»f.s« All That Matters

Kapitel 49

2017-12-12 21:13

Mamma och pappa kom efter att Felix ringde dem. Jag fick svara på massor av frågor om min ålder, mina smärtor, mina förväntningar och mina förhoppningar. Efter att ha frågat ut mig så frågade läkaren ut Felix och nu ligger jag och väntar på att läkaren ska säga att jag mår bra och att jag inte behöver oroa mig över att föda redan nu. Hon vill stoppa förlossningen ifall att den startar för att förhindra att de föds för tidigt. Det är aldrig bra enligt henne. Hon sa att barnen kan få komma om ett par dagar tidigt, men att om de väljer att komma den här veckan så kan de få flera problem. Jag får sova kvar över natten och sedan så många nätter som behövs tills jag är redo att åka hem eller föda. Felix får också sova kvar.

"Har du ont?" Frågar Felix som ligger bredvid mig och smeker min arm. Jag nickar och drar handen över magen precis som jag har gjort ända sedan mamma och pappa åkte hem. Det spänner sig i magen igen, den här gången mycket värre än de övriga gångerna och jag försöker sätta mig upp men lyckas inte.

"Ring på läkarna." Stönar jag fram och Felix trycker direkt in knappen som vi skulle trycka på om något förändrades. Det dröjer inte länge förrän Marie och Sara kommer in och Felix reser sig bredvid mig. Sara börjar peta och klämma på mig igen och sedan gör hon någon konstig gest mot Marie som snabbt försvinner iväg ut genom dörren.

"Vad händer?" Frågar Felix oroligt och tar tag i min hand.

"Marie hämtar en till barnmorska så ska vi försöka stoppa förlossningen direkt." Säger Sara och börjar dra på sig handskar innan hon drar ut små pinnar från under sängen. Marie kommer tillbaka och de börjar lyfta upp mina ben på de små ställen. Jag ser panikslaget på de båda och Marie verkar märka min blick. Hon går runt och ställer sig vid en stor maskin bredvid mig som hon börjar trycka på innan hon tar fram en sådan mask som jag tidigare sett på tv massvis med gånger.

"Den här sätter du över näsa och mun när du känner att det gör alldeles för ont. Ha den inte på hela tiden utan använd den bara när du verkligen behöver. Du kommer att få dropp så ska vi försöka stoppa förlossningen." Säger Marie och jag nickar innan jag tar den lilla masken ifrån henne. Felix tar tag i min hand medan jag känner hur Sara särar ännu mer på mina ben.

"Josefin, kan du vara snäll och springa och hämta dropp så ska vi försöka stoppa det här nu." Den andra sköterskan försvinner iväg och jag spänner mig lite mer. Det dröjer inte länge förrän Josefin är tillbaka. Marie och hon hjälps åt att fästa droppet till mig och Sara slappnar av lite.

"Så, ni får ringa igen om någonting händer. Vi har stoppat det tills vidare, men jag tror inte att det kommer fungera allt för länge." Säger hon och jag nickar lätt. Felix pussar mig på handen när Sara och Josefin försvinner ut. Han sätter sig återigen på sängkanten. Marie stannar kvar i rummet och börjar göra iordning för något som ser ut som ultraljud.

"Jag ska bara titta så allt ser bra ut, så att vi är säkra på att allt kommer gå bra sedan." Säger hon och lägger ett lakan under klänningen jag har på mig, vilken hon sedan drar upp. Hon smetar ut gelen innan hon börjar se på skärmen över mitt huvud. "Oj." Mumlar hon innan hon trycker på läkarknappen över mitt huvud. Sara kommer snabbt in igen och tittar på skärmen. Någonting är fel.

"Jaså." Mumlar hon och går fram till sängen. Hon ser på mig innan hon återigen tittar upp på skärmen och sedan på mig igen. "Den bebisen som skulle kommit ut först har vänt sig och ligger nu med stjärten neråt och kommer därför inte kunna komma ut med vanlig förlossning. Jag vill inte skrämma upp dig, men vi kommer behöva lösa det här med kejsarsnitt. Jag vet fortfarande inte när bebisarna kommer vara helt redo, men vi återkommer snart."

"Kejsarsnitt, hon får väl bedövning då?" Frågar Felix oroligt och Sara nickar mot honom.

"Hon kommer inte känna någonting, nej." Säger hon och jag nickar för mig själv. "Men ring om det händer något. Som jag sa så kommer det här att gå perfekt i slutändan. Vi hoppas på att vi inte behöver göra något förrän imorgon, ju längre de stannar i magen desto bättre." Säger hon innan hon backar mot dörren. Hon ler innan hon försvinner ut genom dörren och lämnar oss ensamma med Marie som torkar av min mage.

"Jag tror att det här kommer gå jättebra, Alina. Jag har varit med dig från början och sett hur stark du är. Du klarar det här och med Felix bredvid dig verkar ingenting kunna gå fel. Jag kommer också finnas med under förlossningen och jag hoppas att det är någon sorts trygghet för dig." Säger Marie och jag nickar lätt. Det är verkligen en trygghet för mig att just hon är med. Marie ler innan hon drar ner klänningen på mig igen.

"Tack för allt, Marie." Säger jag hest och hon ler igen.

"Det har varit ett rent nöje och jag hoppas att ni vill ha med mig på framtida barns förlossningar och ultraljud." Säger hon och både jag och Felix nickar.

"Det skulle betyda mycket om du ville vara med som framtida barns barnmorska också." Säger Felix och jag nickar instämmande.

"Det är bara att höra av er till mig när ni börjar gå i tankar om flera barn. Jag tror att så fort ni vill ha fler barn så kommer ni få det. Att glömma kondom en gång och bli gravid direkt är det inte många som blir. Du har antagligen lätt för att bli gravid." Jag nickar och hon går ut ur rummet och lämnar oss ensamma. Fler barn?

-

*Redigerad*

20/8-14