»f.s« All That Matters

Kapitel 8

"2017-06-27 23:04 Oj, tredje inlägget idag. Det var för att jag fick bilden och kände verkligen för att lägga upp den. Här under mitt meddelande ser ni bilden från mitt ultraljud. Som ni ser finns det två huvuden och två kroppar över huvud taget. Vi väntar tvillingar! Yey! Jag är jätteglad och det är killen min också. De ringde med resultatet för faderskapstestet tidigare också. Han är pappan. Imorgon eller övermorgon får ni antagligen veta vad han heter. Jag träffade hans mamma idag och vi berättade. Jag vet inte riktigt hur hon tog det. Ganska bra tror jag. Något sämre än vad han själv gjorde men jag tror det löste sig tillslut. Vi sover hos honom i alla fall. Till nästa gång, imorgon någon gång, jag älskar er. Puss och kram. - Alina."

Såhär minns jag den närmsta tiden efter att Felix kom ut från toaletten:

"Mamma hej." Säger Felix med en otroligt trött röst. Det märks på honom att han inte alls mår bra efter mitt försök att driva med honom.

"Hej Felix. Spydde du precis?" Frågar hon. Han nickar försiktigt och drar handen över munnen.

"Hon triggade mig." Säger han och nickar mot mig. I den stunden känner jag bara för att slå till honom. En rak höger i ansiktet. "Hon triggade mig" Vem säger en sådan sak till sin mamma?

"Och vem var hon nu, sa du? Nej, vänta. Det sa du inte." Hon höjer ögonbrynen och han nickar mot köket innan han går in dit själv. Jag följer efter och sätter mig snabbt bredvid honom vid bordet. Hans mamma följer efter oss in i köket och fixar med kaffekokaren innan hon sätter sig mittemot oss.

"Så?" Säger hon med en frågande ton. Felix ser på mig och det känns som att han gör samma sak som med mamma, pappa och Marie. Önskar att jag ska svara åt honom så att han slipper förklara allt.

"Nej men det här är min tjej." Säger Felix. Jag ser in i hans ögon men ser bara nervositet. Jag får en känsla av att han spelar en roll med sin mamma, för såhär är han inte mot mig. Han verkar ha väldigt mycket respekt för henne. En tjock tystnad lägger sig över rummet och när kaffekokaren plingar hoppar jag till. Felix mamma reser sig upp och plockar ner tre koppar ur ett skåp.

"Jag har en känsla av att vi kommer sitta här en stund, så vill ni ha kaffe?" Frågar hon. Ingen av oss svarar så hon riktar frågan till oss en och en.

"Ja." Säger Felix och ser på mig.

"Nej tack." Säger jag tyst även om jag är hemskt sugen på kaffe. Innan jag blev gravid hatade jag kaffe. Jag får dock inte dricka i stora mängder, men lite behöver jag faktiskt ibland.

"Det vill hon visst." Säger Felix som verkar ha lärt känna mig under de här dagarna. Jag ser upp på honom och han flinar. Jag vänder bort blicken till bordet och hoppar än en gång till när kaffekoppen dunkas ner framför mig. Felix mamma sätter sig igen och ser på Felix. Hon verkar lite irriterad.

"Börja prata." Säger hon bestämt. Felix ser på mig och jag fattar snabbt tag i koppen framför mig och dricker en liten klunk. Den här diskussionen får han ta.

"Okej, du vet att jag brukar ha tjejer här. Eller brukade. Jag har ju inte haft det på ett par månader för jag saknade den där tjejen." Säger han och hans mamma nickar. Saknade den där tjejen. Jag ser ner i koppen som står strax under mitt ansikte nu. En liten vattendroppe nuddar ytan och plumset ekar i hela rummet. Vilken tjej hade han saknat?

"Alina." Felix lägger armen om mig och jag vrider bort koppen så tårarna droppar ner i mitt knä istället.

"Den tjejen är hon här. Vänta lite mamma." Felix pratar snabbt och tar koppen ifrån mig och ställer den på bordet. Menade han mig? Hur skulle jag kunna veta det? Och nu gråter jag för ingenting.

"Jo, namnet minns jag. Du pratade om henne." Säger hans mamma och jag ser upp på henne. Felix tar tillfället i akt och torkar bort mina tårar.

"Ja, det är hon här." Felix pratar medan han fortsätter kämpa med att få stopp på mina tårar som nu rinner på grund av någon sorts lycka. Han tar till slut tag i mig och drar in mig i en kram. "Sch..." Viskar han medan han kramar mig. "Du får slå mig senare bara du slutar gråta nu."

Jag nickar och på något sätt får jag slut på tårarna och ser istället ner i mitt knä igen medan han pratar med sin mamma. Mina hormoner.

"Vi träffades igen på stan för några dagar sedan och då samma dag fick jag veta en sak som hände den sista natten vi var tillsammans. Jag glömde kondom." Felix tystnar och ännu en tystnad lägger sig över rummet. Vilket smidigt sätt att förklara situationen för sin mamma, han borde få en medalj.

"Hur kan du vara så oansvarig?" Hans mamma talar i en arg ton och nu vågar jag inte vända upp blicken. Hon verkade inte vara på bra humör innan Felix berättade, men nu är det mycket värre.

"Men de-..." Hans mamma avbryter honom.

"Inga men, Felix. Glömma kondom gör man verkligen inte. Om ni hade den alla andra gånger varför glömde ni den då den här gången? Hur vet ni att det är du som är pappan?" Hans mamma låter verkligen arg och det känns på något sätt som att hon lägger skulden på mig. Vilken skuld? Jag ser inte längre på situationen som att det är någons fel, det har egentligen aldrig varit någons fel.

"Okej, såhär är det. Vi behåller barnet och eventuellt flyttar Alina med mig till lägenheten. Snälla acceptera det. Hennes föräldrar gör det." Säger Felix bestämt. Jag tittar försiktigt upp på hans mamma vars ansikte mjuknar lite.

"Alina, hjärtat. Jag skulle gärna vilja säga att du inte ens borde be Felix hjälpa och vara med dig i och med att han uppenbarligen fortfarande är ett barn själv. Hur långt gången är du?" Felix suckar och jag ser på henne medan hon ger honom en sträng blick innan hon vänder ett leende mot mig.

"Två månader." Rösten håller knappt men den hörs.

"Jag tänker säga att ni gör vad ni vill. Ni är myndiga så ni bestämmer. Felix har i alla fall pengar men jag vet inte med dig. Hur som helst klarar ni säkert av att försörja er." Säger hon och ler snett. Felix harklar sig innan han börjar förstöra den fina stunden.

"Hon är bara sjutton." Jag ser irriterat på honom och jag känner att hans mamma gör detsamma.

"Nu var vi tillbaka på ruta ett. Felix!" Jag ser på henne och hon ser strängt på sin son. Så fort hon blir ensam med honom kommer diskussionen inte vara stöttande och kärleksfull. Hon tittar på mig. "Men ni gör vad ni vill."

"Vad tänker du på?" Felix drar mig tillbaka till verkligheten och jag ser upp på honom. Just nu ligger jag på hans bröst. Redo för att sova innan studion imorgon.

"Din mamma." Mumlar jag.

•

*Redigerad.*

19/7-14