? Och varför är han så förstörd? Varför sviker han Ella på det här sättet?
Kommentera vad ni tror och tycker!!!
Puss & kram <3