Rebel youths // FOSCAR

19

"So honey now, take me into your loving arms. Kiss me under the light of a thousand stars. Place your head on my beating heart, I'm thinking out loud. Maybe we found love right where we are"

Mumlar jag sakta ut samtidigt som jag försiktigt smeker Oscar över håret. Halvt sovandes ligger han bredvid mig under det tunna täcket som vi blev tilldelade. Min blick letar sig över hans felfria ansikte. Inga brister. Inga fel. Hur mycket jag än försöker så kunde jag verkligen inte hitta något endaste fel på honom. Ett djupt andetag fyller mig och jag sluter ögonen en kort stund. Ser framför mig ur vi kanske en dag står gifta i en egen villa. Eller hur vi adopterar ett barn. Av alla dessa tankar slutar jag omedvetet med rörelserna genom hans hår och låter mig själv fantisera om den oförutsägbara framtiden.

Men snabbt fattar Oscar ett löst grepp om min arm vilket får mig att rycka till lite. "Sluta inte" mumlar han och placerar min hand på hans huvud igen. Ett litet skratt slinker ur mig, men lydigt gör jag som han säger. "Kan inte du sjunga för mig?" Viskar han sömnigt och flyttar sig ännu lite närmare mig. Jag kysser honom löst i pannan och harklar mig lite.

"But don't you wanna see the world, boy. All the countries and the stars, boy. Just don't look them in the eyes, boy. You just gotta take their lives, boy. Let me take you for a drive, boy. Oh I swear you'll feel alive, boy"

Sjunger jag lågt med en så mjuk röst som möjligt. När jag låter min blick fästa sig på hans fina ansikte så märker jag snabbt att han redan sover. Ett litet leende sprider sig på mina läppar och försiktigt kravlar jag mig ut ur hans grepp.
Trots att klockan är närmare på två natten så jag är i stort sätt klarvaken. Inga tecken på någon form av trötthet befinner sig i min kropp. Med lätta steg trippar jag vidare mot den stora balkongen och slår upp de stora glasdörrarna. Den fiska luften möter mig som ett slag och lättat andas jag ut. Ljudet av avlägsna bilar är det ända som existerar just nu. Bara jag och min lilla ensamhet.

****
Mellankapitel så därför e det kort