En tam vampyr

Kapitel 44 - Mannen i kostym

Efter en stunds bilkörande stannade de utan för ett slitet lägenhetskomplex. Logan drack upp sin öl, sedan tog han upp sin mobil och skickade iväg ett sms.
"Nu är det bara att vänta på grönt ljus. Under tiden kan vi gå igenom lite regler." sa han och tryckte ner sin telefon i fickan igen.

Han drog Roxanna tätt intill sig, strök hennes hår ur hennes ansikte innan han satte en hand under hennes vinglas och rörde det uppåt mot hennes mun, uppmuntrade henne att dricka upp. Sedan la han sind han på hennes lår, smekte varsamt upp och ner. Hon kunde känna värmen genom tyget och hon rös innombords. Det började pirra i hennes mage igen och hon hoppades att det var nerverositet och inte de förbaskade fjärilarna.
"Så, stumpan, det är viktigt att du alltid går ett halvt steg bakom oss, mellan oss. Glöm inte att du är vår tama vampyr, och vad han anbelangar håller vi dig i ett kortare koppel än vi faktiskt gör. Du pratar inte om du inte blir tilltalad och säger vi åt dig att göra något, då gör du det utan att ifrågasätta. Är det förstått?"

Hon tänkte efter en stund. Smekningarna på låret och hans lena stämma gjorde det svårt för henne att tänka klart. Handen rörde nu sig ner på insidan av hennes lår och längre uppåt. I ögonvrån kunde hon se att Dee hade ställt in backspegeln för att kunna titta på dem och i vanlig ordning hånflinade han. Logan tog sin hand från hennes lår och smekte istället hennes kind med baksidan av sina fingrar. Det grå ögat såg på henne med en blandning av förväntan och hunger.

Tillsist lyckades hon nicka.
"Men om han ber mig att göra något?" sa hon osäkert.

Han tog henne varsamt om hakan och strök sin tumme över hennes mun.
"Då väntar du på ett tecken från oss, är det uppfattat?" svarade han fortfarande lika spinnande.

Hon nickade och tittade på honom.
"Duktig flicka." smekte Logan vidare och förde in sin tumme mellan hennes läppar. Pirret i magen var så överväldigande nu att det kändes som att hon snart skulle kräkas. "Seså, drick nu upp ditt vin. Det plingade nyss till i min telefon."

Roxanna halsade vinet och klev ur bilen. Dee ställde sig bredvid henne, la en arm om hennes midja och tryckte hennes kropp mot hans.
"Det kommer att gå bra. Bara lyd reglerna." sa han till henne.

Tillsammans gick de mot den stora lägenhetsbyggnaden och vidare till baksidan. De kom till en källartrapp med ett mossbetäckt räcke och de gick ner för den. De öppnade en upprutten träddörr och möttes av en mörk korridor. Roxanna kunde urskilja konturerna av en man längre in i korridoren. De stängde om sig och skuggan började med rappa steg närma sig dem. Han låste hastigt dörren och sedan hördes ett klickande ljud och blekt gula lysrör tändes ovanför dem och avslöjade en gul korridor rakt fram och ytterligare en lika nikotingul korrodor till höger om dem. Mannen som Roxanna hade sett konturerna av var nu helt synlig och hon kunde se att han såg aldaglig ut.

Mörkt hår med grå tinningar och ett stylat skägg som nästan var helt grått. Hans mörka ögon studerade henne och han var klädd i en mörkblå kostym.
"Det här måste vara vampyren?" sa han och tittade på Roxanna samtidigt som han skakade Dees och Logans händer. Roxanna sa inget.
"Just det. Har vi någonstans...?" sa Logan menande.
"Självklart, självklart. Följ mig." sa mannen och började leda dem genom korridoren till höger.

De kom fram till ett förrådsrum som mannen låste upp med en nyckel och de gick in. Mannen tände ljuset med en knapp precis innanför dörren och rummet badade för ett ögonblick i ett dovt ljus som för varje sekund blev ljusare tills rummet helt badade i gult, artificiellt ljus. Det luktade källare, och i rummet fanns diverse undanstoppade prylar. Gamla bord och stolar, ett par cycklar och en säng som stod på långändan. Spindelväv prydde hörnen och på golvet låg gamla seietidningar uspridda.

Mannen stängde dörren bakom dem, slog ihop händerna och sa utan att ödsla någon tid:
"Så, vampyr, berätta om din bror."