2.8 - Blandade känslor

2K 96 24
                                    

Hannahs perspektiv

"Gå Martinus" Sa jag slitet & tittade tröttsamt upp på honom.

"Nei" Sa han bestämt, stängandes min vita dörr efter sig.

Jag placerade tröttsamt benen i skräddarställning, sättandes armbågarna på mina knän & la snabbt mitt ansikte i mina svettiga händer.

"Hvordan er det?" Frågade han försiktigt när han sett min reaktion.

Jag ryckte smått på axlarna utan att titta upp på honom. Jag kände mig bara så jävla ledsen. Liksom lurad på något sätt.

"Hannah, jeg mente aldri å såre deg." Sa han tyst & jag kände hur han slog sig ner på sängkanten bredvid mig.

Jag lyfte enkelt mitt huvud ifrån mina händer, kollandes trotsande på honom med mina söndergråtna ögon. "Jasså? Trodde du att jag skulle bli glad eller?"

"Nei det var ikke det jeg mente." Svarade han stressat, antagligen för att han inte visste hur han skulle lösa detta.

"Vad menar du då?" Suckade jag & kollade trött upp i hans mörkbruna ögon, inte orkades bry mig om att några blonda slingor hängde framför mitt ansikte.

"Hannah jeg.. jeg.. asså jeg.." En hög suck lämnade hans ljusrosa läppar innan han återigen särade på dom.

"Jeg elsker deg."

Jag tittade chockat på honom, inte förväntat mig att han skulle säga något sånt. Jag skulle precis öppna munnen så att ord kunde lämna mig men stoppade mig själv när han återigen särade på sina läppar. "Jeg er forelsket i deg Hannah."

"J-jag. Martinus alltså, jag" Orden som jag ville säga kom bara inte ut, min tunga låste sig även fast jag hade en hel roman jag ville säga.

"Hannah, du trenger ikke å si noe. Jeg vil bare at du skal vite dette." Sa han & lämnade en enkel kyss i min panna innan han reste sig ifrån min säng & började enkelt röra sig emot min vitmålade trädörr. Innan jag visste ordet av hade dörren smällts igen & kvar satt jag, med otroligt blandade känslor.

Åh har saknat wattpad haha<3

Cold but beautiful Where stories live. Discover now