Chapter Three.

519 16 2
                                    


 Beatriz 


  "Wala ka na bang nakalimutan?" 


"Wala na, Mom." 


I looked at my Cars, before entering the Van.


Na-shock naman ako dahil wala ang mga sasakyan ko. 


"Princess, sakay na baka ma late ka sa flight mo."


 Hindi ko namalayan na nakasakay na pala silang lahat.    


  I nodded and sumakay na.


 "About your cars, ipanadala ko sila through ship." Dad said and hugged me.


 "Really, Dad? Thank you." I said and buried my head on his chest. 


  "You're Welcome, I know you love them so much." he chuckled. 


 "But, I love you more." 


 "I love you most, Princess."  


  "Kami wala?" patampong tanong ni Kuya. 


 "Syempre meron, I love Kuys and Mom." natatawang sagot ko.


 "Sir, andito na po tayo." Sabi ng Driver.


 Ang bilis, nandito na kaagad kami sa Airport.They helped me with my things kasi ang dami. Dalawang Maleta at Tatlong Bag.


 It's already 5:52, 8 minutes away from my Flight."Anak, Take care okay?" paalala ni Mommy.


 "I will, Mom. Mag iingat din po kayo dito."


 "I asked Jhoana kung pwede ka nyang sunduin sa Airport, and she said yes naman. Huwag mo syang pahirapan, Isabel." Dad.


 Passengers for Flight GA 642 to Philippines, please, go to gate 26. 


 "Huwag mong pabayaan ang sarili mo doon, Princess. Eat on time, Okay?" dagdag nya.


 "Yes, Dad. You too and Kuya, Take a break from work. Bisita kayo sa Philippines." Sabi ko.


 I repeat, Passengers for Flight GA 642 to Philippines, please, go to gate 26.  


  "O sige na, Baka mahuli ka sa plane." Kuya. 


 I nodded amd pushed my things, I gave them another look before entering. They're waving goodbye to me, I gave them a flying kiss and entered.


Truly, Madly, DeeplyWhere stories live. Discover now