No boys allowed - o.m

4

Kvällen kom och jag hade knappt rört mig ur mitt rum under hela dagen mer än då jag var tvungen att äta middag tillsammans med hela min familj. Mamma och pappa som hade bråkat med varandra var då precis som "vanliga" föräldrar. De frågade mig och min syster om vad vi hade gjort under dagen, vad vi hade för planer för sommaren och om vi ville åka iväg med hela familjen samlad någonstans den här sommaren. Den falska fasaden fick mig att bli vansinnig men jag försökte så gott som det gick att hålla mig i skinnet och inte starta upp något stort bråk igen. Jag förstod inte hur de orkade att hela tiden spela på att deras förhållande var "normalt", det var inte så att vi var småbarn som var tvungna att jämt och ständigt ha uppmärksamhet från sina föräldrar.

Som vanligt hade kvällen slutat med att man hörde mamma och pappas eviga tjat på varandra i vardagsrummet men jag hade vant mig och jag brydde mig inte längre om det. Istället satt jag på min säng och skrev med Ogge som var på väg hit samtidigt som jag parallellt skrev med Lisa. Hon hade ingen aning om att jag skulle träffa hennes bror nu men jag hoppades att hon inte skulle ta illa upp om hon fick reda på det i efterhand. Fast jag var ganska säker på att om det kom ut att jag hade umgåtts med honom bakom hennes rygg så skulle hon bli riktigt irriterad eftersom hon inte gillade hennes bror det minsta.

Varför hon inte gillade honom hade jag inte riktigt förstått även fast vi hade känt varandra i hela livet. Det var nästan bara som en självklarhet att Lisa inte gillade Ogge då hon aldrig hade gjort det. Enda sedan jag lärde känna henne så hade det varit intriger, bråk och tjafs mellan de två och därför var det nästan konstigt de tillfällena då någon av dem var snälla mot varandra. Ogge hade dock lagt ner attityden lite det senaste halvåret, i alla fall mot mig. Jag visste inte hur han var när jag inte var på plats hemma hos dem.

Ogge, 23:12:

Jag ser ditt hus nu!

Nicoline, 23:13:

KNACKA INTE PÅ!!!

MAMMA KOMMER FAN DÖDA DIG OCH MIG OCH STARTA KÄRNVAPENKRIG OM DU GÖR DET.

HON KOMMER BLI VILD SOM EN GALEN TJUR PÅ TJURFÄKTNING

Ogge, 23:13:

Wtf??

Nicoline, 23:14:

Lyssna bara på det jag säger, mamma och pappa bråkar med varandra och när hon är upprörd är det inte kul att ha med henne att göra.

Kom till mitt fönster istället.

Andra fönstret från hallen på nedervåningen

Ogge, 23:15:

Okej...

Nicoline, 23:15:

Mamma vet inte att jag ska ut nu, hon vägrar att släppa ut mig efter klockan tio typ.

Ogge, 23:16:

Ohhhh badass som ska gå ut kvart över elva 8)

Nicoline, 23:16:

Ge dig, gör bara som jag säger.

Ogge, 23:18:

Går in på din gård nu :D

Jag skyndade på med min blåa munkjacka över pikétröjan som jag hade lånat av Lisa tidigare. Mina fötter var redan klädda med mina vita palladiumskor som jag hade en liten hatkärlek för. Jag gillade dem men ändå inte. Till vissa klädesplagg var de riktigt snygga medan till vissa andra var de bland det fulaste man kunde ha på sig. Det var dock det enda paret skor som jag hade inne på mitt rum då jag hade glömt att plocka in mina svarta nike airforce skor till mitt rum. Skulle jag gå ut ur rummet var det dock ganska säkert på att mamma och pappa skulle börja undra om varför jag plockade in ett par skor i mitt rum och därför göra så att jag inte kunde gå ut och träffa Ogge den här kvällen.

En lös knackning hördes från fönstret och fram tittade en glad Ogge. Jag drog upp blixtlåset på tröjan, fixade till luvan och gick mot fönstret där jag lyfte på den silvriga fönsterkroken. När jag lyfte på kroken kom jag bara och tänka på låten om fönsterkroken Nicklas som man alltid sjöng i skolkören på mellanstadiet. Därför skrattade jag till lite och ställde mig på tå för att nå upp till den andra fönsterkroken som satt en bit högre upp.

"Vad skrattade du åt?" viskade Ogge när jag öppnade upp fönstret. Jag höjde fingret åt honom som ett tecken på att han skulle vara tyst och sedan satte jag mig upp i fönstret för att hoppa ut. När mina fötter träffade det nu daggfyllda gräset så tittade jag ner på mina vita skor som genast på direkten kändes lite blöta.

"Jag tänkte bara på en sak", viskade jag tillbaka när jag hade stängt igen fönstret. Jag lyfte upp träplankan som låg vid husgrunden som jag använde som ett stöd för att fönstret inte skulle få för sig att öppna sig helt av sig själv.

"Så, får jag prata nu då?" undrade han när jag hade ställt upp den tryckimpregnerade plankan mot fönstret. Jag skakade på huvudet och hukade mig en aning för att inte bli upptäckt i de andra fönstren medan jag gick mot den korta plattgången en bit bort.

"Nu kan vi prata", skrattade jag till när vi hade kommit till vägen.

"Brukar du alltid göra såhär när du ska smita ut?" pustade Ogge ut och tittade förundrat på mig.

"Ärligt talat så brukar jag inte smita ut så värst ofta men när jag gör det så ja", svarade jag och slängde en blick över axeln på mitt hus för att se till så att ingen hade kommit på oss när jag smet ut. Jag hade blivit påkommen en gång och det var då av min lillasyster Noelle som jag mutade med pengar för att inte tala om något för våra föräldrar.

"Så jag har helt plötsligt fått dig att bryta mot regler hemma?" flinade han stolt.

"Inte direkt, jag har slutat bry mig helt och kommer mamma på mig så får jag bara ta konsekvenserna. Det är inte direkt så att jag inte kommer kunna få göra de grejerna jag vill göra. Hon vill ändå inte ha mig hemma när jag blir jobbig", sa jag enkelt. Ogge bara nickade mot mig och tryckte ner händerna i fickorna på sin jacka.

"Aja men nu kan vi släppa det." Jag tittade åt hans håll och han nickade väldigt osäkert precis som att han inte visste vad han skulle säga.

"Hur var det att sitta inne i Lisas garderob ett bra tag idag?" frågade jag när det hade varit onödigt tyst en längre tid. Tystnaden som hade legat över oss var nästintill stel och jag avskydde stela tystnader. Gjorde personen jag var med inget åt den stela tystnaden så var jag den som såg till så att det inte var lika stelt längre. Eller jag gjorde i alla fall ett tappert försök till att det inte skulle vara stelt.

"Du, det kändes som att jag var i den där garderoben som hade en portal till Narnia fast utan portal. När jag sedan klev ur den så kändes det i princip som att jag aldrig hade sett ljus i hela mitt liv", svarade han.

"Kul att du uppskattade det", sa jag och blinkade med ena ögat.

"Fast det var nog bra att jag satt där inne, skulle Lisa upptäckt oss två snacka med varandra skulle hon gjort som du skrev att din mamma skulle göra om hon kom på dig. Alltså mörda oss två och starta ett kärnvapenkrig", skrattade han med sitt fina skratt så att hans fina tandrad syntes.

"Precis, men hur lyckades du att komma dig ut?" undrade jag.

"Min vän, mina föräldrar har gett upp hoppet när det kommer till mig och gå ut på kvällar. De har släppt på tyglarna helt och Lisa bryr sig inte ett piss om jag är ute", svarade han och tittade på mig precis som om jag vore helt dum i huvudet. Våra liv var helt olika, det märktes klart och tydligt men jag var ändå sugen på att veta mer om honom utan att få höra det från hans systers håll. Jag ville fatta en egen bild av Ogge för han verkade egentligen som en snäll och trevlig kille bakom den tuffa fasaden han ofta kunde dra på.