Du känns hela tiden || Hov1

Kapitel 17 - Noel

Gjorde jag något fel? Borde jag skrivit till henne? Fast hon stack ju från mig? Det var ju inte jag som lämna. Varför stack hon ens? Ångrar hon sig?

Fan vad jag hatar att inte kunna sova. Jag tar upp min mobil som legat på nattduksbordet, jag sätter igång den och suckar när jag ser hur mycket klockan är. 05:56. Jag gick och la mig innan midnatt igår, har jag verkligen legat och grubblat i snart 6 timmar?

Fast jag har egentligen inte kunnat sova på flera dagar, tankarna håller mig vaken liksom. Eller jag ligger typ och grubblar på allt möjligt utan att komma fram till något, så allt är ju egentligen i onödan men jag kan liksom inte förmå mig själv till sova. Det hela är rätt skevt.

Allting leder dock tillbaka till Denise igen, hela tiden. Jag kanske borde skriva något, jag har faktiskt tänkt göra det. Men det slutar alltid med att jag tar bort det jag skrivit och struntar i det. Jag vet inte ens vad det är jag vill skriva, jag kan inte få ut det i ord typ. Nu har det liksom gått fyra dagar sen vi låg också. Jag har inte ens varit i skolan sen i onsdags och nu är det söndag morgon.

På andra sidan så stack hon, jag vaknade av att dörren stängdes igen vilket är lite skevt det med. Varför skulle hon ens sticka om hon inte ångrar sig? Fan alltså. Hon ångrar sig säkert och det var därför hon stack, där har vi det. Så hur skriver man till någon som i ena sekunden låg i ens armar och i andra sekunden lämnar en?

Det kommer aldrig bli vi två, hon hatar mig ju säkert. Plus det är ingen i hennes omgivning som har något bra att säga om mig, på grund av alla dessa rykten. Jag lovar att dom där jävla tvillingarna känner så jävla mycket skadeglädje just nu. Om hon ens har berättat för dom? Har hon berättat för någon om det ens?

-

På något sätt måste jag lyckats somna, med tanke på att jag vaknar av att min rullgardin dras upp. Jag jämrar mig och stönar irriterat medan jag lägger ena handen över mina ögon. När man väl somnat ska man alltså bli väckt?

"Vad håller du på med?", jag tar bort handen från mitt ansikte och kollar förvånat på Ludde som sätter sig ner i min säng.

"Va?", jag kollar förvirrat på honom och sätter mig också upp så vi sitter mittemot varandra.

"Vad fuck håller du på med? Du svarar inte när jag ringer, så jag tvingas ringa din fucking mamma. Klockan är snart 17", han kollar irriterat på mig medan jag gnuggar mig i ögonen för att försöka vakna till lite grann. Är klockan 17? Då har jag ju sovit ett bra tag.

"Chilla jag sov bara", jag himlar med ögonen och rättar till den svarta hoodien jag sovit i. Jag fryser så jävla mycket nu för tiden.

"Klockan fem på kvällen?", han höjer lite på ögonbrynen som att han inte tror mig. Jag kollar ut genom mitt fönster och märker att solen håller på att gå ner.

"Men jag kunde inte sova inatt", förklarar jag för honom. Han kollar på mig med en blick jag inte riktigt kan tyda.

"For real vad händer med dig? Du har inte varit dig själv dom senaste dagarna", säger han och jag blinkar några gånger. Vad menar han med det?

"Vadå? Inget händer med mig", svarar jag och kollar konstigt på honom.

"Men lägg av jag märker ju att det är något", säger han bara med en seriös röst. Jag skakar lite på huvudet.

"Äsch skitsamma, ska vi sticka och käka eller? Jag har inte ätit på hela dagen", frågar jag istället.

"Nej vi ska snacka om det här nu, du har undvikit samtalsämnet i flera dagar. Du har inte ens varit i skolan sen i onsdags", säger han och jag kollar ner på mina händer.