phoenix \\ f.s

tjugoett.

- Nicole -

"Ärligt? Ingen Big Mac?" Frågade Felix förvånat och jag skakade på huvudet.

"Jag äter alltid hot wings, no matter what." Skrattade jag lätt och han tappade nästan hakan.

"Fy fan, Big Mac är ju typ det godaste som finns!" Klagade han.

"Ursäkta, er beställning tack." Sa helt plötsligt tjejen bakom kassan och jag tittade förvirrat på henne.

"Ursäkta, va?"

"Er beställning? Alltså vad ska ni ha att äta?"

Jag skrattade över att jag lyckats skämma ut mig men beställde sedan. Vi letade efter ett bord medan Oscar, Olly och Omar beställde sitt.

"Där?" Frågade Felix och pekade på ett högt bord längre bort. Jag nickade och vi gick och satte oss med en bricka i min händer och en bricka i Felix händer.

När vi satte oss började jag smått mumsa på mina friterade pommes. Salta var de också, väldigt salta. Men det var så jag ville ha det, jag älskade salt. Det härliga smaken fyllde munnen och jag njöt varenda liten sekund.

När jag såg de andra killarna gå mot oss med varsin bricka i händerna, hoppade jag in lite på de höga borden. (A/N; ni vet nog vad det är för stolar på Donken och NEJ, jag kommer inte säga Ogge i framtiden heller för han heter ju inte det längre om man säger så.)

Oscar satte sig bredvid mig och Omar satte sig bredvid Oscar medan Olly satte sig mittemot oss, bredvid Felix. Jag var snabb med att trycka i mig mina pommes och efter det började jag äta på mina chicken wings.

"Så, varför kallas du Olly istället nu?" Frågade jag tillslut efter att vi snackat lite om hans tidigare smeknamn, Ogge.

"Ogge är ofta svårt för de i andra länder att uttala. Så därför bytte jag till Olly för att det var lättare att säga och uttala för andra." Svarade han och log lite. Jag nickade och sippade upp det sista som fanns kvar av min cola i pappersmuggen.

"Ska vi dra då?" Frågade Oscar och alla nickade. Det var så konstigt att jag var så öppen mot de, jag var inte feg, blyg - så som jag brukade vara. Jag kände att jag kunde vara mig själv igen med de. Det kändes väldigt bra, om inte mer än eväldigt bra.

Alla gick tillslut med på att vi skulle dra hem till Oscar. Nu satt vi i vardagsrumssoffan och spelade GTA 5 som Oscar hade rotat upp bland en liten låda med massa tv - spel. Alla hade varsin spelkontroll och vi skulle nu spela med varandra, inte mot varandra.

Det var verkligen mysigt. Att få vara sig själv utan att bli dömd.

"Jag måste gå på toaletten, kommer strax." Sa Felix efter ungefär en timmes spelande och trippade iväg. Eftersom att vi inte kunde fortsätta lagspelet när han var borta så kollade alla på mobilerna istället. Jag gick in på Instagram för att jag hade blivit taggad i någon bild av någon slags fanpage till bandet.

'Hittade en bild på Felix och någon tjej, det är inte Nicole. Vem är tjejen? Sprid så att @nicolekennedy ser!'

Bilden var ganska suddig, väldigt otydlig. Men man såg helt klart att de kysstes. Någon blond tjej och Felix, min Felix. Tårarna började sakta klämma fram bakom ögonen och utan att jag visste ordet av hade fåtal runnit ner för mina bleka kinder. Precis då kom Felix tillbaka och såg mina tårar.

"Älskling, vad har hänt?" Ha, ha, ha. Som om han inte visste? Jag visste att det var fel från första början, jag var bara så jävla dum i huvudet för att faktiskt inse det.

Ilskan tog över.

"Huh, jävla falsk är du. Du låter mig bli kär i dig, och får mig tro på att du har ändrat dig! Men jag skulle trott på de där tjejerna på perrongen den där gången, men jag lät mig själv övertygas om att du hade ändrat dig. Jag visste att det var fel! Men så dum i huvudet som jag är så lät jag mig tro fel. Din falska jävel." Röt jag och de andra killarnas blickar riktades mot oss. Felix såg ut som ett tomt frågetecken.

"Nicole, va? Vad handlar det här om?" Sa han förvånat och jag visade bilden. Hans uttryck ändrades till ett sorgset uttryck och han suckade.

"Snälla låt mig förklara, jag-"

"Nej du, inte denna gången. Jag förstår att du uppenbarligen inte älskar mig lika mycket som jag älskar dig. Du fick mig att må bättre efter alla dessa år av mörka tankar, Felix! Och nu sabbar du allt? Fy fan alltså. Jag klarar inte mer. Jag trodde du var det rätta. Men jag hade fel." Jag torkade bort tårarna som rann längs med kinderna och snyftade för att få bort det halvt rinnande snoret från näsan.

"Men snälla det var ju inte nu det var ju-" Började han.

"Bara, sluta. Jag kan inte vara med dig."

"Va?"

"Jag menar att det är slut, Felix. Slut." Avslutade jag innan jag tog på mig mina kläder och slängde igen dörren efter mig. Helvete.

0 0 0 0 0 0 0 0 0

Drama :')

Nejmen nu hände det faktiskt något här, hoppas ni gillar det. Och tack så mycket för alla fina kommentarer jag får! Älskar er.