Icecold love

Kapitel 39

Dag 3

Leiahs flashback

Jag låg i Danis säng med hans armar runt mig och en chipspåse framför mig. Han började  kittla mig men jag höll för skrattet. Jag fyllde min hand med chips och sedan tryckte jag upp det i hans ansikte och började skratta åt hans förvånade min.
- Le, det där var ju inte nödvändigt, sade han och borstade av ansiktet.

- Du får byta lakan, begärde han.

- Okej, jag gör det sen, lovade jag.

- Le? Viskade han.

- Dani? Viskade jag tillbaka.

- Vad hade du gjort om du var i fara? Frågade han.
- Jag menar om du hamnar i en situation där du är helt försvarslös, förklarade han sig.

- Snackar du om hela mitt liv eller? Skämtade jag.

- Seriöst nu, jag vill att vi skapar en kod jag och du. Något bara vi två förstår, något som du kan säga till mig, som får mig att inse att du är i fara direkt, sade han.

- Varför skulle vi behöva det? Jag är ju med dig nästan hela tiden. Och nu så har du börjat skicka Ally efter mig vart jag än går, sade jag. Jag har aldrig förstått varför Ally är mig på spåren.

- Men Le, vi vet inte när du kan behöva det, okej lyssna vi kommer på en fras eller ett litet ord räcker, sade han.

- Okej vi kanske kan säga förlåt? Eller äppelpaj, är vattna blommorna bättre? Skrattade jag den allvarliga Dani i ansiktet.

- Kom hit, sade han och tog tag i mina handleder, han satte sig på mig och kysste mina läppar.

- Kan vi säga " Glöm inte att jag älskar dig" ? Frågade jag. Hela hans ansiktsuttryck förändrades och han gick av mig direkt. Jag tänkte väll.

- Herregud Dani, det är bara ett uttryck som du sa! Sade jag irriterat och viftade handen framför hans ansikte.

- Den är perfekt också, vi säger ju det aldrig ändå. Så när du säger det så skulle jag förstå direkt att du är i fara, sade han och ställde sig upp, han gick ut från rummet och lämnade mig ensam med chipssmulorna.

- Jag vill ringa Dani, sade jag till André och kollade ner på mina fötter.

- Varför en sån plötslig ändring? Nyss så dog du för honom, sade han.

- Jag ångrar mig, han förtjänar inte att jag tar dessa slag för honom.

- Okej, men låtsas som att du snott min telefon, som att du är stressad, säg att han kan hämta dig vid Hedstamsgatan 34 ENSAM, sade André allvarligt.

- OKEJ, jag vet vad jag ska göra. Men lova att inte röra mig igen då! Bad jag.

- Bara du avgör om jag ska röra dig eller inte. Lyder du mig så skulle aldrig den gråa tröjan ligga utspridd över golvet, sade han med ett flin på ansiktet.

När André märkte hur jag satt med armarna i kors och försökte täcka mina icke existerande bröst, så tog han av sig sin tröja. Han sträckte fram den tjocka vita hoodien till mig och log snällt.
- Jag vill inte ha på mig din tröja, sade jag och kom ihåg förra gången jag hade en annan mans kläder på mig.

- Ditt kroppsspråk och gåshud vill tydligt ha den, svarade han.

- Okej, sade jag och tog tag i den. Jag tog på mig den snabbt, den var varm och skön. Den luktade även någon parfym som jag inte kände till.