Chapter 7

195 8 2
                                    

*The next day at work*

"bes, I'm so excited and scared, gigisingin ko nanaman si sir Castillo!"

"Bes, you need a pep talk, you can do this, okay? Believe in yourself? Natatawang sagot ni Claire.

'tama, I can do this.'

Umakyat na ako sa 4th floor.

Bago ako kumatok, narinig ko.

" I S A W T H E G I R L G O I N G I N Y O U R R O O M." sigaw ng babae sa loob ng kwarto ni sir Castillo. "You always date the wrong girl!"

Bumukas bigla ang pinto and I saw his mom. Tinaasan niya ako ng kilay at umalis.

I decided not to knock anymore. Sinong babae ang nasa kwarto niya?

Pinapaasa niya lang ba ako. I mean he never said he loved me. Who am I anyway? Sino ako para pagselosan siya.

I went to the front desk.

"oh, bat ang bilis  mo ngayon, bes?"

"Narinig ko kasi nagaaway si sir Castillo tsaka yung mama niya"

"Tapos?"

"Sabi nung nanay niya may nakita raw siyang pumasok sa kwarto ni sir Castillo."

"huh?"

"eh diba may pa "i like you, i like you" pa siya sa akin tapos may iba naman pala siyang babaeng pinapasok sa kwarto niya o baka nga kinakama pa."

"Give him a chance. Nagassume ka nanaman kaagad."

"Asar naman kasi. Ang paasa niya."

"Mabuti pa, wag mo nalang yan isipin."

Nakita kong dumaan si sir Castillo, umupo siya sa harap ng desk namin. May sala sala kasi doon. So imagine-in niyo, pag pasok mo may sofa sa gitna then if dumeretcho ka pa front desk na which is kami ni Claire.

Nakaharap siya sa akin but hindi niya man lang ako tiningnan. Kahit smile lang or whatever. It was as if I was invisible.

I'm so mad. The other day and kahapon, he's literally treating me na as if may gusto talaga siya sa akin pero ngayon, wala nalang? Paasa lang?!

"Ms. Beautiful?"

"Uy Jen, haba ng hair ha, go na." sabay siko saakin ni Claire.

OH MY GOODNESS, MAY NASA HARAP NA PALA AKO. SORRY HA, ANG TAGAL KO KASING NAKATITIG SA NAPAKAPAASANG LALAKI.

"Oh ah good morning sir, welcome to the Grand Halter Hotel, how may I help you?"

As soon as i looked into his eyes, I melted. His eyes were so beautiful, green ang kulay. He had an italian kind of charm.

"I would like to eh - check in?" he had an italian accent for sure.

Tiningnan ko si sir Castillo and still, no reaction.

"Of course, sir. Surname please?

"Romano, my Love, take note of that, you may get that surname one day, eh?" he said that loud and clear.

Napatawa lang ako.

Nakita kong napatingin si sir Castillo sa direksyon ko but as soon as tiningnan ko rin siya, yumuko na siya.

"Here's the keys to your room sir, your room number is room 417."

"Thank you, madam. May I just say that you have the most beautiful face I have seen my entire life. I can compare you to a flower blooming in the sun or the sky..." his italian accent was so strong.

"Thank you so much, sir. Enjoy your stay."

Naputol si sir Romano, tumango, smiled and walked away.

"Bes, ang haba na ng hair mo. Anyare?"

"Hindi ko rin nga alam. Ano yun? Haha"

"Kaya pala walang nanliligaw sayo all these years kasi mga papable ang mga nagkakagusto sayo."

"grabe."

"Eh nas hot pa siya kaysa kay sir Castillo. I mean just a little. Iba yung pagkatao nila. Si sir Castillo, decent gwapo and hot. Ito namang si sir Romano, parang Adonis, tall, dark, and handsome, ika nga"

"Sige, bes, labas muna ako saglit. I need fresh air haha"

Natawa naman si Claire "haba kasi ng hair mo! Haha"

Palabas na ako ng revolving door nang makasabay ko sa isang door si si sir Romano.

"Oh, excuse me, amore mio." he flashed a smile and nakalabas na siya sa revolving door. Ako naman napaikot ulit. 

Nakatingin parin ako sakanya he bowed before he walked away. Weird.

Pumunta ako sa likod ng hotel. Hay makahinga hinga nga nang malalim dito. Sumandal ako sa pader. 

"what is happening with the world, lord? Bat ngayon sila dumarating? Bakit ngayon lang?"

"Jen!" May nafeel akong katawan na dumikit saakin.

Napadilat ako at nakita kong nakaharang ang dalawang kamay niya sa tagiliran ko kaya hindi ako makaalis.

I looked into his eyes.

"Sir Castillo?!" it was the first tine that i had an eye contact with him.

He had amazing hazel brown eyes. Ang ganda ganda ng mga mata niya.

He was breathing deeply, his hands were in a fist. I could tell na galit siya.

"Jen.. What was.." He was still breathing deeply.

"Sir, bakit?"

"Why was the guy talking to you when you came out of the door? And why was he calling you amore mio?"

HI GUYS. PLEASE PLEASE PLEASE COMMENT TO LET ME KNOW WHAT YOU THINK. :D

A Receptionist's Lovelife (SPG)Where stories live. Discover now