Come what may, time and the hour runs through the roughest day.
Jag är så trött. Sängen bär mig i sin mjuka famn, lakanet smeker bort all smärta och torkar blodet ur min panna. Darius breder ut en filt över mig innan han går.
- Vila, vackra pojke. Det är över nu. Du skötte dig utmärkt. Jag är så stolt över dig.
Jag blundar, men elden dansar ännu framför mina ögon och vaggar mig till sömns.
YOU ARE READING
Spiritus
ParanormalAyden sneglar upp på mig. Jag håller ut handen, kröker fingrarna i en uppmanande gest. Långsamt tar han de få steg som skiljer oss åt. När han står intill mig tvingas han höja hakan för att möta min blick. Jag drar av honom handduken. - På knä. ...
