Nerkyld

Kapitel 9

Jag är tillbaka vid skolan precis när första eleven går ut genom dörren. Jag går fram till ett träd i närheten och ser på när elev efter elev går ut genom det stora huset. Jag får blickar av alla som går ut och jag hör viskningar bildas.

Tillslut kommer Lilli ut. Som alltid är hon sist. Hon ser mot mig och ler sitt speciella Lilli leende. Hennes fötter rör sig elegant och smidigt mot mitt håll.

"Alice torka munnen." viskade Lilli så lågt att bara jag kunde höra även om jag stod flera meter ifrån henne.

Hur kunde jag vara så klantig. Jag slickar mig snabbt runt munnen och känner ynka droppar av metall smak träffa min tunga.

--------

Lilli dricker inte människoblod längre. Efter att jag i flera timmar hjälpt henne förstå sig på hela vampyr-barns-grejen blev hon av någon anledning arg och ledsen på sig själv. Något om att hon hade dödat för många oskyldiga människor så resultatet blev ett vampyr utbrott. Man förvandlas till ett monster både på insidan och utsidan. Ögonen blir svarta, irisen röd, styrkan och snabbheten ökas, blodtörsten blir outhärdlig och jakt instinkterna tar över. Jag kunde inte stoppa henne. Jag försökte lugna henne men jag kunde inte. Hon sprang för fort. Jag såg henne försvinna genom skogen.

När jag tre dagar senare var ute i skogen för att gräva en förtids grop åt mitt nästkommande offer (det var innan jag visste att det var bättre att bara elda upp dem) såg jag bara Lilli komma gående mot mig. Hon såg trött ut. Hennes kläder var trasiga och täckta med blod. Hennes ansikte var också täckt med blod speciellt området runt hennes mun. Hennes toviga klump till hår var definitivt täckt med blod. Låt oss bara säga så här 'en massa blod'. Jag hjälpte henne hem till mig. Jag bor själv i en liten stuga i skogen ganska nära vattnet. Det ligger inte långt från staden men precis utom synhåll för misstänksamma människor. Jag tog med en hink och hjälpte Lilli ner till vattnet där hon fick skölja av sig allt blod. Det är tur att vi inte påverkas av kyla för jag kan säga att det tog två minuter för mig att spräcka islagret som låg ovanpå vattnet och sedan lyckas göra ett hål stort nog för hinken att kunna fyllas.

När hon var ren lät jag henne låna några av mina kläder. Jag slängde hennes blodiga, sönderrivna kläder i gropen som egentligen var tänkt för ett lik men det var akut. Tillslut berättade hon för mig vad hon hade gjort. Hon hade utplånat en liten by ungefär 30 mil härifrån. Hon sade att hon bokstavligt talat hade sugit livet ur allihop.

Jag vet inte riktigt vad som hände efter det. Lilli sade att hon hade hittat någonting i vampyrboken som förklarade hur hon aldrig någonsin skulle behöva döda någon igen. Någonting om djur och förbannelse. Jag har själv inte läst det men det verkar inte vara något för mig. Jag skulle aldrig kunna säga nej till blod och jag vill inte sluta dricka häller. Lilli tjatar jämt på mig hur fel det är för oss att döda människor för att vi är monster och dem har ingen chans att försvara sig. Jag bryr mig inte om människor. Dessutom dör dem ju förr eller senare ändå. Jag tycker iallafall att jag är snäll som bara dödar folk som inte har något riktigt liv (inte för att det är huvudorsaken till varför jag väljer just dem, men det har inte med saken att göra). Det enda som är bra med människor är deras blod.

Jag gillar helt enkelt inte människor och det kommer aldrig ändras.

--------

Ledsen för att jag inte uppdaterar så ofta. Den senaste tiden har jag ägnat till att leta upp och redigera bilder på mina karaktärer. Så om ni inte redan sett dem så finns:

Alice på kap 1

Lilli på kap 5

Alices 'mamma' på kap 7

Och Juliette på kap 8

Tack för att ni läser och jag ska försöka bättra mig på att uppdatera.