Det hände

Kapitel 5

''Elin lägg bort det där dumma blocket och kom och spela Alfapet med mig och de andra!''

sa Ruth irriterat, Elin suckade och stängde sin lilla svarta bok.

De gick in i Logen och killarna satt på golvet och väntade på oss. Lukas ställde sig upp.

''Vi ska inte spela, vill du följa med mig ut Elin?'' Hon såg oförstående på Lukas som redan var påväg mot henne.

''Elin ska ingenstans just nu'' säger Ruth och börjar gå in i rummet.

''Elin kan svara själv'' Käftade Lukas emot, Ruth fnös och nickade ironiskt.

''Visst, gå då Elin'' Ruth börjar dra med sig Hampus till stegen som leder upp till Loftet medan Felix går och lägger sig. Hon hade egentligen ingen lust att gå ut med Lukas den kvällen men hon klarade inte heller av att vara i samma byggnad som Ruth.

Elin gick ut efter Lukas och smällde igen den stora dörren.

''Vad vill du?'' frågade hon Lukas och han flinade lätt.

''Konstskola, huh?''

Hon är precis påväg att vända och gå rasande in i logen igen när Lukas tar tag i hennes arm och stannar henne.

''Varför har du så mycket emot mig?'' mumlade han och sökte hennes blick.

Hon hade inget svar på det, förstås, men att vara emot alla som försökte närma henne hade blivit en vana. De var alla ivägen, de hon inte skulle vilja lämna var ivägen, så hon skapade aldrig band mellan någon hon ändå var tvungen att klippa av. För till London skulle hon, och lämna giftemål och snofsiga föräldrar bakom sig.

Men Lukas var kaxig och irriterande närgången, han hade allt för höga förväntningar på sin egen charm.

Men hon förblev tyst, och lämnade frågan hängandes i luften.

''Du har ingen anledning'' mumlade han och tog sedan tag om hennes midja och drog henne närmre, hon flämtade och puttade undan honom, det var jobbigt med folk som kom nära, jobbigt att de rörde henne. Lukas suckade och tog tag i hennes handled för att hindra henne från att gå in igen.

''Låt mig i alla fall lära känna dig'' sa han lite smått frustrerad. Hon skakade på huvudet och backade lite från honom och försökte rycka sig ur hans grepp men han släppte inte.

''min favorit färg är grönt och min favorit mat har jag inte listat ut än'' Elin suckade och himlade med ögonen.

''Jag gillar vår bättre än höst och sommar bättre än vinter, jag får bra betyg i skolan men bara för att jag har fotografiskt minne'' försökte han, hon försökte dra sig ur hans grepp igen.

''Jag gillar att vara ensam'' sa hon och försökte än en gång vända och gå därifrån men den här gången drar han henne tätt intill sig.

''Det tror jag inte på'' viskade han och flinade åt hennes chockade ansiktsuttryck. Hon slängde oroliga blickar mot storstugan där föräldrarna höll till.

''Sluta oroa dig så jävla mycket'' mumlade han och drog med henne bakom ladan där inte längre föräldrarna hade kunnat se dem.

Han höll fast hennes händer ovanför hennes huvud. Hon hade ryggen mot den löda ladugårdsväggen och Lukas tätt intill henne, han njöt av makten.

''släpp'' viskade hon i rädsla för att någon skulle höra, han skakade på huvudet och flinade så stort så att hans smilgropar syntes tydligt. Han närmade sig hennes mun men hon vände envist på huvudet och lyckades äntligen ta sig ur hans grepp och springa in i logen.