Kapitel 19

2.6K 58 5
                                    

Elin kunde inte andas, hon var i total chock och genomgick en panikångest attack som rev och slet i henne. Det går nästan inte att reda ut alla tankar som svischade runt i hennes huvud, hon skakade så att hon frös och hostade för att hon kvävdes av sina egna okontrollerade snyftningar.

''Elin jag vet inte...jag vet inte vad jag ska göra''

Sa Felix med sprucken röst, tårar rann nu också nerför hans kinder, han hade just sätt sin egen pappa närapå våldta Elin, den känslan går nog inte heller att beskriva. Han såg så vilsen ut, såg från en sida till en annan som för att fundera till vilket håll han skulle fly. Elin blundade hårt, kände hur hon hade ont överallt, verkligen överallt.

''Schh, schh''

Sa Felix med ostadig röst och kom fram och kramade henne hårt. Dasset låg en liten bit in i skogen så ingen hade kunnat se dem om de inte var påväg till dasset själva, så Elin grät högt, snyftade och hulkade. Allting gjorde så ont, trycket över bröstet kändes värre än någonsin som om någon bundit ett tjockt rep över hennes bröstkorg. Halsen vände och vred på sig i kramper.

''Jag vet inte vad jag ska göra''

Viskade han igen.

Men vad skulle Elin ha förväntat sig från honom? Skulle Felix skvallra på sin egen pappa? Skulle han låtsas som om inget hänt? Skulle han skylla på Elin?

''Inte...jag..he..heller''

Viskade hon så stadigt hon kunde. Ville hon ens ha honom där?

Alla dessa frågor bara rusade genom hennes tankar och de gjorde henne illamående. Hon ville därifrån men hon ville inte hem.

''Elin jag vet inte vad jag...vad jag ska gö..hö..ra''

Sa han än en gång och såg helt förstörd ut.

''Ingenting''

Viskade hon efter ett tag, när hon lyckats få kontroll över andningen, Felix gav henne ett sprucket ljud och sedan sa han någonting som hon egentligen inte förberett sig för.

''Okej''

Elin klamrade sig fast i hans tröja, han var så trygg och hon kunde känna det in bakom revbenen, hon greps av panik ingen då hon förstod att hon verkligen skulle sakna Felix, fina, förstående Felix. Men hon klamrade sig bara hårdare fast i hans tröja som nu blivit genomvåt.

''Jag går ut nu...tar ett dopp en..en bit bort i skogen...du väntar några mi...minuter''

Och med det drog hon sig ut ur hans grepp och sprang bort till Logen för att hämta badkläderna.

_______________________

Jag vet att ni ville ha mer av Lukas, men på vilket sätt vill ni ha med honom i historien?

Tack för alla tips och önskemål, men som ni redan vet så är det här fortfarande MIN historia så att även om ni tycker att den ska vara på ett visst sätt så kanske inte min historia är tänkt att vara just så. Men ni vet kanske också att jag tagit med några av era önskemål och det kommer jag att fortsätta med!:)

Det händeDonde viven las historias. Descúbrelo ahora