Jagad

48

Dominic

"Den killen är galen Dominic! Han är för fan farlig!" nästan skrek Marcin när han stormade in i rummet där jag satt och gnuggade fingertopparna trött mot pannan. Jag sneglade bort mot den blåhåriga killen som jag spenderat några nätter med, han var ett okej knull men jag hade tröttnat för länge sen och han hade fattat vinken och han hade hållit sig borta på sista tiden. Just nu stod han och såg helt oförstående på mig, som om jag gjort något otänkbart. 

Jag slickade mig om läpparna innan jag placerade filtret till cigaretten mellan dem och tog mig tid att leta upp tändaren ur jeansfickan. "Hur vet du det?" frågade jag trött, tände ciggen och mötte hans ögon.

Det var som att vända ett blad på en bok, frustrationen och ilskan var borta och plötsligt såg han likblek och osäker ut. Han bet sig i underläppen, såg sig hastigt omkring för att försäkra sig om att vi var ensamma, och stelnade till när han insåg att både Belmont, Masson och Conor var där. 

"För att han attackerade en av vargarna," mumlade han och sökte bekräftelse från Conor. Vad han inte visste var att vår alfa var en världsvan snubbe, van att se igenom folks lögner och skit och Marcin fick inte ens en ögonrullning till svar. 

Jag suckade tungt och reste mig för att ta ett steg närmare honom. Situationen hade förändrats och plötsligt kände jag att jag behövde bli hårdare, kallare och mer vaksam med vilka personer jag släppte in. Min gamla identitet pockade på mig att bli framsläppt till ytan igen, en mask som skyddat mig från många obekväma situationer och jag insåg att det skulle vara jävligt skönt att ta på den igen och koppla bort alla jävla känslor. 

"Hur. Vet. Du. Det?" insisterade jag och spände ögonen i Marcin som genast svalde nervöst och slog undan blicken. 

"Vi var infångade samtidigt," började han och hans ord var så tysta att det var svårt att höra vad han sa. "Han kallar sig Arson men han heter egentligen Oliver."

"Låt mig gissa," skrattade Conor trött, "han gillar eld?" 

Marcin slickade sig om läpparna och nickade lite innan han mötte min blick igen. "Det är rätt mycket som jag inte har berättat," började han, "vad människorna gjorde med oss."

"Va fan menar du?" Fräste Masson och kastade sig upp från madrassen han legat på, "bäst du spottar ut allt du vet innan vi drar det ur dig!"

Jag kastade ett förvånat öga på Alex, tydligen hade han också lessnat på att spela mr nice guy. Kanske var det stämningen här nere eller vetskapen om att magikerna där uppe fångade in oss för att experimentera med oss mot vår vilja. En rysning sköljde över hela min kropp och jag drog in ett djupt andetag för att lugna mig innan jag la en hand på Masson's axel. 

Marcin såg inte lika påverkad ut av Alexanders ord som han var av min attityd och han verkade inte sugen på att återberätta vad som hänt. "Kom igen Marcin," suckade jag, "vi måste veta vad vi har att göra med om vi ska kunna hjälpa alla här nere," försökte jag och använde en mjukare röst. 

Han nickade kort och vände sig om för att insinuera att han ville att vi skulle snacka bara han och jag, men jag visste att de andra inte skulle acceptera det så jag stod kvar.Dessutom ville jag inte vara ensam med killen, det kunde leda till situationer jag skulle ångra.

 Marcin släppte ut en djup suck och nickade innan han lunkade bort till en av avsatserna som vi skapat i väggen och såg ut som om han satt i kyrkan på sin morsas begravning.  "De delade upp oss i grupper, tog blodprover och gav oss injektioner med en massa skit," började han. "De har skapat någon sorts flytande silver som dödar oss direkt."

Stämningen i rummet blev genast tung, men så fort han börjat prata så var det som att han inte kunde sluta och vi fick höra om de olika typerna av experiment som de utförde, men det var när han berättade om monstren som vi alla bleknade. Det visade sig att de hade skapat Les Griffes som de kunde kontrollera på något sätt med hjälp av elektroniska halsband.

"Vad i helvete," viskade Belmont och hasade sig närmre Conor som genast drog in honom i en beskyddande omfamning. Vi satt tysta länge och innebörden av hans ord snurrade runt i våra huvuden.

Tills Conor slutligen sa ordet som låg på allas läppar. "Varför?"

Jag kunde inget annat än att fråga mig detsamma. Varför i helvete återupprepade dem samma jävla misstag som Lumiere gjort? En isande kyla spred sig i min kropp och jag vände mig genast mot Belmont. "Har vi hört nåt från Clock på sista tiden?" 

Han skakade på huvudet och allas blickar landade på mig. "Helvete Nico, du tror väl inte att Lu är inblandad i skiten igen?" Stönade Masson och jag såg nästan hur minnena från mentalsjukhuset speglade sig i hans ögon. 

"Jag hoppas inte det," muttrade jag och vände mig mot Marcin. 

"Jag har ingen aning om vad de är ute efter," svarade Marcin och såg på oss alla. "Vissa av oss blev starkare och de försökte få dem av följa order. Det gick inge vidare så de testade med Griffes istället."

"Vapen," mumlade Masson tillslut. "De experimenterar med oss för att hitta svagheter, för att utplåna oss och de tänker låta monstren göra skitjobbet åt dem."

Han hade förmodligen rätt, men en fråga kvarstod, hur fan hade Marcin och Arson lyckats ta sig ut? Jag sneglade på killen som satt ihopsjunken och stirrade ner i golvet. Det var uppenbart att det fanns mer att säga, men jag tänkte inte pressa honom nu. Jag behövde mer detaljer och jag hoppades att vår nya vän kund hjälpa mig. Jag hade en fånge att förhöra.