Madisons perspektiv
Det var nu jag insåg hur farlig Marcus faktiskt var, och ärligt talat var jag jävligt besviken på honom. Bara några timmar innan detta litade jag på honom, jag litade på honom så pass mycket att jag till och med gick hem till honom när jag visste vad han hade tillgång till. Jag trodde verkligen att han hade kontroll över vad han gjorde, men han visade tydligt att jag hade fel.
Med en tomhet i bådas blickar började jag försiktigt närma mig Marcus. Isolerandes allt oväsen och kaos runt omkring oss, bara fokuserandes på killen som stod ett par meter framför mig. Hans ögon var söndergråtna, hans händer skakade och hakan likaså.
När jag nu stod några centimeter ifrån denna kille, började jag försiktigt ta ett grepp om hans handleder, dragandes ut handbojorna ur min ficka. Utan att nämna ett ord eller låta ett enda läte lämna mina läppar låste jag försiktigt handbojen som befann sig på hans vänstra handled.
"Nei" viskade Marcus i mitt öra, snyftandes med gråten i halsen. "Nei Madison gör det inte" viskade han igen, fortsättandes i mina handlingar.
"Madison nej!" Han hade nu höjt tonläget, ryckandes i handlederna som jag fortfarande låste handbojorna på.
"Jag är jävligt besviken Marcus" viskade jag, placerandes en kyss under hans öra. Försiktigt men aningen våldsamt tog jag tag i hans arm, ledandes honom in i polisbilen som stod några meter bort, fullproppad med poliser och ungdomar.
Lätt puttade jag in honom i bilen, sättandes mig ner bredvid honom, även jämte Oscar på andra sidan av mig. Jag höll ett hårt grepp runt hans handled, görandes så att hans blick knappt lämnade mig för en sekund.
Plötsligt ryckte Marcus på armen lite, signalerandes att jag ska lätta på trycket. Jag släppte greppet om hans svettiga arm och kollade besviket på honom. Nu hade även bilen börjat rulla mot polisstationen.
Marcus hand hade försiktigt smugit sig på mitt lår, nu hade han försiktigt flätat samman hans hand med min men jag gav ingen respons på det. I ögonvrån kunde jag syna hans sorgsna blick, men han fortsatte hålla sin hand sammanfluten med min som bara låg där. Men försiktigt hade jag nu, likt honom hårdnat greppet om hans svettiga hand.
"Unnskyld" viskade han i mitt öra, lutandes sin panna mot sidan av mitt huvud, lämnandes en blöt, svettig fläck där.
Unnskyld
YOU ARE READING
DEFUSED || m.g
Fanfiction[...] "Madison, vi har samvete och vi har våra anledningar för det vi gjort. Jag har gjort jävligt fel, men det är lika mycket rätt som fel," svarade han lungt och drog henne tätt intill honom. Men det var sant, allt han gjort var så fel, men det...
