Nutid Oscars perspektiv
"s-så när du bad mig flytta ut...?"
"Det var för att jag själv blev utslängd, vi fick inte längre ha kvar lägenheten. J-jag ville inte att du skulle drabbas, allt jag någonsin velat är att skapa ett bra liv för dig" yttrar han tyst där han sitter vid kanten av min sjukhussäng och berättar allt, från början till slut.
"J-jag känner Ogge. Jag bad honom plocka upp dig och ta med dig hem för jag vet att du inte hade någonstans att ta vägen" erkänner han sedan och jag lyfter lite på ögonbrynen, känner mig helt matt då hans långa berättelse har fått mig att inse ett helt annat perspektiv av de senaste månaderna.
"M-men du då?" Frågar jag förvirrat och möter hans blick och han suckar och rycker lite på axlarna.
"Jag har försökt skaffa pengar igen, på rent desperata vis. Jag har sysslat med idiotiska grejer, blivit inblandad i sådan skit och till slut så, så pallade jag inte mer. Jag hade redan förlorat dig och jag hade lätt åtkomst till droger. Så jag tog en överdos. Det funkade dock inte, det här är mitt femte försök och nu släpper de mig inte förrän någon jävla specialist får träffa mig.." Yttrar han med en sprucken röst och jag känner tårarna bränna i halsen och tittar på honom med blanka ögon.
"Har du försökt ta ditt liv fem gånger?" Frågar jag skrämt och han nickar. "Det var svårare än jag trodde..." Mumlar han känslokallt tillbaka.
"Felix.." Viskar jag fram med en sprucken röst och betraktar hans sköra hud, sveper med blicken över nålsticken vid hans armveck som avslöjar hans intag av droger och känner hur mina tårar rinner över.
"Nej gråt inte Oscar, det är inte synd om mig. Det var jag själv som försatte mig i den här skiten. Men du..." Hans röst brister och han betraktar mig med skuld i blicken.
"Hur kunde jag aldrig se att det var såhär illa? De här senaste månaderna har varit som ett töcken. Jag har ständigt varit påverkad och knappt tänkt på något annat än pengar och hur jag ska ta mig ur min situation, jag såg inte ens hur sjuk du var. H-hela tiden försökte jag bara stötta dig o-och så är det mitt fel att du hamnat här.." Får han fram med en sprucken, skyldig röst och jag hyschar honom tyst.
"F-Felix shhh, bara kom hit.." Viskar jag fram och makar mig lite åt sidan så att han kan sjunka ner bredvid mig i sängen.
I tystnad håller vi om varandra och jag sluter ögonen. Försöker bara låtsas att allt är som vanligt, att vi ligger hemma i sängen istället för på sjukhuset.
. . .
Förlåt för spam haha!
Är det någon som ska på Rihanna ikväll förresten?? (I am) ☺️☺️
