Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 65

- Natalie's perspektiv -

Vad fan skulle jag säga till dem?

- Då går vi då, sa Daff.

Tack Daff tänkte jag medan vi drog oss mot utgången av restaurangen. Jag vände mig en sista gång innan vi gick ut och såg Ashton så vid baren. Han såg ledsen ut, jag insåg nu att han var lika sårade nu som jag var när han inte hörde av sig.

När vi kom ut på gatan så tog Sarah tag i min ena Arn och Eja och Klara tog tag i den andra och drog med mig så vi hamn några meter förre killarna och Kat.

- Vad var det som hände?, frågade det nyfiket och med en viss oro i rösten.

- Inget,jag blev bara lite illamående bara, svarade jag och kände att de egentligen inte kände så bra och ljuga men jag visste inte vad jag skulle säga annars.

- Okej, svarade Klara. Men Sarah gav sig inte i första taget.

- Kände du den där kille som var servitör?,frågade Sarah.

- Va? Nej varför skulle jag det, sa jag så oskyldigt jag kunde.

- Vet inte, du kolla in honom iaf eller hur?, frågade Eja.

- Va nej jag har Felix, varför skulle jag spana in någon annan då? och varför alla dessa frågor, svarade jag.

- Du var bort på toan i en halvtimme, svarade Klara lite skeptiskt.

- Jaha och vad vill du säga med det?, sa jag lite surt.

- Inget men killen som var servitör gick in där strax efter dig, svarade Klara.

- Fan, sa jag tyst för mig själv.

- Och Felix är ganska sur bara så du vet, sa Eja.

- Du måste berätta för oss om det har hänt något, sa de allihopa.

- Kan vi inte ta det imorgon jag är trött svarade jag.

- Visst, svarade det men fortsatte.

- Du ska fortfarande dela rum med Felix och han vill nog väldigt gärna vet vad som händer, sa de.

När de jade sagt det så var vi precis framme vid hotellet. Vi tog alla tillsammans hissen upp till 4 våningen där alla vi hade våra rum.

Vi splittrades och gick var och en till respektive rum. Jag och Felix gick in i vårt rum och exakt när dörren stängdes.

- Vem fan var den där kille på restaurangen?, sa han och han var verkligen förbannad.

- Vem?, sa jag och började bli rädd.

- Servitören som du hade dina ögon på hela kvällen, sa Felix och han verkade inte ha lugnat ner sig.

- Inte vet jag, en vanlig servitören i guess, svarade jag.

- Så du tror inte att jag såg när han smög in på samma toa som du? Tror du att jag är dum i huvudet? VA?, frågade Felix.

- Ta det lugnt Felix, svarade jag för just nu verkade ha riktigt skärmande.

- Jag ska inte ta det lugnt förrän du berättar sanningen, sa han.

- Vad vill du att jag ska säga?,frågade jag.

- Sanningen, svara han argt.

- Jag känner honom, han heter Ashton och vi kysstes, sa jag.

- Jag visste det, NI GJORDE VAD?, sa han medan han var centimeter från mitt ansikte.

- Vi kysste, sa jag så tyst jag bara kunde.

Då hände något jag aldrig trodde skulle hända.