A Game of Survival and Deception (Svenska)

kapitel 29

Jag står omringad. Caden i ena hörnet och Lucas i andra. Maisie står framför mig med ögonbrynen ihopdragna.

När dörren tillslut öppnad står även min far framför mig. Iklädd kavaj och skjorta, med sitt hår slickat bakåt.

''Pappa''

Det är inte mycket till hälsning.

Min kropp skakar så våldsamt att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Det är som att alla drar i mig åt olika håll och jag kommer att gå i tu om inte någon släpper greppet om mig. Jag behöver bli fri.

''Vad gör du här?''

Bristen på vapen är löjlig. Jag har inget att försvara mig med.

''Du lät orolig i telefonen, jag skulle in på ett möte. Men jag kunde inte släppa hur orolig du lät och när du inte svarade i telefonen antog jag det värsta, så jag hoppade i bilen och körde hela vägen hit, antagligen långt över hastighetsgränsen''

Jag skakar på huvudet. jag kan minnas samtalet. Han hade varit den som lät orolig. Han hade försökt säga något. Han sa att han 'kunde svära på''' men sedan hade han bara slutat. Vad kunde han svära på? Att han såg något? Att jag sagt något?

''Nej pappa, det var du som lät orolig. Inte jag''

Men han kollar inte längre på mig. hans blick är fäst på en punkt bakom mig och hans käkar är spända.

''Vad gör han här?''

Han talar mellan sammanbitna tänder.

Jag vänder mig om och ser vem han spänner blick i.

Cadens ljusa ögon ser tillbaka på mig och jag kan se ursäkten bakom hans blick.

''Mr. Walters. Jag svär att jag inte vill din dotter något illa''

Ett tomt skatt kommer från min pappa.

''Jag viste att det var dig jag hade sett utanför mitt arbetsrum. Jag skulle inte ens kunna glömma dig om jag hade försökt''

''Caden?'' jag ser inte på min pappa utan håller kvar Cadens blick som inte släpper min.

''Jag svär Annie, jag skulle aldrig-''

''men det har du redan gjort''

Min pappas ord skär genom mig som tusen knivar.

''Vad pratar han om?'' jag får knappt fram orden. Jag måste tvinga dem ur min strupe och låta dem formas på mina läppar.

''Caden, svara mig''

''Är det inte uppenbart?''

Frågan kommer som ett kast emot mig och jag ser på Lucas.

Hans armar ligger i kors över bröstet och han står lutad mot väggen bakom honom. han ser på mig som om han inte kan fatta att jag inte listat ut det än.

Man jag vet precis vad han tänker på.

''Caden?''

Jag ser på honom men han kan nästan inte se på mig. han viker undan med blicken.

''Jag är ledsen''

''Kan någon tala om för mig vad som händer''

''Caden skulle sitta inspärrad Annie, han borde inte blivit frisläppt. Han vill skada vår familj. Han har gjort det förut och han kommer att göra det igen. så låt honom inte''

Om ett spöke ställt sig framför mina ögon tror jag inte att jag hade kunnat vara mer förvirrad än vad jag är nu.

Jag tror bara det är Maisie i rummet som är mer förvirrad än mig. hon ser ut som ett livslevande frågetecken.