Felix Sandman? Än sen - f.s

Kapitel 51

När Felix lämnat mig ensam på gatan stod jag kvar. Jag stod kvar och tänkte. Kunde vi verkligen lita på varandra? Kunde jag lite på honom? Såklart att vi kunde lita på varandra. Det var Felix som hade misstagit det hela. Jag kunde lita på honom, till 110%, men jag ville bara inte att han skulle oroa sig för mig.

Jag gick hem och mötte inga på vägen som tur var. När jag först klev in i huset kom jag på att min väska och kläder fortfarande var hemma hos Felix. Troligen skulle vi bli sams eller något sånt någon gång, så jag behövde inte oroa mig över det. Dessutom var ju resten av mina kläder hemma.

Men hur tog Felix det? Jag hade sett att hans ögon började bli blanka innan han gick. Var han hemma och grät? Jag försökte titta lite diskret i fönstren om jag kunde se Felix, men jag kunde inte hitta honom. Ganska säker var jag i alla fall på att han var någonstans i huset.

Felix

Felix snälla förlåt
Jag är ledsen
Förlåt
Var är du?
Kan du snälla komma?
Jag behöver dig...

Klockan var nu 21:00 och det var becksvart ute. Oron hade växt till en stor klump och varenda sekund tänkte jag på var Felix befann sig. Jämt och ständigt tittade jag i fönstren för att titta om Felix var där eller om någon lampa var tänd. Inte ett endaste litet ljus från en mobil kunde jag se. Oron växte och växte, det var som ett oändligt universum som växte sig ännu större.

Klockan var 00:00 och jag var fortfarande vaken. Trött var jag också. Flera gånger var jag nära på att somna, men jag fick anstränga mig. Jag var fortfarande uppe för att få det bekräftar att Felix var hemma hos sig. Men än hade jag inte sett någon ljuskälla.

Ett sms som jag hade fått visades på skärmen.

Erik

Saknar du din
lilla Felix?

Hjärnan gick på högvarv och jag försökte sätta allt på plats. Vad visste Erik om Felix? Nu betydde Felix allt och jag brydde mig inte längre om att det var Erik jag skrev med.

Vad vet du om Felix?

Jag sa att det
skulle bli konsekvenser.
Jag varnade dig.

Blev ett kapitel idag för jag e bääst