phoenix \\ f.s

femtioett.

ETT ÅR SENARE
Kvällen hade lagt sig över Stockholm och nu gick jag helt tomt runt i Gamla Stan. Trap Queen började spelas ur de vita hörlurarna och jag njöt av ljudet som drogs in i mina öron. Jag hade haft en liten mysdag för mig själv, bara gått runt i gamla stan, fikat lite, gått i några av affärerna och så vidare.

Det började bli mer och mer folktomt, men det var ändå folk kvar på restauranger och sådant. Jag tittade endast rakt fram, men ändå kunde jag inte lyckas undvika två bekanta ansikten, fan.

Självklart var det Felix och Lovisa. De satt och pratade och hade kul medan jag kände mig halvt krossad - fortfarande.

Jag vände försiktigt min blick mot Felix som även vände sin blick mot mig. Han tittade mig rakt in i ögonen och stelnade till. Jag såg säkerligen bara ensam och ledsen ut, medan han såg ut att bli till sten.

Jag kunde inte stanna kvar och se på. Jag tände cigaretten jag höll i handen medan jag fortfarande hade blicken på Felix som hade sin på mig - Innan jag även drog upp min luva till min mörkblåa tröja och gick sakta därifrån, dock kunde jag inte undvika att känna tårar rinnandes ner för kinderna och deras blickar i min rygg. Allt ska handla om gråt hela tiden, jag är otroligt trött på det. Jag blåste ut röken och suckade.

20.37 Felix;
"Såg dig"
Läst 20.42

20.44 jag;
"Vet jag väl"
"Men du kommer väl glömma det också snart antar jag."
"Om du inte redan gjort det, det vill säga."

Levererat
Läst 20.48