Love trophies

Kapitel 32

11 Juni 1998

Oliver hoppade nästan till när han hörde bankandet på fönstret. Han hade aldrig någonsin förr blivit väckt genom att någon bänkade på en bilruta. Det tog honom några sekunder att vakna till men när han gjorde det stirrade han bara på den neon rosa post it lappen som Freja höll upptryckt mot rutan. Han öppnade bildörren och gick ut till Freja. 

"Kolla! KOLLA! Detta är numret till en av mammas barndoms kompisar. Hon sa att vi kunde träffas imorgon och att hon skulle berätta allt för mig. Allt hon visste om mamma, även fast att hon kanske inte vet vem min pappa är skulle jag påstå att jag i alla fall kommit en bit." Sa Freja och sträckte fram lappen i Olivers ansikte. 

Oliver var för trött för att ge en märkvärd reaktion så han höjde bara på ögonbryna och gav Freja ett litet leende.

"Oj, förlåt Oliver. Jag tänkte inte på att du knappt sovit något. Jag borde inte ha väckt dig. Vet du vad - somna om. Så kommer jag tillbaka sen, jag tar en liten promenad." Sa Freja.

"Nej nej, jag är pigg." Sa Oliver

Freja såg på honom att han ljög, han ville bara va snäll och hjälpa sin flickvän. Freja hade varit för upptagen innan med att ge sig ut i staden så hon hade inte märkt Olivers stora påsar under ögona. Plötsligt kom Freja även på en annan sak som hon inte hade märkt.

"ONEJ! Oliver, jag glömde mammas foto i kyrkan. Under gudstjänsten. Jag gick till kyrkan som bilden var tagen i men jag måste glömt den där." 

Freja fick panik, det var inte gudstjänst föräns i tisdags. Hon kunde inte vänta 2 dagar på att få tillbaka det, men hon hade inte mycket till val. 

"Det är lungt, kan vi inte bara gå tillbaka och hämta det?" Frågade Oliver.

"Nej det kan vi inte, men de kommer att ha gudstjänst på tisdag så vi kan ju...Onej, 2 hela dagar Oliver. Jag behöver det fotot." Freja satte sina händer över pannan och sjönk ner mot marken.

Oliver hukade ner brevid henne och började dra sin hand upp och ner för hennes rygg. 

"Oroa dig inte, imorgon skulle du träffa din mammas kompis då har du nog att tänka på. Om du sen bara kommer lite tidigare till kyrkan på tisdag så kommer du kunna ta fotot innan någon annan märker att det är där och kanske slänger det." Sa Oliver.

Freja kollade vände sitt huvud mot honom snabbare än hon någonsin rört en kroppsdel förr. 

"Det var en helt underbar Ide Oliver. Tack!" Sa Freja.

Hon gav honom en puss på munnen och reste sig upp.

"Så, har du lust att gå runt på en liten promenad eller vill du vila en stund?" Frågade Freja.

Oliver reste sig upp, men mycket långsammare än Freja. Han placerade sina händer på sina lår och tog ett djupt andetag innan han kollade på Freja och sa: 

"Jo men vi kan utforska staden lite om du vill. Kolla vart din mamma brukade hänga, köpa lite mat kanske."

Resten av dagen gick Freja och Oliver runt i Skurup och kollade på platser som de antog att folk brukade hänga på. De gick till en fotbollsplan, en Coop butik, stadsparken, fast det stället de spenderade mest tid på var utanför den stora skolan nära kyrkan med blå fönster. När de började bli trötta igen gick de tillbaka till bilen för att sova.