Som katt som hund

3.

Min mamma träffade din pappa på ett café. Hon satt ensam och fikade och han stod där och frågade om stolen mittemot var ledig.                                                                                                                          Hon mötte honom och träffade honom mer och mer. Oftare och oftare.                                                      Det blev en romantisk komedi i verkligheten.                                                                                                          Till mig sa hon: Jag har träffat någon som gör mig glad. En som gör mig glad igen.                                Mammas blick var orolig när hon sa det, nästan att hon verkade skamsen.                                                Hon tänkte att jag skulle bli ledsen, eller arg.                                                                                                            Att jag skulle tycka att hon svek. Men jag hade fattat för länge sedan att hon träffade någon.            Jag hade sett henne le för sig själv, hört henne skratta i telefon. Välja kläder framför spegeln. Sminka sig. Varför skulle jag önska att hon fortsatte sörja? Varför skulle jag vilja ha en olycklig mamma?                                                                                                                                                                                    Som om jag skulle glömma pappa. Min enda pappa. Aldrig kommer jag att göra det.                            Men det blev annorlunda när du sa att vi skulle flytta samman.                                                                      Att du och din pappa skulle flytta in i vårat hus.                                                                                                      Ja jag visste att du fanns, förstås. Att du var två år äldre än jag.                                                                      Att du skulle börja på min skola.                                                                                                                                Jag hade sätt bilder på dig.                                                                                                                                              Det blev annorlunda då. Jag förstod att livet aldrig skulle bli som förr.                                                        Och sedan gjorde du mig nervös.                                                                                                                              Jag menar, bilderna på dig. Jag stirrade på dem.                                                                                          Märkte att mina händer skakade.