Det hände

Kapitel 21

Vad hade hon nu gjort? Allt det där hände på samma dag och utan att ens veta det så hade hon bara låtit livet flyta åt det håll det ville. Lukas kom med söta små morgonkyssar och handhållande under bordet, men vad hade Elin att komma med förutom att lämna?

Det hade gått två dagar sedan kyssen och David, Elin visste inte vad hon skulle känna, kärlek med Lukas och hat med David? Men inget av de alternativen funkade enligt henne.

''Godmorgon''

Mumlade Lukas sömnigt, Elin stönade högt, hon var så långt bort från en morgonperson som man kunde komma. Han flinade och lade sig stödd på armbågen ovanpå Elins madrass, drog med tummen på hennes kind och en sömntuta skrapade efter huden. Hon sträckte på sig, hon var egentligen ganska obekväm med att ha honom där med tanke på att hon var alldeles nyvaken och att hennes hår förmodligen stod åt alla möjliga håll.

''Vars är de andra?''

Frågade hon sömnigt och han suckade, hon var alldeles för orolig. Kunde hon aldrig bara glömma de andra?

''Föräldrarna är i byn och du behöver inte bry dig om de andra, de kommer inte in hit nu''

Han lutade sig över Elin och kysste henne mjukt på läpparna, hon kunde inte låta bli att le och att faktiskt känna fjärilarna i magen. Med torra läppar kysste hon honom tillbaka, hon brydde sig inte ens om att hon förmodligen hade förfärlig andedräkt just då. Men han smakade tandkräm, hade han hunnit borsta tänderna medan hon sov? När hon försökte dra sig undan så kom hans läppar än en gång tillbaka. Hon skrattade och hans händer gled upp innanför hennes tröja och smekte hennes midja med tummarna. Hur kunde han veta vad han skulle göra? Han var så säker på allt medan Elin knappt haft en ända pojkvän i hela sitt liv, inte för att hon velat ha en men ändå. Kysst någon hade hon heller knappt gjort utan bara sådana små pussar som man ger varandra i förskolan. Elin var heller ingen modell, ni får inte tro att hon hade gyllenbrun hy, platt mage, breda höfter och tjockt, långt hår för om ni byggt upp en bild på det sättet så lär ni behöva ändra den. Elin hade väldigt mörkbrunt hår, ljusbruna ögon och ingen modell kropp, mer än så behöver ingen veta.

Så det var inte alls svårt att tvivla på deras relation för någon som faller för barbiedockor.

Lukas kysste henne på halsen men när hon kände att han stannade, som för att göra ett sugmärke, så puttade hon undan honom, han såg låtsassur ut men flyttade ansiktet i jämnhöjd med hennes igen och såg in i hennes ögon.

''Varför är du rädd för att bli kittlad?''

Frågade han och kysste henne snabbt på munnen innan hon hann bli sur på honom. Hon vek undan med blicken, han var verkligen rak på sak, hon också ibland så hon skulle väl egentligen inte klaga, men nu gjorde hon det. Inte högt i alla fall.

''Det känns obehagligt''

Sa hon efter ett tag och ryckte svagt på axlarna, han blev tyst, hon vände blicken mot honom igen som för att se om han tänkte eller var klar med samtalet, han tänkte.

''Varför känns det obehagligt då?''

Frågade han och kysste henne snabbt på läpparna precis som han gjort innan, som för att mjuka upp henne. Hon tänkte på alla de sömnlösa nätter hon hade med Philip sittandes på sängkanten, hans händer kittlandes i nacken, men det var fortfarande för lite. För konstigt att må dåligt över. Han kysste henne i nacken och viskade i hennes öra.

''Du kan lita på mig''

Hon var ju rädd för just det, att hon faktiskt kunde lita på honom. Hon suckade och sa snabbt och oberört.

''Min barnvakt brukade kittla mig så...jag blev väl...trött på det. Antar jag''

Han stannade opp och andades vid hennes nacke, slutade att le.

''Elin du är fantastisk på väldigt många sätt men så fruktansvärt dålig på att ljuga''

hon bet sig själv i tungan av frustation och skulle just komma med bortförklaringar när han stoppade henne med ännu en kyss.

''Din barnvakt gjorde det obehagligt, inte känslan utan minnena''

Sa han sakta med ögonen fästa på Elin, hon vek undan med blicken, fick tunghäfta för att det han sa var ju helt sant, och det lät så rätt. Hon såg upp på honom, lite surt kanske, vände bort blicken igen för att sedan komma tillbaka med en aningens gladare ansiktsuttryck.

''Så, vad mer vill du veta? Varför jag inte längre vill äta lasagne? Varför jag inte längre vill lyssna på jazz? Det finns för mycket Lukas''

Sa hon och såg in i hans ögon som nu såg bekymrade ut, hon suckade, kände paniken gripa tag i henne, hade hon sagt för mycket nu?

''Jag vill veta allt''

Sa han bara och hon vek snabbt undan med blicken, hon skulle inte gråta igen, inte en gång till. Han satte sin hand på Elins kind och vred ansiktet mot hans eget och kysste henne, mjukt och varmt. Elin låg fortfarande där i bara nattskjorta och med håret åt alla håll.