Collin. Han skriver inte längre. Det tar lång tid för honom att svara henne. Ibland inte alls. Han frågar inte hur hon mår.
Det bröt henne. Ennu en kall hand slet av en bit av hennes hjärta och hon skrev citatet:
'You Said you'll be there for me,
and you Said you'll forever be,
but that was just a lie,
I can see that in your eye.'
"Du är precis som alla andra"
Fler röda linjer hade nu täckt hennes bara underarm.
"Ensam är inte att vara själv,
det är när ingen ens bryr sig'.
Nu skulle hon dö.
Vad hade hon att leva för?
Det var ju inte bara Collins fel. Ingen annan bryr sig ju heller.
Hon skrev citatet:
'Be yourselve. Nobody care about you anyways'. Sedan brände hon pappret.
"Förlåt."
Dagen gick, det var Lördag men hennes föräldrar jobbade iallafall.
Hennes mamma skulle inte komma hem för en på nästa Onsdag.
Timmarna gick.
Hennes pappa kom. Han sa inte ett ord till henne, ingen ser henne.
Hon satte sig på sitt rum, låste dörren, släckte ljuset och drog täcket över huvudet.
"Hjälp mig"
Ännu en timme gick.
Eftermiddag.
De skulle äta middag nu.
Hon satte sig vit sin vanliga plats och tog till sig fyra pasta bitar och bara lite från varmrätten.
Gillar du inte pasta?
"Jo"
Var varmrätten inte okej?
"Jo"
Var det såsen?
"Bara inte hungrig"
Efter att hennes pappa gått gick hon och spydde.
"Tjock"
Hon gick in på sitt rum igen. Lät tårarna rinna.
"Försvinn"
Hon skar sig- igen.
En linje för pappa, en för mamma, en för brorsan, en för klassen, tre för världen och fem djupa för Collin.
BINABASA MO ANG
Hon Som Borde Dö.
RandomHon borde dö. Hon borde skära sig. Hon hatas av alla, även sig själv. Hon skadar sig. Söker vänner som hon sedan förlorar och hela hennes liv brister i tusentals bitar som aldrig kommer kunna pusslas tillbaka på samma sätt. Hon är annorlunda. Nu...
