Rebel youths // FOSCAR

9

Klockan är 01:57 när jag nu ligger en onsdagsnatt och studerar bilden på min upplysta telefon. Den föreställer min största kärlek. För fan asså. Jag är verkligen kär.

Det mjuka men ändå lite sträva håret ligger rufsigt på hans huvud. Ansiktet är nästan ovanligt vackert, som om det vore taget direkt ur en dröm. De djupa, klar blåa ögonen som så tydligt speglar lycka, och kärlek. Lika djupa som alla världens hav sammanlagt. Jag är nästan rädd för att titta i dem, i tron om att jag kanske drunknar. Men det är omöjligt. Lika omöjligt som att kunna överleva om man är fast ute i havet utan simkunnighet. Och när jag tittar i hans ögon, så blir jag till en staty utan flytväst.
De kyssvänliga läpparna lyser upp i ett vackert leende. Bakom dem skymtar man svagt hans vita tänder. Läpparna ser så mjuka ut ( det är dem också ), liksom som om att de var gjorda för att kyssas.
Och som pricken på allt så är hans gulliga näsa kvar. Den har en liten gullig rund form som ger ansiktet en mjukare ton.

Han är perfekt.

*****
Tacos