DEPRESSION

Kapitel 3 | ugly, ugly boy

"PIIIP PEEP PIIP" hördes ett ljud från väckarklockan.

Klockan var 06:45. Jag steg upp ur min säng och tog på mig ett par trasiga svarta jeans, en T-shirt och en skjorta. Sedan gick jag ner och tog en macka.
Daniel hade åkt till jobbet och Karin satt vid soffan och kollade på nyheterna.

"dunk dunk" knackade jag på dörren till badrummet. Såklart var ju Therese min fostersyster där inne.
"JAJA jag är snart klar vänta bah lite"
"skynda dig" suckade jag

*tio minuter senare*
Dörren öppnades och där steg en ny duschad Therese fram och en doft av parfym. Äntligen var badrummet ledigt...
Jag sköljde ansiktet och fixade till håret.
"usch..." mumlade jag och granskade mig själv i spegeln
"ugly, ugly boy ... They never really loved you..." sa jag till mig själv

När jag var klar var klockan 07:20
Jag tog på mig mina converse och slängde på mig jackan och ryggsäcken. Tog skateboarden och gick ut, började rulla ner för gatan.
Det tar 10 minuter att åka till skolan på skateboard. Så jag var nästan alltid där runt halv åtta tiden.
Jag gillade att vara tidig till skolan för då slapp man alla blickar och Chris och hans gängs hat kommentarer som kunde vara 'åå kolla vilka fina kläder, hittade du dem i en soptunna eller' också brukade de skratta retande mot mig. Men jag brydde mig inte så mycket.

Tystnaden var bara skön vid den här tiden.
Min första lektion var tyska.

*lunchrast*
Jag brukade inte äta på lunchrasterna. Ibland kunde jag ta något litet eller så. Istället tog jag ett grönt äpple ur min ryggsäck och lutade mig mot en vägg.
Några 9:or började komma mot mig. Shit... Det var Chris och hans gäng.

Jag försökte se mig omkring och hitta någon stans jag kunde fly undan.
Nopp. Ingen utväg nu inte.

"Nämen kolla, är det inte lillfjanten"
Jag kollade bort
"Du pysen! Inte kolla bort när jag pratar med dig. Vet du hur oförskämt det är eller?"
Jag gav Chris DRA-ÅT-HELVETE blicken
"Vet du vad vi gör med såna som du som är så oförskämda?"
"låt mig va..." mumlade jag bara

Ett hastigt slag från sidan kom och träffade min mage. Jag kände hur jag tappade luften. Ett till slag... och ett till...
Tillslut låg jag ner på marken. Jag kunde inte göra så mycket annat än att hoppas på att någon lärare skulle komma...
Chris och två andra gav mig en varsin spark. En på revbenet. En träffade smalbenet. Och Chris sparkade till mig i magen så jag hostade ut blod... All smärta kändes. Det gjorde ont men ändå inte. Det kändes som jag skulle dö. Jag ville dö. Jag ville bara bort därifrån.

"Nu har vi att gett dig en värdefull läxa. Glöm inte det pysen" sa Chris och spottade mig i ansiktet där jag låg. De andra flinade och sedan försvann de.

Tredje kapitelet alltså 😊 hoppas ni gillade det ^^ ge förslag på vad som skulle kunna hända när han flyttar till Åmål 👍