En tam vampyr

Kapitel 36 - Ett stilla möte

När klockan började närma sig tre på eftermiddagen gick Roxanna till Logans rum. Hon knackade försiktigt och öppnade långsamt. Han satt på sängkanten i enbart mjukisbyxor och ögonlappen låg på sängbordet. Han rökte stilla en cigarett och tittade upp när han märkte att hon stod i dörröppningen. Han tog sin ögonlapp, satte den över huvudet och rättade till den. Sedan såg han fundersamt på henne. Ingen av dem sa någonting. Roxanna kände fortfarande att hon ville ha en ursäkt från honom, dels för att han hade satt de alla i fara mot hennes protester och dels för märkena på armen. Hon misstänkte dock att hon inte skulle få någon om hon inte började prata först.
"Din dotter hörde oss igår." sa hon.

Han svarade inte, nickade bara och tittade ner i golvet.
"Hon är orolig för dig, hon hörde att du var ledsen igår." fortsatte Roxanna och han tittade upp igen.
"Hon hörde." konstaterade han och Roxanna nickade.

Han suckade djupt, släckte cigaretten i askfatet, tog en tröja från golvet och drog den över huvudet. Han gick fram till henne, ställde sig bara centimeter ifrån henne men rörde henne inte.
"Och du då. Är du arg på mig?" sa han stilla.
"Ja. Du betedde dig riktigt illa igår. Du låste in mig och jag har märken på min arm." sa hon och försökte låta lika sträng på rösten som han kunde, men lyckades inte.

Han höjde en hand, drog den över armen han hade greppat så hårt igår.
"Du har all rätt att vara arg." sa han.

Roxanna la armarna i kors, la huvudet på sne och tittade på honom. Väntade. Tillsist suckade han.
"Okej. Förlåt. Bättre?" frågade han svagt, rösten smekande.
"För vilket?"
"Armen."
"Och mer?"
"Förlåt för att jag låste in dig."
"Mer?"
"Och förlåt för att jag inte lyssnade på dig."

Roxanna kände att hon slappnade av. Hon nickade stilla. Han höjde händerna och tog varsamt hennes handleder, lirkade dem ut sitt korslagda tillstånd. Sedan la han dem på sina axlar och tog hennes midja i sina armar, drog henne intill sig.
"Tror du att du kan-" sa hon men han la ett finger för hennes mun. Hon kände irritationen stiga,  men när han istället satte läpparna mot hennes hade hon svårt att stå emot. Hon bannade sig själv för att hon så frivilligt kysste honom tillbaka, men det var skönt att inte längre vara ovänner. Han släppte henne, såg henne djupt i ögonen.
"Får jag se din arm?" frågade han, fortfarande lika smekande med rösten.

Hon knäppte upp sin klänning, gav honom en förmanande blick och drog sedan ut sin arm. Den var om möjligt ännu svartare uppe vid axeln och de blåa fingeravtrycken syntes så mycket tydligare.
"Vad fan har jag gjort mot dig?" viskade han och strök över blåmärkena, "Jag var så jävla rädd, Roxy, så otroligt jävla rädd. Och det gick ut över min vampyr."
"Det gjorde faktiskt jätteont!" putade hon och drog in armen i klänningen igen och började knäppa knapparna.

Logan stoppade hennes händer och drog tyget åt sidan. Hon försökte vifta bort hans händer, men, de greppade istället hennes. Han log, böjde sig ner och kysste hennes hals. Hon kunde inte låta bli att njuta, om än så lite. Hans händer släppte hennes och tog än en gång tag i klänningstyget och drog det åt sidan. Han lät händerna undersöka hennes bröst och än en gång blev hon irriterad för att hon var så medgörlig.
"Egentligen skulle jag vilja stänga dörren." viskade han.
"Du måste prata med din dotter. Hon tog faktiskt väldigt illa vid sig över gårdagen."
"Jag vet. Och jag var en idiot som inte lyssnade."

Han tog tag i hennes bröstvårtor, nöp dem, lekte med dem. Varför skulle hon uppskatta det här. Samma man hade kvällen innan greppat henne om armen och kastat in henne i ett rum som han sedan hade låst. Hon hatade sig själv.
"Kommer du in till mig ikväll?" frågade han, spinnande.
"På ett vilkor." svarade hon.
"Att jag går ut och pratar med Tasha?" frågade han.
"Nej. Att Dee också kommer." svarade hon kort.