Double Trouble

45."Jag vill inte ha något med dig att göra"

Ethans P.O.V

Jag kollar på min bror som sitter mittemot mig vid köksbordet. Han ser till min förvåning irriterad ut.
Själv är jag väldigt förvirrad. Jag hade ingen aning om att han kände till Rileys bror. Hon ville inte att jag skulle veta om honom, så varför skulle hon låta Alex veta.

"Så du menar att hon berättade för dig nästan precis när vi hade kommit hit, och för mig berättar hon flera månader senare?" säger Alex spänt och vägrar att möta min blick.

Riley påstod att Alex var okej efter att hon dumpade honom, men att döma av det jag ser just nu var det helt fel.
Jag svarar inte på hans konstaterande utan rycker bara axlarna. Även om hon inte faktiskt sade det till mig känner det speciellt att jag har vetat om det.

"Då blev det ju ganska uppenbart varför det inte kunde bli något mellan oss. Hon är uppenbarligen redan intresserad av någon annan" muttrar Alex och ställer sig upp. Han lämnar köket utan att plocka undan sin disk.
Jag sitter ensam och förvirrad kvar i köket utan en enda aning om vad han precis sagt. Vad menar han med det? Och vad har det med Rileys bror att göra?

Jag fortsätter grubbla samtidigt som jag hör någon närma sig bakom mig.

"Någon hemma?" frågar en road röst bakom mig.
Jag vänder på huvudet för att möta Pennys sluga flin. Bredvid henne står Riley med händerna i fickorna. Jag ler när hon möter min blick, och hon gör detsamma.

Jag vet inte hur lång tid det går, men innan jag hinner reagera har Riley lämnat köket. Lämnat mig att le in i väggen.

"Jävlar, du är så djupt i skiten" grymtar Penny och slår sig ner på stolen som Alex nyss suttit på.

"V-va?" stammar jag och vänder mig från där Riley stått och kollar istället på Penny.

"Det var så längesedan jag såg dig såhär" flinar hon.

"Okej, vad fan snackar du om?" säger jag, nu irriterad.

"Du är helt nere i Riley" svarar hon med en viss uppenbarhet i rösten.

"Håll käften, det är jag fan inte" muttrar jag och börjar plocka iordning på min och Alex disk.

"Men herregud Ethan, det är okej"

"Du verkar inte riktigt fatta hur jag funkar. Jag blir inte nere i folk" säger jag självsäkert och fortsätter plocka med disken.

"Varför kan du inte bara erkänna att u har känslor?"

"För att Penny, jag gör inte sånt! Och om jag skulle ha känslor så skulle det inte vara för någon deprimerad jävla oskuld!" säger jag högt och vänder mig mot Penny, bara för att upptäcka Riley i köksöppningen.

"Wow, du är ett riktigt jävla svin" mumlar hon.

Pennu vänder sig skräckslaget om endast för att se Riley försvinna igen.

"Fan" svär jag och slänger en blick ner i golvet.

"Du vet verkligen inte när du ska ge upp din tuffa akt"

"Det är ingen akt, jag är bara en riktig idiot" säger jag, sur på mig själv slår jag mig ner vid bordet igen.

"Varför kan du inte tillåta dig själv att känna igen? Efter allt som har hänt dig så är det här precis vad du behöver"

"Nej"

"Sluta vara så jävla hård mot sig själv"

"Jag gillar henne inte"

"Jag fattar att det är enklast att ligga runt med folk utan att låta de stanna kvar i ditt liv, men det är en säkerhet att ha någon vid sin sida"