Förföljd...

Kapitel 15

Ett.

Två.

Tre.

Jag tar ett djup andetag, så hoppar jag men dras tillbaka lika fort.

-nej släpp mig! Skriker jag högt och försöker komma loss från det hårda greppet.

-skulle inte tro det. Hörs Annas röst.

Jag slutar tillslut kämpa i mot och sjunker ihop på golvet, Anna sätter sig bakom mig och jag lutar mitt huvud mot hennes axel.

-varför? Frågar Anna försiktigt som om hon inte ville göra något värre.

-jag dödade den. Svarar jag med gråten i halsen.

-vem? Frågar Anna ännu försiktigare.

-mitt barn! Skriker jag och så börjar tårarna rinna.

Jag kan inte få tårarna att sluta rinna, dom bara fortsätter och sluta inte.

-så, så det kommer blir bra. Jag kommer finnas här och Johanna och Clara finns också här. Viskar Anna i mitt öra.

Jag nickar. Det var tur att jag hade dom för annars hade jag varit död nu.

---------------------------------------------

Annikas pov

-Vad i helvete gör du? Frågar "pappa" när han ser mig och tvillingen påväg ut ur huset. Han har stora blåmärken i ansiktet och på armarna.

-Mats, du kan inte hålla den här stackars flickan instängd, hon är bara ett barn och du kommer förstöra hennes liv. Svarar tvillingen.

Så "pappa" hette Mats, han såg inte ut som en Mats för namnet Mats lät snällt och han var allt annat än snäll.

Mats hoppar på tvillingen men han slänger bara bort honom och så börjar han springa och jag följer efter.

Vi springer ut i skogen, vi slutar inte springa förens vi kommer ut på en stor väg, där på vägen står en stor röd bil med silvriga detaljer.

Han går in i bilen och jag med och så åker vi.

----------------------------------------------

-Ellinor vi är tvungna att operera dig eftersom vi måste ta bort det döda fostret. Säger Jonas som har kommit in i mitt rum och jag sitter i Annas knä fortfarande.

Jag nickar till svar och Jonas går ut igen.

-jag måste ha gjort något fel. Viskar jag till luften.

-du har inte gjort något fel utan det är den mannen som tog dig. Svarar Anna. Och det han utsatte dig för är fel men du har inte gjort något fel alls, okej?

Jag nickar till svar och så fortsätter jag att titta ut genom fönstret.

---------

Jag låg i min säng, Anna och dom andra hade gått hem för idag och jag var på väg att somna.

Imorgon skulle jag opereras för att ta ut mitt döda barn. Jag höll på att somna när min dörr sakta öppnades och någon kom in

-Jonas jag håller på att somna. Muttrar jag som är döds trött.

Han svarar inte utan går bara närmare mig, han andas på ett sätt som inte Jonas gör men som någon annan gör.

-Jonas... Viskar jag som känner hur min puls höjs.

Han kommer närmare, plötsligt ligger hans händer på mina bröst och han trycker sig mot mig.

-snälla sluta. Gråter jag som känner mig svagare och svagare.

----------------------------------------------

Annas pov

Jag går i korridoren för att kolla så att stakars Ellinor har somnat. Jag minns hur mycket jag hade ångrat mig när Ellinor hade blivit kidnappad.

Jag hade anmält henne på ett slags sätt till biträdande rektorn för att hon förföljde mig, hon hade varit utanför mitt hus och hållit koll på min bil.

Jag ville aldrig såra henne, men hon blev så arg när jag inte pratade med henne först, jag hörde på andra vägar att hon slog i sitt skåp och svor.

Men sen när vi pratade så var hon så lugn och såg så rädd ut. När jag fick höra att hon hade blivit kidnappad så trodde jag aldrig att jag skulle få säga förlåt.

Och när videon kom fram på tavlan trodde alla att hon skulle dö.

Sjukhus korridoren är tyst och lugn men någonstans hör man hur någon gråter. Det där gråtet har jag hört flera gånger så jag ökar takten.

-Ellinor... Viskar jag

När jag hör hur personen skriker till så börjar jag springa och tillslut kommer jag fram till dörren.

Jag sliter upp dörren, där inne ligger en man på Ellinor som inte har några kläder på sig och hon gråter.

-gå av henne ditt jävla äckel. Skriker jag högt.

----------------------------------------------

Ellinors pov

Jag ser hur Anna kommer in springandes och skriker något till oss.

-snälla Anna gå här ifrån så han inte gör dig illa. Bönar jag fast jag vill att hon ska stanna.

-Ellinor jag går ingenstans. Säger hon och så rycker hon tag i honom.

Han ramlar ner på golvet och Anna börjar sparka honom i magen.

-vem fan är du?!? Skriker hon högt.

-det är pappa.....

----------------------------------------------

Förlåt att jag inte har uppdaterat på ett tag men har varit helt inspirations lös men ska försöka lägga upp ett nytt i dag och i moron.

Hoppas ni gillade det i allafall! Tack för 880 läsare! 😊

Tack❤️