Cold but beautiful

4.9 - Du är stark

Hannahs perspektiv

Jag satt i den svarta stolen i väntrummet utanför det vita sjukhusrummet. Bara familjen var välkommen & dit hör varken jag eller Chloe.

"Allt är mitt fel. Seriöst, hade jag inte bara dragit till Malmö hade inget av detta hänt." Snyftade jag, tittandes upp i Chloes bruna ögon.

"Nej nej, det är absolut inte ditt fel Hannah. Så får du inte ens tänka." Sa hon & tittade allvarligt in i mina söndergråtna ögon.

"Det är inte ditt fel Hannah." Sa hon med en allvarlig ton, görandes att jag tittade frågande på henne. "Jo det är det?" Svarade jag snyftandes.

Chloe skulle precis svara när Marcus kom ut, läggandes armen om Chloe. "Du kan gå til Martinus nå." Sa han & log ett medlidande leende emot mig. Hans ögon var tårfyllda & hans kropp skakade.

"Ok-okej." Svarade jag skakigt, resandes ifrån den svarta stolen.

På skakiga ben tog jag mig in till Martinus, gåendes emot honom. Han var kopplad till olika maskiner & hans ögon var slutna.

Jag placerade mina varma händer på hans iskalla, men tårarna rann som floder längst mina kinder. "Snälla Martinus kämpa för mig..." Pep jag samtidigt som jag studerade hans fina ansikte.

Martinus perspektiv

"Snälla Martinus kämpa för mig..." Pep någon. Denna någon lät som Hannah. Hennes sammetslena röst nådde mina öron & hur gärna jag än ville säga något som svar kunde jag inte.

Inget i min kropp kändes normalt. Ljuset var nära & allting kanske skulle bli lättare? Men jag vill inte dö längre, Hannah är här. Men jag har gjort mitt val, jag kan inte bara ändra på det. Jag kan inte bara spola tillbaka tiden. Hur gärna jag än vill.

Jag såg hur ljuset var nära, hur det omslöt mig, hur jag föll in i ett bäcksvart mörker.

Hannahs perspektiv

Jag släppte Martinus händer när det ljudet hördes i rummet. Det långa, gälla ljudet som signalerar att han inte finns längre.

"Nej.." Flämtade jag, sättandes handen för munnen. "Det får inte vara sant, han kan inte vara borta." Kved jag, medan tårarna rann som floder ner längst mina kinder.

"Hannah?"

Jag vände mig förvirrat om när en bekant röst uttalade mitt namn. "Mamma?" Flämtade jag, springandes emot henne. "Hur-hur visste du att jag va-var här?"

"Chloes mamma ringde." Svarade hon. "Är du arg på mig?" Frågade jag medan tårarna rann som floder. "Nej självklart inte hjärtat." Svarade hon mjukt, dragandes in mig i en kram.

"Jag klarar det inte mamma."

"Jo Hannah det gör du, du är stark."

Asså hur ska jag säga detta? Boken är kind of slut här & det kommer ingen uppföljare.

Hoppas ni gillade boken ❤ & tack för alla röster, läsningar & kommentarer ❤❤