Glowing eyes

Kapitel Fem

"Jag går nu!" ropade jag och drog på mig mina skor. Mamma hade åkt för sin första dag på jobbet och det var bara jag och pappa hemma.

"Vänta lite, jag skjussar." Pappa kom till hallen och viftade med sina bilnycklar i luften. "Låt mig bara få på mig skorna." mumlade han och satte på sig ett par träningskor som var minst lika slitna som mina. Tillsammans gick vi ut till hans bil och hoppade in. Det var tyst ett bra tag med bara radion i bakgrunden tills jag tillslut sa något.

"För man fråga varför du sjussar?" Pappa sneglade på mig och flinade.

"Efter igårkväll vet jag inte om jag vågar släppa ut dig igen." sa han på skämt och hur barnsligt det än var så räckte jag ut tungan åt honom och han svarade med samma gest.

Pappa var nog den bästa pappan som gick att få. Han var några år över fyrtio men såg fortfarande hyfsat ung ut. Innan jobbade han som personlig tränare och var stark och uthållig och hade inga problem med att göra 50 armhävningar och uppåt. Inte nog med det så såg han tuff ut också, synliga muskler, kort skäggstubb, hårt ansikte och kortklippt brunt hår men hemma och i enrum betedde han sig som en riktig nallebjörn.

"Du kan släppa av mig här!" sa jag när vi var nästan precis utanför skolportarna och han bromsade in.

"Hej då!" sa jag innan jag klev ur bilen och han hälsade tillbaka på samma sätt innan jag gick in i skolan.

Jag var på väg till klassrummet där jag skulle ha min första lektion. Jag hade fått ett schema dagen innan som nu låg i mitt skåp där det stod att jag skulle ha biologi första timmen men Aston mötte mig i korridoren, tog tag runt min handled och drog mig åt ett annat håll.

"Vad gör du?" frågade jag både förvirrat och lite irriterat, jag menar jag kände knappt den här killen och nu drog han bara iväg med mig.

"Vår första lektion är inställd på grund av ett kort möte i aulan." informerade han mig och jag dog lite på insidan men det måste ha synts lite på utsidan också.

"Vad är det?" Ashton kollade oroligt ner på mig, han måste ha varit minst tjugo centimeter längre än mig. Jag ruskade lite på huvudet.

"Nej, jag hade bara sett fram emot biologin." mumlade jag och följde efter honom genom korridoren ut från byggnaden.

"Så du är en nörd?" sa han och lade till en ton i rösten så att det lät som om han kom på en världsnyhet.

"Det är jag inte! Jag gillar bara naturen." Jag slog till honom hårt på armen men ångrade mig genast då jag betedde mig som vi hade varit kompisar sen första klass men han verkade inte ha något emot det för han flinade bara mot mig.

"Säger du det så." sa han och ryckte på axlarna. Vi gick ut från skolan och han ledde mig till en stor gräsmatta där det redan satt en massa ungdomar och tjattrade. Han slog sig ner i gräset och tecknade mot mig att sätta sig bredvid honom så jag lydde.

"Gillar naturen säger du?" frågade han och kollade upp mot himlen. Jag nickade lite.

"Jo, jag gör väl det. Jag gillar att kolla på den, teckna bilder av den och lära mig om den även fast jag redan vet mer än vad som är nyttigt." sa jag och släppte ut ett litet skratt. Ashton skrattade lite han också men blev avbruten av att en av hans kompisar, Nathan har jag för mig att han hette kom springandes. Han stannade först när han var precis framför oss.

"Al- Ashton, vi måste prata. Nu." Ashton reste sig omedelbart.

"Ge mig några sekunder." bad han och gick iväg några meter med Nathan. Jag var inte så intresserad av samtalet de höll och ville inte tjuvlyssna men kunde inte låta bli att höra några saker när jag betraktade gräset som hade små daggdroppar i sig. Ord som revir och intrång nådde mina öron och jag rynkade förbryllat på pannan. Vad sjutton pratade de om? Jag sneglade upp på de och såg deras munnar röra sig men jag hörde bara ett lågt mummel. Nathan sa något som fick Ashton att stelna till och det som hände sedan fick mig nästan att rygga bort från honom. Hans ögon gick från sin mörkt blåa färg till en skimrande rödorange färg och likaså Nathans ögon blev från hans blåa färg till en gulorange färg. Jag blinkade hårt en gång och när jag kollade tillbaka på de så var deras ögon normala. Vad var det där? Kanske var det solen som reflekterades i deras ögon, jag kollade upp på himlen. Det var molnigt. Frustrerat vände jag mig mot killarna igen och det stod fortfarande och diskuterade, bägge med blå ögon fast Ashton med lite mörkare. Jag kanske inbillade mig, färgen försvann ju ändå efter att jag hade blinkat en gång, jag kanske helt enkelt var lite nervig sen kvällen innan.