Jag visste inte att du fanns - Bok 1

Kapitel 118

- Felix's P -

Idag blir man 18 år, ibland undrar folk hur gammal jag är. För ibland beter jag mig som en 5 åring och i bland som en 30 åring. Jag vet inte riktigt hur jag ska se på det men enligt mig så tycker jag att man alltid ska vara lite barnslig annrs blir man så tråkigt. Att vara vuxen har jag nog blivit tvungen att bli lite automatiskt efter att tvillingarna kom och allt som hände, lärt mig ta ansvar. Jag säger absolut inte att tvillningarna var ett misstag, tvärtemot jag skulle inte vilja ha något ogjort nu. Jag har de mest fantastiska barnen med en fantastik tjej som betyder allt för mig och jag ska gifta mig med henne inom en snar framtiden. Att få vara här i USA har alltid varit en dröm för mig, att få släppa våran musik här andra sidan Atlanten. Mitt absoluta mål är att jag och boysen kommer stå inne i Madison Square Garden och uppträdda för tusentals människor. Jag låg och funderade lite innan jag bestämde mig för att gå upp eftersom jag ändå inte kunde somna om. Jag var nog lite jetlagad, tidszonerna emellan Sverige och USA är ju jätte stor. Men ändå kunde jag inte sova, jag hörde att någon av tvillingarna hade vaknat.

Jag lät Natalie sova lite till eftersom jag visste hur trött hon var i går kväll. Hon hade verkligen haft de stressigt sedan tvillingarna kom, när jag har varit och jobbat är de hon som har varit hemma med Julia och Wiliam, det blir som ett heltids jobb kombinerat med plugg. Jag gick upp och gick mot spjälsängen som stod i hörnet av rummet, det var Julia som hade vaknat och var hungrig så jag tog upp henne i min famn och gick mot köket. När jag närmade mig köket så så jag att de lös där innne. Klockan var nästa 08:00 på morgonen, och de flesta i vårt crew var sjusovare så undrade jag självklart vem det var som var uppe så här tidigt. När jag svängde runt hörnet in till köket kunde jag se Oscar sitta med Miranda i knätt med en nappflaska.

- Godmorgon, sa jag och Oscar vände sitt huvud mot mitt håll.

- Godmorgon broder, sa han och fortsatte mata Miranda.

Jag gick till kylskåpet och hämtade en nappflaska som redan var färdig gjord och ställde in den i mikron för att värma den. Medan jag gjorde det vaggade jag Julia i mina armar. Hon låg fridfullt i mina armar. Jag kollade ner på henne och jag så bara Natalie i henne, hon var vacker. Jag blev avbruten av att mikron plingade till och jag vaknade till hur mina tankar.

- Hur är det?, frågade jag Oscar när jag hade satt mig ner vid bordet med Julia i mitt knä.

- De är bra, sa Oscar och kollade på mig.

- Hur är de med dig?, frågade han tillbaka.Ju

- Jag blir 18 år idag, hur ska de kännas?, sa jag och och höll nappflaska framför Julia och hon började dricka ur den.

- Bra antar jag, sa Oscar eftersom han redan var 18 år för längesedan.

- Jag har allt jag önskar mig liksom, jag kunde inte bli lyckligare, sa jag helt ärligt.

Jag kunde höra att någon som var på väg ner, och snart kunde jag se Ogge och Omar komma in i köket, Ogge satte sig på stolen bredvid Oscar och Omar bredvid mig. Vi satt där ett bra tag och bara snackade, det var länge sedan vi fyra bara hade prata, efter en stund hade Julia somnat i min famn. De andra i crewet började att vakna, jag fick många grattis. Snart kunde jag se Natalie komma in i köket med William i sina armar och kom direkt fram till mig en kyss på munnen.

- Grattis älskling, viskade hon i mitt öra.