Felix Sandman? Än sen - f.s

Kapitel 4

Alinas perspektiv
*tredje dagen i skolan, torsdag*

"Morsning, morsning" sa jag till Emma på morgonen i klassrummet.
"Morsning, morsning kapten!" halvskrek hon med manlig röst och handen vid pannan.
Vi båda började gapskratta.

Felix perspektiv

Det var morgon och vi var i skolan.
Jag satt bredvid Oscar på raden bakom den främsta.
Jag satt bakom Alina och Oscar satt bakom Emma.
Vi tittade på våra drömtjejer.
Oscar var verkligen kär, han tittade så drömmande på henne.
Jag tittade på Alina, hennes vackra hår, hennes underbara röst och ja, allt.
De började skratta och jag kunde bara le och titta.
Alina var så... ja, så underbar att man inte kan beskriva henne med ord.
Det var helt otroligt att vi bodde grannar.
Det kanske var ödet?
Jag uppförde mig som en stjärna mot henne och jag tror inte att hon gillade det alls.
Så nästa gång vi får kontakt ska jag vara precis som vilken annan person som helst, bara lite bättre.
Klockan ringde, Peter kom in och allt det roliga dog.
Lektionen var tråkig men jag försökte mitt bästa, som Alina.
Oscar skrev "Hej" på en lapp som han skickade till Emma, men hon blev bara irriterad och kastade den i soptunnan.
På rasten när vi gick till våra skåp i korridoren såg jag Alina och busvisslade.
Hon tittade bak, himlade med ögonen och fortsatte med det hon höll på med.
"Shit, jag visste inte att det skulle bli så svårt..." sa jag till Oscar.
"Inte jag heller..." sa han
"Vi får väl hoppas på att det blir bättre"
"Mm"
Nästa lektion var bild så vi började gå mot bildsalen.
Min mamma var konstnär så bildlektionerna var ganska lätta.

-

"Er uppgift idag är att göra ett porträtt av någon, vem är helt valfritt"
Oscar skulle måla av Emma.
Jag visste precis vem jag skulle måla av, Alina.

Alinas perspektiv

"Er uppgift idag är att göra ett porträtt av någon, vem är helt valfritt"
Jag visste precis vem jag skulle måla av, Erik.
Emma skulle måla av mig, vilket var jätterart.

*efter 40 min*

"Kan alla som är klara räcka upp handen?"
Näsan alla räckte upp handen, jag och Emma med.
"Kom upp och lägga era porträtt
framme så att alla kan se de"
Alla som var klara gick fram och la sina tavlor där man kunde se de, sen gick alla och satt sig på sina platser.
Jag tittade på de, en och en, från vänster till höger.
Jag tittade på de tills jag hittade två intressanta tavlor bredvid varandra, en på mig och en på Emma.
Porträttet av mig blev jättebra, det såg professionellt ut.
Den var så fin.
I nedersta, vänstra hörnet såg jag att det stod "F.S", vem var det som hade de initialerna i klassen?
Jag ska nog fråga Emma sen.
På den andra tavlan bredvid, var porträttet av Emma.
Den var inte lika fin som den andra på mig, men den var ändå fin.
Man kunde verkligen se att det var Emma.
På den tavlan hittade jag initialerna "O.E", vilket jag inte heller visste vem det var i klassen så jag bestämde mig för att fråga Emma om det också sen.

Felix perspektiv

Jag letade efter Alinas tavla, för hon gick också fram och lämnade den.
Jag hittade hennes tavla ganska snabbt eftersom hon var den enda som började med bokstaven A i klassen.
Porträttet var av en kille, han var rätt snygg.
Det är säkert bara hennes bästa kompis eller nåt sånt, det kan ju vara hennes bror också.

Alinas perspektiv

"Ni andra får fortsätta nästa gång, nu kan gå ut på rast nu!"
Jag gick till Emma.
Vi gick ut till våra skåp i korridoren.
"Vilka i klassen är F.S och O.E?"
"Felix Sandman och Oscar Enestad..."
Emma måste också ha vetat att det var de som målade av oss.
"Emma, du vet väl att det var de som målade av oss?"
"Mmhm..."
"Varför gör de det tror du?"
"Jag tror någon har en beundrare!" sa hon och pekade exalterat på mig.
"Neeej, nejnejnej. Jag har pojkvän, punkt slut."
"Okej, okej haha"
"Amen du har ju en beundrare!"
"Neeej, sluta!! Det har jag inte alls!"
"Joho! Och vet du vad han heter? OSCAR ENESTAD!!"
"Neeeeeeeej, inte alls!!"
Vi börja skratta som galningar och lägger oss på golvet skrattandes.
Några personer går förbi och tittar konstigt på oss.
Vi börjar bara skratta ännu mer.
När vi har slutat skratta ligger vi och försöker hämta andan.
Felix står framför mig och Oscar framför Emma.
De håller handen ner mot oss för att vi ska ta den och de ska hjälpa oss upp.
"My lady" sa Felix.
Har inte han en flickvän? ...Elin?
Är han otrogen? Det skulle inte förvåna mig om han har fler tjejer.
Jag struntade i hans räckta hand och gick upp utan hans hjälp.
Detsamma gjorde Emma.
Vi hade armarna krokade och gick därifrån.
"Varför vill de hjälpa oss upp?" frågar jag.
"De försöker säkert bara vinna våra hjärtan för att sedan krossa de"
"Mm, men mitt kan de inte vinna för det tillhör nån annan!"
"Haha, så gulligt"
"Tack mademoiselle!" sa jag och bugade artigt.
"Hahaha"

Felix perspektiv

"My lady" sa jag till Alina och räckte handen mot henne.
Hon struntade helt i mig, reste sig och gick sin väg med Emma.
Så gjorde Emma mot Oscar också.
Vi stod kvar, helt hopplösa.
Vi tog våra grejer och började bege oss mot nästa lektion, idrott.
Det ska bli kul, jag gillar idrott och för att vara ärlig är jag rätt grym.
Jag dansar och kan parkour, så det är inte så svårt.

-

"Idag ska vi spela lite minigolf utomhu, två och två. Jag delar in er. Alina och Felix, Emma och Oscar..."
Det måste vara ödet.
"Alla par kan gå till varsin station. Ta era klubbor och lär varandra att spela."
Alina och jag gjorde som han sa.
"Vet du hur man spelar golf?" frågar jag Alina.
"Nej, har aldrig testat i hela mitt liv"
"Okej, jag ska visa dig"
När hon sa att hon aldrig hade testat förut i hela sitt liv, blev jag jätteglad.
Oturligt nog kunde Emma, så det var synd för Oscar.
"Ta klubban och stå vid sidan. Stå stadigt och håll klubban rak."
Jag la ner en boll, gick runt henne och höll om henne.
Vi båda höll i klubban.
Det var så romantiskt, som i en film.

Alinas perspektiv

Jag tog upp klubban och gjorde som han sa.
Han gick runt och höll om mig bakifrån och vi båda höll i klubban, som i en film.
Det var romantiskt, men nej.
Nej, nej, nej och nej.
Jag gillade inte honom och jag har pojkvän.
Jag skakade av mig honom.
"Jag tror nog att jag klarar mig själv" sa jag.
Han blev häpen och gick åt sidan så att jag fick spela.
Jag stod stadigt, vajade med klubban och sköt.
Jag gjorde mål.
Felix började klappa löst med händerna och sedan sköt han också.
Han var inte ens nära hålet.
Vi spelade tills lektionen var slut.