Du är inte den jag trodde - f.s

Kapitel 21

•Vanessas perspektiv•
"Vanessa jag är fucking kär i dig, förstår du inte det?"
Jag blir tyst. Mina ögon är fäst på Felix och mina tankar är tomma. Mitt hjärta slår i normal takt och min andning är lugn.
Antingen är Felix otroligt full eller så talar han verkligen sanning. Eller, full vet jag att han är. Det syns klart och tydligt. Men om han bara har fått för sig nu bara att han är kär i mig eller om det verkligen är så vet jag inte.
"Jag är så hopplöst jävla kär i dig. Då förstår du väl att det är klart som fan att jag blir arg eller avundsjuk när du kysser någon annan? Det är väl inte så konstigt att jag reagerar såhär. Och att du kysser mig och håller på med mig sådär och sen kysser en annan kille är väl ganska lågt det också, eller hur?" Sluddrar han fram och tar ett steg närmare mig. Men jag backar snabbt och han stannar förvånat upp. Jag kollar rakt in i hans ögon, han ser nästan rädd ut. Jag vet inte vad jag ska säga, jag vet verkligen inte. Att Felix just nu ligger på minus sidan är det enda som jag är helt säker på.
"Jag får kyssa vem fan jag vill, du äger inte mig Felix. Att du blir avundsjuk eller arg när jag är med någon annan så är du väl inte tvungen att skada honom för det? Kom inte å säg att det är mitt fel. För som du sa innan så är jag ju tydligen inget mer än en vän för dig och nu säger du något helt annat. Tydligen verkar du vara rädd för att visa andra vad det är du känner, om du ens känner något, för mig" säger jag och han tar ännu ett steg mot mig men jag backar.
Förtvivlat kollar han på mig, bakom hans fulla beteende ser jag smärta, jag ser sorg. Hans ögon tåras, om det är för hur full han är eller om det är för att han är ledsen vet jag inte.
"Jag sa ju att jag är kär i dig, jag är inte rädd för att visa det" säger han och biter sig i underläppen.
Han tar ett steg närmare, denna gång står jag kvar. Jag låter hans kropp snudda min, jag låter hans rök luktande andedräkt möta mitt ansikte. Jag låter hans händer placeras på mina höfter.
"Vanessa jag vill ha dig" mumlar han och lutar fram sitt ansikte mot mitt.
Irriterat puttar jag bort honom så att han nästan ramlar omkull, hade inte hänt om han var nykter. Förvånat kollar han på mig och öppnar sin mun för att säga något, men jag hinner före.
"Du är full Felix, kom tillbaka och säg samma sak när du är nykter så kanske jag tror på dig" säger jag och vänder mig om.
Med lika arga steg som innan går jag rakt in huset, struntar i Jacob, i de två tjejerna. Jag struntar i Felix som ropar efter mig. Med tårar som tränger sig ur mina ögon letar jag mig fram till bordet där all alkohol står. Utan att se mig för tar jag tag i första flaska och sätter den mot munnen, tar säkert fem klunkar innan jag tar bort den från munnen och låter vätskan bränna i halsen på mig.
Nu ska jag ha kul, utan Felix.
•Omars perspektiv, dagen efter•
Jag sköljer ner tabletterna med vattnet som jag precis fyllde upp i glaset.
"Daff kommer döda oss" mumlar Oscar som ligger slängd över soffan under Ogges ben.
Jag suckar med en nick och sjunker ner i en ledig fåtölj.
"Och vart fan är Felix?" Frågar Ogge och vi alla vänder blickarna till Vanessa som sitter i fåtöljen vid andra sidan bordet. Hon kollar upp på oss med rödkantade ögon, hon måste vara galet bakfull.
"Men jag vet väl inte? Jag är inte direkt hans mamma" muttrar hon och vänder ner blicken igen till sin telefon. Jag rynkar ögonbrynen, hon borde väl ändå bry sig mest?
Hon drar sin hand under ögat och jag hinner skymta en ensam tår. Så hennes rödkantade ögon beror inte på hur stor mängd alkohol hon fick i sig igår, utan att hon är ledsen?
Jag kollar mot Ogge som också kollar på Vanessa. Han känner henne bättre än mig så jag hoppas att han pratar med henne typ nu, annars tänker jag göra det.
"Vanessa," säger Ogge och reser sig upp. "kom"
Vanessa kollar upp på Ogge som räcker fram sin hand mot henne. Försiktigt sträcker hon tar hon den och dras upp med hjälp av Ogge.
Ogge är den stabilaste av oss idag, han drack inte alls så mycket igår eftersom han har en hjärna till skillnad från oss. Fast han var faktiskt lite full igår.
Vanessa och Ogge går ut från hotellrummet och jag kliar mig i nacken.
"Tror du att det är något mellan Vanessa och Felix? Eftersom hon är ledsen och han är borta?" Frågar Oscar.
Felix hade vi inte sätt till fören igår på festen, vi hade försökt att prata med honom men han föste bara bort oss eller gav oss en fet utskällning. Så vi gav upp, vilket vi inte skulle ha gjort för nu får vi inte tag på honom och har ingen aning om vart han är.
"Mm kanske, men dom två verkar ju gå upp och ner hela tiden" säger jag och kollar på min telefon, ifall Felix har hört av sig. Vilket han inte har.
"Vi borde gå ut och leta efter honom" säger jag och Oscar ger mig en dryg blick.
"Jo visst, vi drar ut, två bakfulla killar som knappt kan gå normalt? Bilen kan jag ju inte heller köra?" Säger han till förvarar.
Jag suckar. Han har rätt i det hela, men vi kan inte låta Felix vara.
"Men Oscar något kanske har hänt, vi klarar av att gå en bit annars får vi väl ta bussen. Dessutom är det inte långt dit festen var, Felix kanske är där någonstans"
"Ibland hatar jag verkligen när du har rätt"
Oscar suckar och reser sig upp. Jag flinar och dricker upp det sista av vattnet i glaset. Vi går till garderoben vi delar och drar på oss kläder. Jag drar på mig en keps och Oscar en mössa, antar att han inte orkar fixa håret precis som jag inte orkar.
Jag drar på mig ett par gula skor och Oscar tar sina svarta Vans.
"Då går vi väl då" muttrar han och öppnar dörren.
Utanför i korridoren kommer Ogge gåendes ensam med händerna i fickorna på sina jeans och huvud sänkt.
"Hur är det med henne?" Frågar jag och Ogge kollar upp. Han ser trött och irriterad ut, ingen bra kombination om man heter Oscar Molander.
"Jadu, Felix är pantad och Vanessa är ledsen" muttrar han och rycker i dörrhandtaget, som inte öppnas då man behöver ett kort för att komma in. Jag ger det snabbt till honom för att slippa ett utbrott.
"Vad har Felix gjort?" Frågar Oscar.
Utan att kolla på oss så svarar Ogge.
"Men han är Felix? Vad tror ni? Han tror väl att han äger Vanessa typ. Hon har känslor för honom och han har känslor för henne, men ändå säger han att hon bara är en vän för han när hon är med och sen blir han sur för att Vanessa kysser andra killar så han slog ner en kille igår som Vanessa kysste och sen bråkade Vanessa och Felix och nu tror hon att något har hänt honom och att det är hennes fel. Vanessa är bara allmänt arg på Felix. Det är det som händer" säger Ogge, väldigt svårt att förstå men jag tror jag fattar.
"Aha, vart är hon nu?" Frågar Oscar och Ogge suckar.
"På taket, jag ska bara hämta en tröja" svarar han och försvinner in i rummet.
Felix har då verkligen ställt till det nu.