Madisons perspektiv
Våra snabba men någorlunda försiktiga steg hade nu tagit oss till ett stort vitt, lyxigt hus. Antagligen en av dom största rummen, en fontän stod placerad mitt i rummet med gigantiska trappor vid båda sidorna av den.
Killarna bakom mig hade nu tappat hoppet, eller snarare tappade dom det allt för tidigt då det såg alldeles för fridfullt ut i detta huset enligt dom. Men jag lyckades tvinga dom att fortsätta leta. Deras babblande käftar hade jag fått nog av för länge sen, gåendes längre fram och ignorerandes deras samtal totalt. Det enda dem babblade om var hur allt detta är onödigt och misslyckat.
"Ayo schh" utbrast jag, sträckandes ut armen, signalerandes att dom ska stanna upp och ge fan i att göra ett endaste ljud.
Ett långsamt tickande ljud som fyllde mina hörselgång fick mina ögon att spärras upp.
Tick. Tick. Tick.
Jag kollade omkring mig, fästandes blicken mot hållet det kom ifrån. Jag tog försiktiga kliv mot det, hörandes det mycket tydligare och nu snabbare, med mindre mellanrum mellan ticken.
Ticken var fortfarande ganska långsamma, men jag märkte hur det inte fanns allt för mycket tid att slösa om det var en riktig bomb jag hittat. För mycket riktigt var det en tickande bomb jag lyssnat på.
"Ey det är en bomb här" utbrast jag till killarna som stod helt traumatiserade på stället jag bett dom stanna upp.
"Helvete" det var Oscars rädda röst som hördes.
Mina steg ökade fort vilket fick mina springande steg att ta mig till bomben som låg gömd bakom en av de gigantiska trapporna, så pass bra gömd att den nästan inte var synlig. Jag böjde mig ner, med Linus ståendes bakom mig kollandes på bomben som vi hittat men blivandes avbrutna av en hes och mörk röst bakom oss.
"Rör den inte" röt personen. Min blick flög genast till sidan, synandes en kille med ansiktet halvt täckt av en bandana från näsan och neråt. Han satt vid hörnet, under trappan, där den nästan precis mötte golvet.
Min hand flög genast ner mot min M4A1-S bakom ryggen, men blivandes avbruten i mina rörelser av ett klickande ljud ifrån den okända killen.
Han höjde en guldig Desert Eagle.
"Rör den inte, sa jag" röt han ännu en gång, avfyrandes ett skott i taket av trappan görandes så resten av killarna höjde sina vapen mot honom, samt jag.
YOU ARE READING
DEFUSED || m.g
Fanfiction[...] "Madison, vi har samvete och vi har våra anledningar för det vi gjort. Jag har gjort jävligt fel, men det är lika mycket rätt som fel," svarade han lungt och drog henne tätt intill honom. Men det var sant, allt han gjort var så fel, men det...
