En tam vampyr

Kapitel 4 - Blodsbundna

"Är du verkligen en vampyr?" Tashas ögon studerade henne med iver och nyfikenhet.
"Ja."
"Varför är du då uppe på dagen?"
"För att jag kan."

Roxanne svarade på flickans frågor med ett mild leende, hon tyckte om att se på henne. Hon var busig, oskyldig och det tryggaste hon träffat på länge.

"Visa dina tänder!" sa Tasha och fyrade själv av ett stort leende där man inte bara såg hennes pircing utan även ett par snea tänder i underkäken.
"Hörru, lägg av nu" sa Logan uppfodrande och tände en cigarett. Han drog ett bloss och rynkade ögonbrynen mot sin dotter.
"Det är okej, hon är nyfiken," svarade Roxann lågt.
"Men det är inte det vi ska prata om i alla fall. Ni lär känna varann så småningom. Men Roxanne, det kommer säkert inte som en överraskning för dig att jag har ett litet brokigt förflutet. Dee med för den delen. Och vissa personer letar efter mig, och hittar de inte mig kommer de att försöka hitta min dotter. Du är min räddning i detta. Du ska se efter Tasha." han drog ytterligare ett bloss och cigaretten glödde ilsket i hans hand.
"Hur ska det gå till när hon är i skolan?"

Logan blåste ut rök och flinade. Gula, sneda tänder visades och han såg ut som om han tänkte berätta att han nyss vunnit en miljon.
"Dee! Kom."

Dee kom med släpande steg in i vardasrummet där de satt och i sin knutna hand höll han något. Roxanne kände hans ögon över hennes kropp igen och hon kände sig genast obekväm.

"Vi tog inte bara dig från horhuset, vi tog deras blodstenar med." sa han och skyndade sig att slänga en blick mot Logan för sitt språk framför Tasha. Tasha fnittrade.

Han kom fram och visade henne vad han höll i handen. Två amuletter med röda stenar, glänsande som färskt blod mot vitt silke. De var otroligt vackra och medan Roxannes ögon vidgades hörde hon Tasha dra efter andan.

"De här rackarna, det var vad de använda för att se till att ni inte rymde. Minns du att de tog ditt blod? När du först kom dit?" sa Dee och såg på henne med sina stirriga ögon.
"Jo, kanske. Det är väldigt blurrigt alltihop. Men det gjorde de kanske." sa hon trevande.
"Såhär va, dessa stenarna är populära bland vampyr-ägare. Man vill ju inte att ens husdjur råkar ut för en jägare eller hur? Så man drar blod från dem, droppar dem på stenen och gör samma sak med sig själv. Så två personers blod på stenen och BAM!" det sista ordet betonade han så pass mycket att Roxanne hoppade till.

Han tittade på henne, som om han förväntade sig att hon visste vad han menade. När hon inte svarade fortsatte han:
"Håller den ena personen om stenen och tänker intensivt på den andra personen som stenen är bunden till, då känner den andre det. Ser vi till att ni har vars en amulett, då kan ni alltid komunicera med varann."
"Så Tasha kan tänka på mig och jag vet var hon är...typ?"
"Precis."

Roxanne tänkte.
"Hur höll de oss fast genom dem, vi hade inga stenar?"
"Du känner den generella närvaron. De höll så pass hård koll på er att det hade inte varit svårt att räkna ut om du besökte den lokala 7eleven. Plus att ni var ett gäng nerbrutna och svältfödda mesar." sa han och höjde ena ögonbrynet i vad Roxanne bara kunde tolka som hån. Han hade ingen aning om hur illa det hade varit.
"Vi har varenda sten därifrån, och just dessa är värdelösa just nu, för personerna som de tillhörde är döda nu. De som höll er där... och tyvärr fick vi offra vampyrerna de var bundna till. Annars hade det inte funkat."

Roxannes mage knöt sig. Hon vågade inte tänka på vad de egentligen hade gjort, men hon hoppades att det hade gått snabbt. Hon sneglade mot Logan som släckte sin cigarett. Vad de hade gjort bekom inte någon av dem. Trots Tashas närvaro började hon känna sig rädd igen.

"Håll ut händerna så gör vi det direkt." sa Dee skarpt.
"Vänta! Alltså, exakt hur funkar de? Var kommer de ens ifrån?" frågade Roxanne och drog händerna mot sig i ren reflex. Tasha däremot höll fram handen, ivrig att prova detta nya, spännande.
"Och det förväntar du dig att vi ska veta? Du om någon borde. Blodstenar är så vitt jag vet en grej som ni blodsugare har uppfunnit. För att ta hand om varandra eller nåt." Dees ögonbryn sänktes och han lät irriterad.

Hon sneglade än en gång mot Logan som stirrade på henne med sitt friska öga. Han nickade och gestikulerade med handen som ett sätt att säga "bara gör det".

Motvilligt placerade hon sin hand bredvid Tashas och sedan gick det snabbt. Dee drog fram en kniv, drog den längs deras bägges handflator och blodet började rinna.

"Aj, haha, det gjorde lite ont! Och nu då?" sa Tasha med mer iver än vad Roxanne kunde tycka var lämpligt för situationen. Dee tog hennes hand, slöt den om den ena stenen och sedan om den andre. Han gjorde samma sak med Roxannes händer. När bägge amuletterna var dränkta i de bägges blod reste han sig.

"Nu ska de tydligen ligga i fullmånen minst en natt. Det är om tre dagar." och med det vände han på klacken och gick ut från vardagsrummet. Kvar satt Roxanne och kände sig orolig. Vad var det egentligen hon behövde skydda flickan ifrån? Hur illa skulle detta kunna sluta om "vissa personer" fick tag på henne?

Logan tände ytterligare en cigarett och tog Tashas hand i sin, studerade såret.
"Gå och skölj av den och tryck med papper på, så slutar det blöda snart."

Tasha gick. Logan tittade på Roxanne.
"Du har inget val. Händer något henne, kommer det sluta illa för dig. Glöm inte det."