ADOPTERAD | OR

16

Vi kommer fram till Ogges hus och Oscar stänger av motorn. Det gick förvånansvärt bra för mig att åka bakom Oscar. Den biten med att han skulle köra lugnt höll han inte så bra men det gick bra ändå. Jag tar av mig hjälmen och fick låna av honom och hoppar sedan av moppen. Även Lovisa har hoppat av Felix moppe och vi börjar gå in till Ogge. Oscar ringer på och strax efter hörs ett klickande ljud och Ogges figur visar sig i dörröppningen.

- tjena! Ogge hälsar oss alla men vars en kram och sen går vi in till hans vardagsrum. Eftersom jag aldrig har varit här tidigare så följer jag bara efter de andra och ser vart de går. Vi sätter oss ner i Ogges soffor. Jag sätter mig mellan Oscar och Lovisa och Felix och Ogge tar den andra soffan mittemot.

- okej, så Omars fest.., börjar Ogge.

----------------------

- Då är väl allt klart nu rå? säger Felix och reser sig upp från soffan. Vi andra nickar som svar och reser oss upp från soffan precis som Felix. Vi har nu suttit och planerat i en timme ungefär och vi är alla väldigt nöjda med det vi har kommit fram till. Det känns fortfarande lite konstigt att jag är Oscars syster..jag menar, för bara nån vecka sen hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle flytta till Stockholm och bli Oscar Enestads syster.

- ska vi dra oss? frågar Oscar och riktar sin uppmärksamhet mot mig. Jag nickar och börjar gå ut till hallen med de andra efter mig. Jag ger alla vars en kram, förutom Oscar då, och börjar ta på mig mina ytterkläder igen.

- hejdå! säger både jag och Oscar innan vi går ut till hans moppe. Som tidigare så ger han mig sin extra hjälm och jag knäpper på den på huvudet. Oscar gör detsamma innan han hoppar på framför mig. Han startar motorn och vi börjar rulla iväg hemåt. Det enda som finns i min hjärna under hela vägen hem är namnet Omar. Enda sen vi började prata om hans överraskningsfest så har jag inte kunnat sluta tänka på honom. Hans perfekta hår, underbara leende...hela han är så underbar. Sättet han skrattar på, hur snäll han e mot mig varje gång vi träffas..

- Wilma? Jag bryts från mitt dagdrömmande om Omar av Oscars röst. Min blick landar på han och jag inser att vi är framme. Shit, nu kommer han säkert undra vad jag tänkte på. Men i och för sig så är han ju trots allt min bror..och antagligen skulle han väl inte döda mig om jag skulle berätta att jag...gillar Omar..?

- vad sitter du och dagdrömmer om då? Ett retligt flin placeras på hans läppar och han släpper mig inte med blicken för en liten sekund.

- eh..jag..inget, säger jag snabbt och hoppar av moppen. Jag ger tillbaka hjälmen och skyndar mig mot dörren. Jag tar fram min nyckel och låser upp dörren innan jag går in i hallen. Det är knäpptyst så jag antar att ingen är hemma. Jag sparkar av mig mina skor och drar av mig min jacka och hänger upp den på kroken. Sen går jag upp för trappan och in på mitt rum.

Jag slänger mig ner på sängen och tar fram min dator och går in på Skype. Direkt ser jag de gröna prickarna bredvid Amanda och Ebbas profilbilder vilket betyder att de är online. Jag ringer upp båda två och Amanda är först med att svara. Strax efter syns även Ebbas ansikte på den upplysta datorskärmen.

- heeeeeej! säger både Amanda och Ebba i kör vilket får mig att skratta.

- hej ! Hur är det med er då?. Jag biter mig i läppen för att inte börja gråta. Jag saknar verkligen dem. Mina allra bästa vänner..Om de bara visste hur mycket jag önskar att de kunde flytta upp här precis som jag gjorde.

- sådär, saknar dig så himla mycket! Ingenting är som det var längre..! Ebba ser ut som om hon också snart kommer börja gråta.

- mm, känner samma! Instämmer Amanda.

- saknar er med! Jag ler ett leende mot dem och de ler tillbaka.

- förresten hur går det med Omar då? Utbrister Amanda plötsligt. Jag kollar chockat upp på henne men kommer sedan ihåg att jag har berättat för både Amanda och Ebba om vad jag känner om Omar.

- well..jag vet inte, jag gillar honom..eller jag tror iallafall det..men..han gillar säkert inte mig. Jag suckar och kollar ledsamt ner på mitt överkast på sängen.

- klart han gör! Vem skulle inte vilja ha dig liksom? Jag ler åt Ebbas kommentar men känner mig fortfarande ledsen. Varför skulle han gilla mig för?

- mm precis, du är underbar! säger Amanda.

- Tack tjejer! Jag måste gå, är jättehungrig!

- okej bye!

Jag lägger på samtalet och lägger ner datorn på mitt nattduksbord. Egentligen är jag inte alls hungrig. Det är bara det att jag hade börjar böla om vi hade snackat längre. Det känns så tomt utan dem. Som om halva mitt hjärta är borta...En knackning på dörren hörs och jag säger ett svagt 'kom in'. Oscars huvud sticker in och han ler brett mot mig. Inte för än han kommer in i rummet och kollar mystiskt ner på mig inser jag att han har tjuvlyssnat på vår konversation.

- så, du gillar Omar? Som gillar gillar? säger han och sätter sig ner bredvid mig i sängen. Mina kinder hettas upp och jag viker bort min blick från honom.

- mm, mumlar jag tyst.

- hörru, det är inget att skämmas för, sluta kolla bort! säger han och slår mig lätt på mitt ben. Jag kollar tillbaka på honom och när jag ser att han fortfarande ler blir mina kinder rödare och rödare.

- så..du tycker det är okej..att jag gillar en av dina bästa kompisar?

- jaja, det är klart! Bara du mår bra så! Han ler och jag böjer mig fram och kramar om honom.

- men du behöver inte säga något till honom..

- som du vill!

Nu känner jag mig trygg, i Oscars famn.

//Asså shit jag har ingen INGEN ingen inspiration till denna boken längre...vet inte varför..men jag kommer iallafall fortsätta :) det kanske bara blir lite sämre uppdatering, btw, sorry för att jag inte gjort några sånna 'couple bilder' tidigare men nu kommer dem :) här är din @05JULIA ❣️ //