Nerkyld

Kapitel 6

Skolan slutar om tre timmar jag hinner springa och dricka innan jag ska träffa Lilli. Jag smyger ner för trappan till botten våningen. Jag tar på mig mina ytterkläder som hänger på min krok och går försiktigt mot dörren för att inte bli upptäckt. Jag går långsamt ut genom dörren och börjar springa. Det ligger en by cirka tio mil åt nordväst som har blivit attackerad mycket av björnar på sistone. Ingen skulle tycka att det vore konstigt om en till stackars hemlös person försvann spårlöst.

Snön yr omkring mig när jag springer. Den piskar och slår mot mitt ansikte och den skymmer min sikt. Jag försöker att strunta i allt omkring mig för att kunna springa snabbare. När jag kommer in i den tät bevuxna delen av skogen förbereder jag mig för att ta ett språng upp i en hög tall. Med ett hopp är jag halvvägs upp. Jag klättrar snabbt och mina fingrar och naglar hittar lätt stora springor i barken. Det tar mig cirka tre sekunder att komma till toppen av den stora tallen. Jag försöker fokusera mina ögon för att kunna se genom det piskande snöovädret. Mina skarpa ögon hittar ett litet ljus rakt fram och följt av det ser jag fler ljus. Jag hoppar snabbt ner från tallen och landar på fötterna. Jag börjar springa åt det hållet där jag såg ljusen.

Jag saktar ner när jag närmar mig skogens slut. Jag drar in ett djupt andetag och låter dofterna sjunka in i mig. Jag känner doften av rök och nybakat bröd. Det är bageriet som ligger i kanten av byn. Perfekt det finns alltid någon hemlös tiggare utanför bageriet. Jag går med normala steg genom staden tills mina öron uppfattar ett svagt skrik som kommer från skogen bakom bageriet. Jag börjar springa mot ljudet men inte för fort, jag vill ju inte bli upptäckt. Mina ögon identifierar två fotspår i snön. Det ena spåret kommer från ett barn och det andra spåret kommer från en vuxen. När jag kommer till skogen ökar jag takten och följer spåren ungefär en kilometer in i skogen. Jag tvärstannar när jag kommer fram till ett gammalt trä hus.

"Snälla gör mig inte illa." Säger någon inifrån och snyftar. Det låter som en liten flicka, max sju år gammal.

"Du gjorde så att jag spillde min sprit." Äger en man. Det låter som att han är ungefär 50 år men det är svårt att säga för han låter full.

Jag hör ett slag och ett stön följt av en duns. Jag springer fram till dörren och öppnar den. Jag ser en man som står med ryggen vänd mot mig och bakom honom ser jag en liten flicka som ligger på det smutsiga trä golvet med ögonen slutna. Det måste ha varit ett hårt slag. Jag hör fortfarande hennes hjärtslag så hon är inte död. Jag smyger in och stänger dörren försiktigt bakom mig. Mannen vet fortfarande inte att jag är här. Han står bara och stirrar på flickan.

"Vilken sorts människa slår en försvarslös oskyldig liten flicka?" Säger jag med ett besvärat leende samtidigt som jag skakar på huvudet. Mina ord får mannen att vända sig om med chock men när han ser mitt ansikte slappnar han av och stirrar på mig.

"Var i helvete kom du ifrån?" Han låter både arg och irriterad.

"Det behöver inte du bry dig om men om du nu vill veta så är jag ingen ängel som skickats ner från himmelen. För att ge dig visdoms ord." Säger jag och känner när mina jakt instinkter börjar ta över min kropp. Jag stirrar på mannen som nu ser lite rädd ut. Han har all rätt att vara rädd! Jag ser in i mannens ögon dem reflekterar ett ansikte. Mitt ansikte. Mina ögon har blivit röda och mina tänder blir längre.

Jag tar ett snabbt språng mot honom och hugger tag i hans arm. Han försöker kämpa sig loss men jag är fem gånger starkare än honom. Mina tänder hugger snabbt tag i hans övre arm och prickar en artär. Giftet i mina tänder har omedelbar värkan och jag känner att hans kropp domnar av. När han är helt förlamad börjar jag dricka. Hans blod är varmt och lent mot min tunga och min hals. Blod är obeskrivligt gott. Det är som att vara vilse en vecka i öknen utan något att dricka eller äta. Precis när man tror att man ska dö hittar man en sjö med det renaste vattnet som finns. Vi upplever den härliga och berusande känslan varje gång vi dricker färskt blod. För varje blod droppe som faller ner i min strupe ökar min törst. Precis som vanligt tar mannens blod slut för fort. Jag släpper hans arm.

Nu är han helt tömd. Jag är stilla samtidigt som jag försöker tränga bort mina jakt insikter och få tillbaka mitt förnuft. Jag upptäcker att jag sitter på knä lutandes en bit över mannens lik.