Född I Fel Lag {avslutad}

Faster Jones

"Herre gud vad smal du har blivit!", säger Oliver när de andra har gått.
" Du vet jag gick ju på en strikt diet", skrattar Rebecca.
Oliver skrattar också.
Äntligen fri tänker Rebecca.

Samtidigt på bakkursen:
Gazoma sitter och tittar på, det är jättetråkigt. Han tar upp telefonen och börjar knattra på den. Han går in på appen där han kan kolla upp Rebeccas mobil position. Han märker att Gazomala inte gillar att han straffat henne så hårt men han hade inget val, hon höll ju på att åka till en internatskola i Göteborg eller var det nu var. Nej, det han gjort var absolut nödvändigt. Gazoma kollar ner på mobilen. Appen laddar fortfarande. Segt WI-FI tänker han. Då kommer appen igång. Rebeccas mobil är kvar där den ska. Gazoma vet att hon aldrig skulle kunna fly utan sin mobil. Han lutar sig tillbaka med ett nöjt ansiktsuttryck. Då plingar telefonen till och en entonig röst läser upp ett meddelande: "Rebecca arg smiley har lämnat hemmet."
Gazoma flyger upp ur stolen.
"VA!?"
Han som håller kursen tittar surt på Gazoma som avbrutit hans demonstration om hur man kavlar ut en omöjlig deg på bästa sätt. Han harklar sig och säger: " Ursäkta, skulle herrn kunna vara så trevlig och sätta sig ner och vara tyst?"
Gazoma ignorerar honom. Han har viktigare saker att klara av. Han går in på spårningsappen igen och uppdaterar Rebeccas position. När det inte händer något. Tror han nästan att det var falskt alarm och pustar ut en sekund. Sedan ändrar Rebeccas position. Hon är inte i hemmet längre utan i Johannesparken utanför hennes hus. HUR hade hon tagit sig ut? Allt var ju helt rymningssäkert! Gazomas ansikte färgas rött. Hur kunde detta gå till?!
"Gazomala!", säger han så diskret han kan, "jag ska bara gå på toa."
Sedan rusar han ut ut rummet.

Oliver och Rebecca rundar hörnet och går in i parken.
"Vart hade du tänkt ta vägen nu?", undrar Oliver.
" Jag vet ärligt talat inte", säger Rebecca.
"Du kan kanske bo hos min faster?", säger Oliver, " henne har du träffat och hon gillar dig. Dessutom jobbar hon på BRIS och vill säkert hjälpa dig. Jag ringer och frågar om vi kan komma över."
"Okej!"

Gazoma sitter på bussen. Han har hört varenda  ord de sagt tack vare hans avlyssningsapp.  (jag vet att det är många skumma appar men jaja)
"Jaså minsann", muttrar han för sig skälv," de ska alltså till knäppisen Mrs Jones, hon har nog inte alla hästar hemma, det blir lätt att lura henne att tro att de är några mördare eller något!"
Gazoma skrattar ondskefullt innan han upptäcker att nästan hela bussen stirrar på honom.
" Det var ett skämt", säger han nervöst.
Några himlar åt honom och någon muttrar något om att försöka få uppmärksamhet. Gazoma struntar i dem.

Gazoma har tur och hinner till Mrs Jones innan Rebecca och Oliver. Han ringer på och väntar.
" Vem är det?", frågar en röst inifrån.
"En välvillig besökare", svarar Gazoma.
"Nämen då så!", dörren smälls upp och Mrs Jones välkomnar Gazoma.
"Så unge man, vad har du på hjärtat?", frågar hon.
" Jo det är så här att jag är här för att varna dig!"
"För vad?", flämtar Mrs Jones.
"Det är två små barn som är ute efter att anfalla dig!"
Gazoma tar fram en ölburk och ger till Mrs Jones.
"Nej tack, jag blir så lätt påverkad", säger hon.
"Jo ta den, jag har fler där hemma!"
" Okej då", hon tar burken och sveper den.
"Varför vill de anfalla mig?", säger hon sedan.
"Jag vet inte men det är väldigt viktigt att du gör precis som jag säger, okej?"
"Okej!"
"När det ringer på dörren ska du springa ut och fånga den i ett nät, eller ännu bättre, jag har hört att du har en moped parkerad här ute?"
Mrs Jones nickar.

När det tio minuter senare plingar på dörren öppnar inte Mrs Jones. Oliver känner på dörrhandtaget, olåst. De kliver in i farstun och set sig omkring. Oliver kupar händerna runt munnen och ropar:
"FASTER JONES?! ÄR NI HEMMA?!"
Då hörs ett högt BRAK och Mrs Jones störtar ut ut köket med ett taggtrådsstängsel i högra hugg.
"NI SKA INTE FÅ FÖRSTÖRA MITT LIV ERA ODRÄGLIGA ANFALLSBARN!!!!!!", skriker hon för full hals.
Rebecca är den som reagerar först.
"SPRIIIIIIIIIIIIIIIIING!!!!!", tjuter hon och sedan bär det av.
De springet ner för trapporna och ut på gatan med en skrikande faster hack i häl.
" Det här är min pappas verk.",flåsar Rebecca.
" Asså jag tycker mindre och mindre om din pappa för varje sekund!", frustar Oliver.
De fortsätter springa. Precis när de tror att de har skakat av sig henne hör de ett brummande ljud. De tittar över axeln och ser Mrs Jones på en gammal sliten moped. Rebecca står inte ut längre. Hennes tid i fångenskap har försämrats hennes kondition rejält.
"Kom igen!", säger Oliver," om vi hinner med den där bussen där borta så kan vi ta den ända bort till mig!" Han pekar på en buss lite längre fram på gatan. Det gör förskräckligt ont i lungorna, men hon kämpar på in i det sista.
De ser bussen sakta farten typ två kvarter bort. 
" Vi kommer inte hinna!"
" Jo då, vi är nästan där!"
De hör hur Mrs Jones flåsar dem i nacken. Av någon anledning upphör det tvärt. Sedan hör man höga svordomar bakom dem om att motorn har stannat. Det ger dem nytt hopp. Rebecca använder sina sista krafter och störtar fram till bussen med Oliver en meter bakom.
Precis innan dörren ska stängas så sticker Rebecca in handen. Dörrarna öppnas och de springer in trots busschaufförens kommentarer
De sjunker ner på två säten längst bak och andas ut. Båda är för trötta för att orka prata.
När de kommer genom till Oliver låser de dörren noga och sätter sig i soffan med varsin stor chokladkaka. Det har varit en väldigt intensiv dag, men Oliver kan inte sluta tänka på vad Rebecca behövt så ut med. Det är faktiskt läskigt.