Nerkyld

Kapitel 2

Jag knackar på rektorns dörr tre gånger innan han öppnar. Han ser inte förvånad ut över att se mig.

"Åh, Alice kom in." Är allt han säger. Vilket ändå är rätt förståeligt eftersom jag redan har varit här tre gånger den här veckan.

"God morgon Harry." Säger jag och suckar. Jag går in och sätter mig i den välbekanta hårda trästolen mittemot hans skrivbord.

"Varför är du här nu då?" Frågar han.

"För att Mrs, Riverstone inte gillar mig." Svarar jag och möter hans allvarliga blick.

"Alice." Sa han med en ton i rösten som jag har hört många gånger. Det är den där tonen som säger 'berätta innan jag blir arg'.

"Okej" svarar jag. Jag tycker att det är ganska humoristiskt när fröken blir arg på mig eftersom både hon och jag vet att hon egentligen inte har någon makt över mig. Det ända hon kan göra är att slå mig eller skicka mig till rektorn. Utöver det kan hon inte göra något. Däremot är det en annan sak när rektorn blir arg på mig. Han kan ge mig kvarsittning eller i värsta fall få mig relegerad och det får inte hända. Dessutom är det något med honom som gör att jag inte vill att han ska vara arg på mig. Jag tror att det kan vara för att han liknar min pappa. Min riktiga pappa. Pappan som jag bara har några enstaka minnen av.

"Nå låt höra." Sa Harry. Jag suckar en gång och förklarar.

"Vi samtalade om Gud på lektionen idag. Lilli sitter i bänken bredvid mig. Jag började säga en sak till Lilli. Mrs, Riverstone märkte det och frågade mig om jag ville dela mina tankar med resten av klassen. Jag sa att jag Inte ville det men hon insisterande på att jag skulle berätta. Jag sa att jag inte tror att det sitter en man i himmelen som kallar sig för Gud. Mrs, Riverstone avbröt mig genast och sa att jag var ett satans barn och sedan skickade hon mig hit."

Jag kollar på rektorn. Han ser väldigt förvånad ut men han ser inte arg ut. Han har höjda ögonbryn och hans ögon är uppspärrade. Det ser nästan ut som om hans ögon ska ploppa ut från hans huvud. Inget illa menat men det skulle vara jätte kul. Utan att tänka mig för börjar jag kolla på hans hals. Hans blodådror är stora och tydliga. Jag kan nästan se blodet som pumpar runt där inne. Om jag lyssnar kan jag höra hans hjärta slå. Jag kom på mig själv och slet genast min blick ifrån honom till fönstret en bit bort till höger om mig. Jag vet att jag inte borde komma till skolan när jag är törstig men nu är jag här så jag får stå ut.